”Ska vi låta honom skrika?”

FRÅGA: Vår nyss treårige son är helt underbar, otroligt empatisk, intelligent och känslig för stämningar och intryck från omvärlden. Han är också mycket lång för sin ålder och uppfattas oftast som cirka fem år gammal vilket gör att människor vi möter ofta ställer för stora krav på honom trots att jag brukar vara noga med att påtala hans verkliga ålder för att försöka skydda honom från deras för höga förväntningar.

Han går inte på dagis ännu men jag är mycket aktiv med honom, ser till att han får leka med andra barn nästan varje dag och vi går ofta på öppna förskolan, parklekar, olika aktiviteter förutom att vi har regelbundna lekträffar med andra hemmabarn.

Jag har börjat uppfatta det som ett problem att han, när han blir arg för att han känner sig kränkt av ett annat barn (t.ex. när ett annat barn tar en leksak från honom eller förstör för honom när han sitter och leker, alltså sådana saker som vi har försökt lära honom att man inte ska göra för att det inte är snällt) skriker med hela sin lungkapacitet vilket brukar skrämma både andra barn och vuxna.

Vi vill inte förbjuda honom att ge utlopp för sin ilska genom att skrika utan tycker att det är jätteviktigt att han får ut sin vrede så att han inte bär den inom sig och vi har uppmuntrat honom att skrika när han blir arg eftersom han från början slogs istället när han blev arg. Att skrika tycker vi är bättre. Men på senaste tiden har fler och fler börjat reagera när han blir arg, och sagt åt mig att vi borde förbjuda honom att skrika när han blir arg. (Han skriker inte på det viset när vi sätter gränser för honom utan i sociala situationer där han känner sig kränkt.)

Min man ringde till BVC och frågade om råd men den sköterskan tyckte inte att vi gör något fel som låter honom skrika när han blir arg utan menade att han är för liten ännu för att kunna låta bli. Han har väldigt starka känslor och vi uppmuntrar honom att vara sig själv på det området. Är det fel av oss? Brister vi i gränssättning genom att ”tillåta” honom att skrika när han blir arg?

Om vi är ute bland folk brukar jag lyfta upp honom när han blir så arg och försöka ta honom till ett annat rum eller i alla fall en bit bort från de andra för att skona deras hörsel så mycket som möjligt och där brukar jag sätta mig med honom i famnen och försöka lugna ner honom genom att bekräfta för honom att han har rätt att reagera och bli arg när han känner sig kränkt. Oftast lugnar han sig bara av att få sin ilska bekräftad, uppfattar jag det som.

Men enligt andra räcker inte detta, jag har till och med fått höra att vi inte är välkomna på en viss öppen förskola om jag inte får honom att sluta skrika när han blir arg (det händer inte så ofta för de flesta barn beter sig ju schysst precis som han blir uppfostrad att göra). Till det stället kommer vi inte att återvända men att folk har börjat reagera på det här viset har gjort mig väldigt osäker som mamma och nu vet jag inte om jag vågar gå vart som helst med honom längre för jag tycker det är så jobbigt att bli påhoppad av andra vuxna.

Vad ska jag göra som mamma? Är det verkligen sunt att förbjuda honom att bli arg och skrika? Jag har försökt få honom att stampa i golvet eller slå på en kudde i stället men han skriker rent instinktivt när han blir arg och verkar inte fatta vitsen med andra sätt att uttrycka sin ilska. Jag känner mig som en så dålig mamma på det här området just nu. Har andra rätt i att han är ”för stor” för att skrika när han blir arg nu (han fyllde tre år i somras)? / Ledsen mamma

SVAR: Det låter som att ditt problem egentligen inte är hur du ska göra med din lille kille – för det tycks du innerst inne veta – utan problemet är att din omgivningen förväntar sig att du ska ta itu med skrikandet på ett sätt som du tycker är helt fel.

Jag tycker du gör helt rätt i att låta din lille son – tre år är verkligen inte mycket ¬– skrika när han blir arg. Han ska förstås få uttrycka sin ilska och det kan vara klokt att gå undan med honom ibland när situationen kräver det.

Du skriver att vissa i din närhet säger att man ska tvinga ett barn att sluta skrika. Jag undrar i mitt stilla sinne hur man skulle kunna göra det utan att utöva våld. Det vore helt fel att utöva hårda och auktoritära metoder mot honom. Han är alldeles för liten för att man ska behöva ställa krav i stil med ”sluta skrika när du blir arg”. Det är väl det barn gör när de blir arga? Att slåss är inte bra men skrika är ett högst normalt uttryckssätt för en treåring som är arg. Det provocerar säkert många vuxna som tycker att barn ska vara lydiga och inte ta för mycket plats. Men dessa vuxna behöver du inte bry dig om.

Du beskriver honom så fint i ditt brev – låt honom få utvecklas i sin egen takt. Tids nog slutar han skrika. Han har ännu inte något annat sätt att hantera sin ilska – men det kommer – var så säker! Till dess tycker jag du ska fortsätta som du gjort hittills och prata med honom om hur det känns att vara arg, att han blir jättearg ibland och vad man kan göra när man blir arg. Härligt att han har er som föräldrar! /Madeleine Gauffin Rahme