lotta: Jag har levt i ett långt äktenskap utan beröring och närhet, dock 4 fantastiska barn mellan 11 och 20 år Har nu separerat och flyttat. Är huvudlöst förälskad i en ungdomskärlek och han i mig. Vi vill träffas så mycket som möjligt (han har ett utfluget barn). Problemet är att barnen är mycket kritiska till min nya förälskelse, framförallt över det faktum att vi inte kan dölja vår kärlek och ibland blr vi nog alltför fysiska i deras närhet . De ”kommer på ”oss i lite för nära situationer och blir rasande.

Helen Ahlström: Hej, det låter härligt att vara nyförälskad. Tidsfaktorn är viktig för barnen. Har de fått tid att sörja sin tidigare familjekonstellation? Det är också viktigt att de känner att de får unik tid med dig och inte behöver konkurrera med din nya kärlek då kanske de kan vara generösare. Generellt sett är det också svårt för ungdomar att acceptera att derad föräldrar också har ett behov av närhet.

Mitt råd är att låta alla konstellationer få sin ”egen” tid. Lycka till!

”Mormor”: Hur hanterar man på bästa sätt en skilsmässa, när barnen är små, ännu inte två år? De flesta råd handlar om större barn.

Helen Ahlström: Det är svårt att prata med ett litet barn och förklara, så man behöver vara konkret. När det gäller boendet är varannan vecka alltför långt spann för de flesta tvååringar. Man bör ha kortare byten. Man kan rita en egen eller ha en stor almanacka där man kryssar dagar hos mamma eller pappa så det blir tydligt.

Man bör inte informera barnet innan man har en konkret förändring ex. ny lägenhet. Ett litet barns tidsperspektiv räcker bara några dagar och vad som ska hända om flera veckor eller månader blir abstrakt och finns inte för barnet. Sen tror jag rent generellt att man kan få ha lite tålamod med att barnet blir ”mindre” en period kanske plötsligt behöver mer hjälp än tidigare. Det kan också få ett större behov av närhet och bör då få det.

Nofaithleft: Hur klarar man att lita på en annans kärlek igen? Min man visade mig kärlek in i det sista, men sa sedan att han känt att nåt varit fel i ett halvår. Han lämnade mig från ena dagen till den andra, och sa att det inte va planerat att han skulle göra slut just då, det bara blev. Vad ska jag tro om en annan säger att jag är Den Rätta och hans stora kärlek, när han sa likadant för att helt plötsligt bara försvinna? Kan inte lita på vänner eller män sen dess.

Helen Ahlström: Hej, det är en svår fråga du tar upp och riktigt svår att svara på kort. Tillit är en bas i ett förhållande och du beskriver hur du förlorat tilliten inte bara på ditt ex utan även på andra. Så kan det verkligen kännas när man just blivit sviken. Vi kan också vara lite olika sköra utifrån vår historia när det gäller svek. Vissa har varit utsatta för upprepade svek och skyddar sig därför helt naturligt mot nya. Om man känner att det verkligen hindrar en från både vänskap och kärlek rekommenderar jag att söka psykoterapi/samtalshjälp. Där kan man få stöd och hjälp att förstå sig själv och sortera i sina val.

Men jag förstår att du tvivlar när det kommer som en blixt från klar himmel. Det är nog en del i att det känns så jobbigt att du inte hunnit med i processen att förstå.

MVH Helen

ensam: Tänk att man alltid fokuserar på barnfamiljer, oavsett vad det än gäller! Vi, med utflugna barn, som skiljer oss sent, står helt ensamma efter skilsmässan, utan någon annan att fokusera på. Vi är antagligen en totalt ointressant grupp att ta upp. Hur startar man ett nytt liv i 50-årsåldern när man är uträknad på alla vis?! Vilken mening har livet då? Gör gärna en studie om oss, ensamma, äldre. Det spelar ingen roll vem som lämnar vem. Ensamheten, osäkerheten, meningslösheten är densamma.

