Som blyg drömmer man kanske om att självsäkert kunna glida in på en fest och genast fånga de andra gästernas intresse genom några träffsäkra skämt eller roliga anekdoter.

Och visst kan det vara en tillgång att med självklarhet kunna inta uppmärksamhetens centrum. Men det är inte det enda – eller självklart bästa – sättet att ta sig fram socialt.

Det finns också fördelar med att ligga lite lågt i nya situationer och pejla in stämningen innan man kastar sig över okända människor.

Bilden av blyghet har målats i allt för svarta färger och borde nyanseras, menar många blyghetsforskare. En av dem är Nejra Van Zalk, som i våras doktorerade vid Örebro högskola med en avhandling om blyga ungdomar.

– När jag började med min forskning såg jag blyghet som något negativt som man måste göra något åt, men under arbetets gång har jag fått en mer nyanserad bild.

– Social kompetens behöver till exempel inte betyda att man är smord i käften och kan kläcka ur sig skämt på tre sekunder. Social kompetens kan lika gärna vara att man är en god lyssnare som är känslig för sin omgivning – vilket många blyga är, säger hon.

Blyga personer beskrivs ofta som försynta, avvaktande och kontrollerade. De väger sina ord på våg innan de uttalar sig i större församlingar och analyserar nya situationer noggrant innan de kastar sig in i dem. Lite tråkigt och fegt, kan tyckas – särskilt i ett samhälle som hyllar det extroverta.

Men det mer återhållsamma beteendet har också sina fördelar. Är man ny på arbetsplatsen kan det vara bra att hålla en låg profil första tiden så att man hinner snappa upp de oskrivna koderna och inte frågar den överviktiga och ofrivilligt barnlösa kollegan om hon har en ”bulle i ugnen” eller utmanar den kortväxta chefens mindervärdeskomplex genom att kalla honom för ”Lillen”.

– En viss impulskontroll och social hämning behövs för att ­sociala relationer ska fungera. Tänk vad jobbigt det skulle vara om alla hela tiden sade rakt ut vad de tänkte och tyckte. Blyg­heten fyller en viktig funktion ­eftersom den hindrar personen från att göra bort sig själv och att såra eller kränka andra, säger Nejra Van Zalk.

Ny forskning har också visat att rodnad – ett typiskt uttryck för blyghet – är ett viktigt socialt verktyg som slätar över felsteg.

I en holländsk studie fick försökspersoner veta att en person varit otrogen. De fick sedan se bilder av olika ”syndare” med fyra ansiktsuttryck: neutral, neutral med rodnad, skam eller skam med rodnad. Det visade sig att ju mer personerna på bilderna rodnade, desto mer sympatiska framstod de och desto lättare var det att förlåta deras snedsprång.

De flesta normalblyga lär sig också att hantera blygheten i vardagen. Vissa situationer, som att tala inför större grupper, kan dock fortsätta att sätta skräck i dem. Men även vid sådana tillfällen kan blygheten – eller snarare de olustkänslor som den framkallar – faktiskt vara en tillgång. Åtminstone om man frågar forskare eller icke-blyga personer som själva slipper stå där på darrande ben och med blossande kinder…

När forskaren Charlotte Alm gjorde en intervjustudie med blyga och icke-blyga personer, ställde hon först inga frågor om positiva saker med blygheten. Men nästan alla icke-blyga intervjupersoner nämnde spontant situa­tioner då de menade att blyghet var en tillgång.

Lite förvånande ansågs blyg­heten till exempel vara positiv när man ska hålla ett föredrag ­eller tal. De flesta blyga avskyr att stå i rampljuset och för att över huvud taget stå ut med situationen förbereder de sig minutiöst. Mindre blyga personer förlitar sig i högre grad på sin improvisationsförmåga – vilket funkar ­ibland, men långt ifrån alltid.

– De flesta tänker ju på blyghet som ett hinder vid nya kontakter, men även i samband med en dejt menade mina intervjupersoner att blygheten var en signal till den andra om att det inte var vilket möte som helst utan att dejten betydde mycket, säger Charlotte Alm och fortsätter:

– I en dejtingsituation handlar det dessutom om att få den andra personen på kroken och då kan det vara bra att vara lite hämmad och hemlig till en början. Ingen vill veta allt om en människa vid första träffen. Ens sämre sidor kan vara bättre att visa upp efter att den andra blivit förälskad –  och lite förblindad.

Men trots att det går att lyfta fram en rad fördelar med blyghet, finns det förstås också en hel del på minussidan: Social oro. Färre vänner. Vacklande självförtroende. Något ökad risk för social fobi och depression.

Inte konstigt då om man undrar vad meningen med denna hämning egentligen är. Faktum är att även Charles Darwin tyckte att blyghet var ”ett märkligt sinnestillstånd”. Han förstod inte poängen med att andras eventuella åsikter om oss framkallar så starka känslor och påverkar oss fysiologiskt ända ner på kapillärnivå så att vi rodnar.

Och än i dag kliar sig forskarna lite i huvudet när de ska förklara varför vi blir blyga. Vissa menar att det är en onödig restprodukt från människans tidigare utvecklingsstadier – som en personlighetens blindtarm. Andra hävdar att blyghet är en evolutionär fördel. Den sociala hämningen skyddar individen från att skadas psykiskt och fysiskt. Ja, den kan till och med rädda liv.

Blyga personer har nämligen visat sig vara mindre riskbenägna. Tanken på att åka på en offentlig utskällning tycks till exempel få amerikanska blyga ungdomar att ägna sig mindre åt fortkörning, droger och tentafusk.

Liknande försiktighet har forskaren Nejra Van Zalk även sett bland blyga svenska tonåringar. De har senare sexuell debut och mindre oskyddat sex än sina utåt­riktade kompisar. Dessutom dricker de över lag mindre alkohol. När de dricker gör de också färre dumma saker som de ångrar när de nyktrat till.

– Många mammor och pappor till blyga ungdomar oroar sig för sina barns beteenden, men det här borde väl glädja alla tonårsföräldrar. Långtidsstudier har dessutom visat att när de blyga personerna kommit upp i 30-årsåldern har de gift sig, fått barn och gjort karriär som alla andra. De är bara lite senare i starten, säger hon.

Och det är inte bara hos människan som blyghet fungerar som en skyddsfaktor. Studier av blyga guppy-fiskar har visat att de lever längre eftersom de håller sig på säkert avstånd från farliga rovfiskar, medan mer utåtriktade fiskar glatt simmar fram – och riskerar att hamna i gapet på en hungrig piraya.

Även rhesusapor uppvisar liknande mönster. När forskare la ut mat till en grupp apor höll sig de blyga i utkanten och väntade på att de extroverta aporna ätit sig mätta och lommat därifrån. Ibland blev väntan så lång – och resterna så få – att de blyga aporna närmade sig svältgränsen.

Men trots att de mer framåt flockmedlemmarna roffade åt sig av maten, hade de lägre medellivslängd än de blyga aporna. Förklaringen var att de oftare dog i sviterna av sår som de dragit på sig i strid med andra lika utåtriktade apor.

– I lagom portioner bidrar blyghet till att människor håller tillbaka sig själva lite, vilket krävs för att vi ska kunna leva tillsammans. Om alla ska stå i centrum och ifrågasätta allt hela tiden, blir det bara kaos, säger Charlotte Alm.