1. Vad är nationella riktlinjer och varför riktlinjer just för depression och ångest?

Depressionssjukdom och ångestsyndrom tillhör de stora folksjukdomarna och drabbar människor i alla åldrar. Ungefär hälften av dem som söker hjälp hos primärvården lider av psykisk ohälsa. Tillstånden svarar också för en hög andel av sjukfrånvaron. Nationella riktlinjer ska framför allt styra hur landstingspolitiker, verksamhetschefer och andra beslutsfattare i vården fördelar de begränsade resurserna så att de gör den största nyttan. I slutänden ska de garantera att du som patient får bästa möjliga vård.

2. Hur ser vården för depressions- och ångestpatienter ut i dag?

Det vet man faktiskt inte. Ingvar Krakau, docent vid Karolinska institutet, kom vid en undersökning fram till att det nästan helt saknades uppgifter som gjorde det möjligt att se vilken vård dessa patientgrupper får. Uppskattningsvis söker ungefär hälften av alla deprimerade inte vård alls, och hälften av dem som söker vård i primärvården blir inte identifierade som deprimerade, och slutligen får enbart hälften av de identifierade adekvat vård.

3. Vad är det viktigaste med de nya riktlinjerna?

Projektledaren Gunilla Nyrén menar att förslaget till nya riktlinjer verkar ha missuppfattats. De är inte i huvudsak riktade till psykiatrin, utan till primärvården, som tar emot den stora andelen patienter med depression och ångest. Det är där de stora bristerna finns. En stor del av dessa patienter får redan i dag medicinsk behandling. Var tionde kvinna och mer än var tjugonde man äter antidepressiva läkemedel. Många får sådan medicin utan att någon diagnos har ställts. Däremot är psykologisk behandling sällsynt.

– Vi har betonat kbt som förstahandsval, men det viktigaste är inte metoden, utan att psykologisk behandling erbjuds överhuvud.

4. Den preliminära versionen av riktlinjerna följdes av en het debatt och starka åsikter, varför?

De som SvD talat med verkar tagna av all kritik, även om de säger att den var väntad.

Kristina Eklund, biträdande chef för Socialstyrelsens enhet för Nationella riktlinjer, medger att hon aldrig varit med om något liknande. Hon tror att reaktionerna kan bero på att psykiatrin aldrig tidigare haft sådana riktlinjer, medan den somatiska vården har större vana att enas kring en gemensam linje.

Projektledaren Gunilla Nyrén, som just nu sitter med den enorma högen av remissvar, menar att uppståndelsen beror på att gamla stridslinjer inom psykiatrin har kommit till ytan igen. Det handlar om en biomedicinsk människosyn mot en psykologisk, och psykodynamiker som kämpar för sin överlevnad gentemot anstormande kbt:are (se nästa sida).

5. Hur ska primärvården klara av att ge psykologisk behandling till alla som behöver?

Det finns inga beräkningar av hur många fler psykologer och psykoterapeuter som landstingen behöver anställa. Bara det innebär cirka en miljon extra återbesök. Hur omställningen av vården ska organiseras får varje landsting sköta.

Cecilia Björklund, professor i allmänmedicin i Göteborg, har deltagit i faktaarbetet med de nya riktlinjerna. Hon säger att landstingen måste använda existerande medel till att utbilda mer personal inom psykologisk behandling, men också tillföra mer resurser. Primärvårdens andel av sjukvårdsbudgeten, 20 procent, måste höjas till minst 25 procent. Men efter att ha jobbat i och med primärvården i 20 år är hon skeptisk.

– Jag tror inte det blir några stora förändringar.

Anders Haag

08-13 51 92

anders.haag@svd.se

Fler artiklar | Blogg