70 procent av det som ger resultat i en samtalsterapi handlar om empati, engagemang och känslomässiga band mellan terapeut och patient. Bara 15 procent handlar om den metod och teori som behandlaren är utbildad i.

Psykologen och leg psykoterapeuten Håkan Johansson hänvisar till flera undersökningar med liknande resultat i en doktorsavhandling om terapeutisk allians – det vill säga den samverkan mellan patient och behandlare som anses vara den enskilt viktigaste faktorn för att terapin ska fungera.

– Men man kan inte vara utan en bra teknik och metod för det, säger han.

1. De generella faktorerna är som ett helt paket av olika saker som pågår samtidigt – struktur, empati, engagemang, avlastning och din specialitet, allians. Vad innebär denna allians?

– Alliansen är det känslomässiga band mellan patient och terapeut som uppstår under terapin, vilket är oundvikligt eftersom de träffas regelbundet. Alliansen har visat sig avgörande för ett bra resultat, och handlar om kvaliteten i relationen – som att patienten behöver känna sig förstådd, uppleva stöd och värme och att det man säger tas på allvar.

2. Vad betyder det?

– Att man känner sig trygg i att öppna sig för terapeuten, att man får tid och plats att berätta sin historia och upplever sig förstådd. Sedan är det viktigt att känna att terapeuten ger ett känslomässigt stöd – vilket inte betyder att de håller med om allt man säger eller aldrig sätter gränser för vad man gör. Men de ska vilja en väl och vara stödjande i ens hälsoprocess. Man kan likna det vid en god, härbärgerande förälder där terapeuten tål att höra vad patienten säger och orkar bära känslomässiga reaktioner.

3. En annan del av alliansens kvalitet handlar om samarbete. Vad är viktigt här?

–  Att de två ska vara överens om hur de ser på problematiken, hur de ska arbeta med den tillsammans och vilket mål de har med terapin. Det måste finnas en överensstämmelse dem emellan, och då kan terapeuten till exempel inte ”tvinga på” patienten sin egen teknik – vare sig det är dynamisk inriktning, kbt eller medicin.

4. Det talas om generella respektive specifika faktorer när man undersöker vad i terapin som ger resultat. Kan du förklara skillnaden?

– Olika psykoterapier bygger på sin egen psykologiska teori. Det är utifrån denna teori som terapeuten lärt sig en teknik som ska komma åt en viss störning hos patienten. Teknik och teori räknas till specifika faktorer och anses stå för 8, max 15 procent av effekten. Allt som sker runtikring kallas generella faktorer och är inte nödvändiga för någon teknik, men däremot för behandlingen. Enligt forskningen står generella faktorer för mycket mer av förbättringen hos patienten än själva tekniken.

5. Finns det någon bestämd tid som en terapi måste pågå?

– Man kan få god effekt ganska snabbt, sedan planar det ut. Enligt forskning behöver hälften av patienterna gå 20 gånger för att bli bättre. Om behandlingen förlängs till 50 gånger blir 75 procent bättre. Men det är också beroende på vilken problematik patienten har. En del kan kräva längre behandlingstider.

6. Hur ser det ut inom psykiatrin i dag?

– Där finns ett klart problem med ”drop-outs’”, där alltför många patienter slutar sin terapi i förtid. Om de skulle gå kvar skulle det innebära ett betydligt minskat lidande. Det som bäst förhindrar avbrutna terapier är just allians. Om man förbättrar alliansen skulle vi också få bättre total effekt av de terapier som ges inom psykiatrin. Kanske skulle blivande terapeuter därför tränas mer i allians än i teknik under utbildningen.