Fråga: Jag undrar vad det är för fel på vår 17-åriga son som har de här tendenserna: osocial, blyg, osäker, visar ej några känslor alls

Tål ej: höga ljud, beröring, papper.

Han har inga kompisar och inga intressen. Allt man säger är tvärtom.

Kent

_ _ _

Svar: Det är antagligen inget fel alls på er son. Hur han än är, är han den han är och det är förstås helt rätt.

Det finns en rad frågor man kan ställa sig utifrån ditt brev. Du listar det som du uppfattar som negativt och problematiskt. Är detta problem för er, dig och mamman? Är det ett problem för din son? Kan du prata med honom? Hur närmar ni er honom? När slöt han sig och blev känslig på det sätt som du beskriver? Är hans stängdhet ett uttryck för att han går igenom tonårsperioden med allt vad det innebär för en ung person? Eller finns det bekymmer för honom på annat sätt? Hur har han det i skolan och med vänner? Vilka är hans fina och goda sidor? Hur var han när han var mindre? Vem är han, er son? Intresserar ni er för det?

De allra flesta människor går att nå fram till om man närmar sig dem på ett respektfullt och kärleksfullt sätt. Signalerar ni kärlek och värme till er son? Eller ger ni honom uppfattningen att ni tycker att det är något fel på honom?

Innan ni fördjupar er mer i beskrivningen av det ni tycker är bekymmer så tänk igenom hur ni är mot honom och om han får den kärlek han behöver. Var det stöd och den vuxenvärld som tonåringar så väl behöver. Försök att positivt tolka hans sätt att vara och möt honom i det han är och inte det ni önskar han vore. Se bortom det ni nu ser och bemöda er om att se vem som finns där bakom. Skulle er oro för honom kvarstå och ni inte får någon kontakt så kan ni själva höra er för med klassföreståndare eller någon annan i skolan och se om det är en framkomlig väg till att förstå honom och eventuellt få hjälp.

Madeleine Gauffin Rahme