Helen Ahlström: Hej , du har absolut en poäng att det ligger mycket fokus på barnen och deras situation. Men precis som du säger kan det vara lika smärtsamt att separera när man är äldre och delvis andra frågor dyker upp. Vem är jag ensam efter så många år tillsammans med någon annan . Hur kan jag leva ett gott liv men någon annan eller kanske tom som singel. Finns det någon plats för mig i livet. Jag tycker dock att jag ser många exempel på goda förebilder runt om mig med män och kvinnor som hittar nya vägar i livet och inte minst vågar satsa på nya relationer. I min närhet har jag också exempel där arbetslivet hjälpt till att känna en meningsfullhet i vardagen.

Äldre idag är friska och aktiva och har många år framför sig.

Det kan vara svårt att ta mod till sig och ta itu med sina intressen eller tränga sig på i nätverket men jag tror inte det finns någon annan väg.

MVH Helen

AC: Hej! Min exman (vi har tre barn; 5,7,9 år som bor hos oss varannan vecka) flyttade mycket snabbt ihop med sin nya partner efter vår skilsmässa. Hon har tvillingar på 4 år som bor hos henne heltid. Trots alla rekommendationer om att vänta med ny familjebildning så gör min exman det exakt motsatta. Jag kan inte lägga mig i, då blir han bara arg. Hur kan jag acceptera utan att känna att jag sviker våra barn? Vår dotter (9 år) har flera ggr kommenterat att de flyttade ihop för fort.

Helen Ahlström: Hej, ja det är svårt när man upplever att den andre föräldern inte ser en situation på samma sätt som man själv. Det är också svårt att inse att man förlorat påverkansmöjlighet på en stor del av sina barns liv. Jag tänker att det bästa du kan göra är att ge dina barn utrymme hos dig och se deras behov så bra du kan eftersom situationen redan är ett faktum. När din dotter tar upp det som är svårt så kan du, så neutralt som möjligt, uppmana henne att berätta för sin pappa om det som känns jobbigt. Kanske finns det en möjlighet att han lyssnar och pratar med henne om hur det känns. Det ligger ju på var och en som förälder att skapa en god relation och goda förutsättningar för sina barn.

MVH Helen

Förtvivlad: Hej Helen Jag stämmer in precis på din artikel. Sörjer så oerhört allt jag måste lämna, kontakten med barnen, hemmet, den andres släkt och vänner, trädgården, allt. Sedan står jag helt ensam och som du sa, – Jag är inte en sådan som skiljer mig...Hjälper antidepressiv medicin ”på riktigt” mot denna sorg, skuld, skam och självförakt? Jag träffar en psykolog som säger att jag väljer själv men jag tänker att jag bara ”spacklar” över det jobbiga med mediciner?

Helen Ahlström: Hej, hoppas det du läser kan hjälpa dig en bit på vägen. Det är en lång process att vara i förändring och så många nya saker man måste acceptera eftersom man verkligen inte har något val ;(. Men när man lite i taget lyckas med det kan nya dörrar öppna sig . Vad gäller medicin så är det svårt att svara på om det hjälper. Ibland kan kriser som fastnar ge depression som medicin kan hjälpa mot. Det kan ge en den marginal men behöver för att orka ta tag i det man behöver göra för att komma vidare. MVH Helen

På G: Hej! Det största skräcken är det ekonomiska för mej. Jag har jättesvårt att förstå, räkna ut hur min ekonomi kommer se ut efter separationen. Jag tjänar bra, så jag borde inte oroa mej säjer alla, men jag är också van vid viss levnadsstandard, även barnen. Finns det någonstans jag kan gå för att få hjälp med att beräkna boende och övriga kostnader etc..? eller oroar jag mej i onödan. bara sätta sej och räkna? Separation är på G oavsett, men detta tar upp mina tankar allt för mycket.

