Vi har varit gifta i snart 40 år och har två vuxna söner. Vår relation med barnen har alltid fungerat utan problem fram till den tidpunkt då de träffade sina nuvarande partners. ”Tidigare flickvänner” och deras föräldrar (kärnfamiljer) fick vi utmärkt kontakt med.
Vi har skrivit brev, mailat och ringt men har hela tiden fått mycket negativa reaktioner. Sonen uttrycker sig på ett sätt som vi närmast chockas över, ex. att vi är ”helt skruvade, lider av narcissism och är allmänt otrevliga idioter”. Någon förklaring till kraftuttrycken har vi aldrig fått, möjligen att vi enligt honom ej respekterat hans fru tillräckligt.
Hur ska vi återfå kontakten med våra söner när de ej önskar diskutera eller lösa problemet? Ska vi acceptera att vi aldrig får se dem mer?
ANONYM
SVAR: Kära ni! Det ni beskriver är en situation när sönerna utan förvarning och utan förklaring bryter all kontakt med er. När ni frågar och vill få förklaring till att de gör så avfärdas ni på olika sätt. Ni minns barndom och uppväxt som harmonisk och bra. Ni känner det som att ni haft god kontakt med sönerna och tidigare flickvänner. Så vad är det som har hänt, undrar man.
Jag förstår att det känns oändligt plågsamt att ha mist kontakt med sina barn. Någonstans finns en förklaring, deras förklaring, till varför det blivit så här. Jag antar att det är denna beskrivning ni skulle vilja ta del av men inte får berättat för er. Ni vill veta och förstå vad de anser vara bakomliggande skäl till denna totala brytning. Man kan bara gissa vad det kan handla om och dessa gissningar gör ni bäst själva eftersom ni är mitt i händelsernas centrum och har varit med från början av skeendena.
Jag får en känsla av att ni anser det vara svärdöttrarna som delvis ligger bakom det totala avståndstagandet. Det kan naturligtvis vara de som inte vill ha kontakt med er och som av olika anledningar som vi inte känner till vill ha sina män för sig själva. Men sönerna då? Skulle inte de då orka stå emot sådana påtryckningar och stå upp för att de vill bevara en kontakt med sina föräldrar? Vilka anledningar kan era söner ha för att ha brutit kontakten så totalt med er? Om ni verkligen från hjärtat frågar er vad det möjligen kan handla om kan ni hitta en förklarande tråd att dra i då? Finns det något som ni kan förstå att de klandrar er för?
Ibland när någon nära tar avstånd från ens sällskap har man tendens att bara vilja minnas sig själv och sitt beteende som oklanderligt. Man orkar inte se sin egen del i att en relation spruckit och man lägger hela skulden på den andra och säger sig inte förstå något alls av vad som händer. Och även när man gör så finns det sprickor genom vilka man kan iakttaga sig och hitta små ledtrådar till varför saker och ting hände på ett till synes oförklarligt sätt.
Jag vet förstås inte hur de brev och mail ni skrivit varit formulerade. Är det möjligt att göra ett försök till? Kan ni skriva utifrån hjärtat och verkligen i brevet skriva att ni är öppna för att förstå vad som händer. Ni kan förklara kort att ni är öppna för alla förklaringar ni kan få och att ni är beredda på att lyssna och ta del av det som sönerna upplever vara sanningen i det hela.
Får ni ingen respons på detta heller får ni avvakta och göra nytt försök efter ett tag. Om inte heller det väcker vilja till gensvar och kontakt hos sönerna finns det inte så mycket ni kan göra. Ingen kan tvingas till kontakt och även om det blir outsägligt ledsamt och tomt finns inget annat att göra än att acceptera deras vilja till brytning.
MADELEINE GAUFFIN RAHME
Madeleine Gauffin Rahme är psykodynamiskt utbildad psykolog och psykoterapeut.
Foto: Jurek Holzer
Mer i ämnet
- STÄLL DIN FRÅGA TILL PSYKOLOGEN HÄR
- FLER frågor & svar
- 10 aug 2012 ”Jag har knappt några vänner”
- 2 aug 2012 ”Pappa lider av sömnbrist”
- 2 aug 2012 ”Mina döttrar har ingen kontakt”
- 27 jul 2012 ”Är jag dålig och snål?”
- 26 jul 2012 ”Helt tyst i vår familj”
- 18 jul 2012 ”Jag har aldrig haft en relation”
- 13 jul 2012 ”Min manliga sexualitet ett objekt”
- 12 jul 2012 ”Rätt att bestämma över mamma?”
- 5 jul 2012 ”Hon hinner inte leka med mig”
- 5 jul 2012 ”Belöningssystem vid potträning?”
- 26 jun 2012 ”Vi har dispyt om uppfostran”
- 29 jun 2012 ”Mamma bryts ner dag för dag”
- 17 jun 2012 ”Varför tar folk inte ställning?”
