”Dags att sluta kriga inom psykiatrin”

Upp

Terapiträdet som klickbar grafik och som nedladdningsbar pdf

•   Grenarna på terapiträdet (Flash)
•   Grenarna på terapiträdet (pdf)

Den psykiska ohälsan ökar, särskilt bland våra ungdomar. Psykiatrin pressas nu, med all rätt, till att hitta effektivare behandlingsmetoder. Det är komplicerat.

En av orsakerna, vid sidan om obegripliga omorganiseringar och ständigt krympande ekonomi, är att den psykiatriska vården sedan länge präglas av polarisering och krig mellan olika teorier och behandlingsmodeller. Vi i branschen har länge levt med debatten om synen på friskt och sjukt och hur effektiv terapi ska bedrivas, den är ingalunda något som bara försiggår i medierna.

Psykiatridebatten intensifierades under hösten när Socialstyrelsens riktlinjer om kognitiv beteendeterapi (kbt) som mest evidensbaserad metod för lindrigare former av ångest och depression var i fokus. I diskussionens hetta växer lätt fördomar och osaklighet från alla håll. Exempelvis kan psykodynamisk terapi ofta framställas som den djuplodande terapin och kbt som en slags programmeringsverkstad, en snabb och enkel behandling på ytan. Vi i psykvården måste ansvara för att både hjälpsökande och vårdgivare får så korrekt information som möjligt. Jag vill därför bemöta klassikern ovan – den om djup eller yta i kbt.

Jag har arbetat som psykolog i psykiatrin – med forskning, utbildning, handledning och psykoterapi i kbt i drygt 30 år. Mitt största engagemang har jag ägnat psykiatrins kanske tyngsta patienter med flera diagnoser, akut självmordsnärhet, självdestruktivitet och allvarlig traumatisering. Terapierna pågår i upp till två år. Kan någon på allvar tro att behandlingen för en sådan individ kan undvika att involvera det vissa kallar de djupare skikten – minnen, erfarenheter, drömmar, önskningar, mål, identitet? Eller att det går att hjälpa henne utan en solid allians, empatisk uthållighet och mycket konkreta tekniker?

Modern kbt rör sig mellan yta och djup, mellan intellektuell insikt, emotionell bearbetning och konkret beteendeförändring. Den ser oss individer som komplexa biologiska, sociala och kulturella varelser präglade av vår historia och påverkade av den nu rådande omgivningen. I dansen med den skapar vi vår identitet och upplevelse av sammanhang. Relationsmönster från barndomen och hela vägen genom livet, ses som centrala för hur vi formas. Det är på den arenan vi lär (eller inte lär) oss navigera våra liv.

I en behandling måste såväl det komplexa som det avgränsade psykiska lidandet bearbetas i sina beståndsdelar – i biologi, erfarenheter, minnen, tankar, känslor, beteenden och relationsmönster. Konkreta förändringstekniker hjälper patienten att fungera både i sitt inre och i sitt yttre liv. Detta arbetssätt kan lätt uppfattas som enkelt, på gränsen till trivialt och leder till felaktiga lanseringar av kbt. Tyvärr lockar det också till sig många icke professionella aktörer.

Men det konkreta här- och nu- perspektivet i kbt innebär inte för ett ögonblick att helhetssynen och komplexiteten försvinner ur terapeutens sikte. En djupgående självförståelse går hand i hand med att göra sig igenom problemen. Frågor om livets mening och mål har i kbt samma värde som att närma sig spindeln eller hejda tvångsritualen. Djupet når vi via ytan. Den professionelle terapeuten i kbt rör sig på alla nivåer med empatisk blick för den unika människan i patienten.

För psykiatrins och patienternas bästa, låt oss avstå från schabloniseringar i den fortsatta debatten.