Helen Ahlström: Hej, det är så många saker man ska sätta sig in i när man befinner sig i en ny livssituation så det kan vara svårt att sortera ut vad om är viktigt. Jag tror att du kan få hjälp med dina ekonomiska funderingar på din bank. de kan hjälpa dig att räkna ut hur din framtida ekonomi kan se ut. Lycka till /Helen

Johan: Hej! Just att bli fråntagen halva tiden med barnen är något jag upplevt som värst vid separation. En annan svårighet för mig har varit att jag känt mig så oerhört kränkt och inte klarar av att prata med barnens mor. Främst för att jag blivit lämnad för en annan man som jobbade i vårt hem. Detta skedde några månader innan vi skulle gifta oss. Jag ställer mig än i dag frågan VARFÖR? svaret jag fått är ” Vi hade det jobbigt och jag blev öppen för annat” .Önskar jag fått chansen att prata med henne

Helen Ahlström: Hej, just kränktheten är nog bland det svåraste att hantera särskilt då den i ett förhållande är kopplad till tillit. Den som skulle försvara dig och stå upp för dig är den som gör dig illa. Hjälplösheten som infinner sig driver en och lusten att vilja övertyga förklara eller helt enkelt läxa upp är stark. ”Ser du inte vad du gör?” Samtidigt är det svårt att kommunicera när man blir kränkt. Tonen blir sällan hörbar och båda riskerar att bli sändare och ingen blir mottagare.

Som du säkert läst i andra frågor kommer det att handla om hur jag kan lita på andra framöver. En avgörande faktor är att låta tiden ta hand om processen och sakta ta hand om sig själv för att i en framtid kunna öppna sig för någon annan.

Det är en svår tid och man behöver mycket stöd av vänner och familj . MVH Helen

Anna: Hej, På vilket sätt introducerar man bäst en ny partner för barnen, efter en separation?

Helen Ahlström: Hej, det är en svår fråga många brottas med och en tumregel är att låta livet sätta sig i den nya konstellationen som ensamstående med barn och det brukar ta mellan 6 mån till 1 år. Den tiden kan kännas lång om man träffat någon i samband med en separation men det är en klok investering i framtiden. Att skapa förutsättningar för ett framtida styvföräldrarskap är guld värt. Viktigt att tänka på är också att låta barnen fortsätta få sin egen tid med mamma/pappa. De har just varit med om en separation och kan vara väldigt känsliga för att känna sig övergivna och utanför. Alla som varit i närheten av ett väldigt förälskat par vet hur utanför man kan känna sig ;) utan att de alls menar nåt illa. Lycka till och simma lugnt/Helen

Nykär: Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart ett år och är mkt lyckliga. Min pojkvän är rätt mkt äldre än mig och har en 10-årig relation bakom sig då han även var gift. Han blev lämnad av sitt ex och även om detta var över fyra år sedan och han gått vidare så kan jag inte hjälpa att jämnföra mig med hans ex med tankar som ”älskar han mig lika mkt, var han lyckligare med henne etc” och ”skulle han hellre vilja vara med henne om han fick välja?”. Hur ska jag hantera dessa destruktiva tankar?

Helen Ahlström: Hej, när jag läser din fråga tänker jag att du skulle behöva stärka din självkänsla generellt. Kan det tänka sig att han skulle välja dig även om han har andra möjligheter, att han faktiskt älskar dig för just den DU är. MVH Helen ,

Orolig och bitter: Är skild sen flera år och både jag och exmannen har nya relationer. Jag mår mycket bättre och ångrar inte skilsmässan, men jag kännner fortfarande en bitterhet och sorg över allt. Sörjer att mina barn inte får växa upp i en kärnfamilj och jag är fortfarande ARG på mitt ex på både gamla och nya saker. Försöker släppa allt gammalt men det är så svårt. Är desstom ledsen över att han sviker våra stora barn och bara fokuserar på sin nya kvinna och deras nya gemensamma barn. Hur kommer jag vidare?

Helen Ahlström: Hej, bitterhet är en obehaglig medicin att svälja, och ett talesätt säger att det är som att ta gift och förvänta sig att andra ska dö. Ofta finns det någon klokskap i gamla talesätt även om de kan vara lite kantiga. En fråga jag brukar rekommendera att ställa sig är ” hur blir det för mig om jag gör/tänker så här?” att ägna sig åt lite sund egoism. Om du gör så gott du kan och själv levere ett gott liv och ser dina barns behov så är det det enda du kan göra.

MVH Helen