- 15 jun 2012 ”Kan inte ha långa relationer”
- 7 jun 2012 ”Mamma har svikit mig hela livet”
- 8 jun 2012 ”Hon hämmar barnens utveckling”
- 25 maj 2012 ”Min syster är nedlåtande mot mig”
- 11 maj 2012 ”Kan ett framtida barn påverkas?”
- 4 maj 2012 ”Har min dotter tappat taget?”
- 4 maj 2012 ”Spelar han för mycket dator?”
- 27 apr 2012 ”Jag saknar henne varje dag”
- 20 apr 2012 ”Orkeslös på grund av jobbet”
- 20 apr 2012 ”Min sambo behandlar mig illa”
- 13 apr 2012 ”Vill få en bättre sista tid i livet”
- 1 apr 2012 ”Får dåligt samvete av barnen”
- 30 mar 2012 ”Han vill ha sex med andra”
- 18 mar 2012 ”Jag känner mig annorlunda”
-
15 mar 2012
”Saknar inte min döde man”
Änka njuter av nyvunnen frihet – Madeleine Gauffin Rahme svarar.
- 2 mar 2012 ”Min dotter skäms över mig”
- 26 feb 2012 ”Jag har för lätt för att bli förälskad”
- 24 feb 2012 ”Han får inte träffa mina vänner”
- 12 feb 2012 ”Är alla år med honom förgäves?”
- 10 feb 2012 ”Jag kan inte glömma honom”
- 3 feb 2012 ”Allt är bra - men för lite sex”
- 29 jan 2012 ”Ska jag alltid må så här dåligt?”
- 27 jan 2012 ”Min sambo tycker inte om min dotter”
- 22 jan 2012 ”Oroad för att världen ska gå under”
- 20 jan 2012 ”Jag känner knappt igen min syster”
- 12 jan 2012 ”Jag kan inte stå upp för mig själv”
- 13 jan 2012 ”Min son saknar ambition”
- 8 jan 2012 ”Jag sexchattar och onanerar”
- 6 jan 2012 ”Jag är trött på allt det gamla”
- 16 dec 2011 Ska jag bryta med min pappa?
- 14 dec 2011 ”När min bror kom blev jag glömd”
- 11 dec 2011 ”Min dotter känner ansvar för sin pappa”
- 9 dec 2011 ”Min fyraåring fastnar i sin ilska”
- 7 dec 2011 ”Passiv mobbning av exmake i bokcirkel”
- 4 dec 2011 ”Har jag rätt att vara arg på min man?”
- 27 nov 2011 ”Mina drömmar är på väg att krossas”
- 25 nov 2011 ”Jag är rädd för nya relationer”
- 23 nov 2011 ”Min ilska tar för mycket energi”
- 20 nov 2011 ”Jag upplever en kärleksdepression”
- 18 nov 2011 ”Hur kan jag stötta min oroliga dotter?”
- 11 nov 2011 ”Hur hjälper jag min förtryckta mamma?”
- 9 nov 2011 ”Är jag på väg åt fel håll i livet?”
- 6 nov 2011 ”Min rädsla att bli lämnad hämmar mig”
- 4 nov 2011 ”Mamma svek sitt löfte om stugan”
- 30 okt 2011 ”Hur lista ut vad jag verkligen vill?”
- 28 okt 2011 ”Jag har blivit som min mormor”
- 26 okt 2011 ”Min son missbrukar”
- 23 okt 2011 ”Min syster vägrar tala med mig”
- 21 okt 2011 ”Jag orkar inte med tio år till”
- 16 okt 2011 ”Jag får utbrott mot min man”
- 14 okt 2011 ”Ska jag ta hänsyn till systerdöttrarna?”
- 12 okt 2011 ”Jag har förlorat min gamla personlighet”
- 9 okt 2011 ”Hur få barnen att acceptera min nya?”
- 7 okt 2011 ”Vad ska jag säga till min kyrkliga familj?”
- 2 okt 2011 ”Min svåra barndom förföljer mig”
- 30 sep 2011 ”Jag tror att allt ont ska drabba mig”
- 28 sep 2011 ”Min son använder droger”
- 25 sep 2011 ”Vår relation går på sparlåga”
- 23 sep 2011 ”Jag är förälskad i min exfru”
- 21 sep 2011 ”Köpandet mitt berusningsmedel”
- 18 sep 2011 ”Jag känner mig så trög och korkad”
- 16 sep 2011 ”Dottern upprepar mina misstag”
- 14 sep 2011 ”Jag har inte orken att lämna henne”
- 11 sep 2011 ”Min exmans sambo dikterar villkoren”
- 9 sep 2011 ”Jag är orolig för min dotterdotter”
- 7 sep 2011 ”De vuxna barnen vill inte träffa oss”
- 4 sep 2011 ”Sambons dotter vill aldrig gå”
- 2 sep 2011 ”Mitt ex förtalar mig”
- 31 aug 2011 ”Min vän lyssnar inte på mig”
- 28 aug 2011 ”Han far med osanning och skryter”
- 26 aug 2011 ”Jag har inga vänner längre”
- FLER frågor & svar
