FRÅGA: Jag lider så av hur jag har det. Är 32 år gammal kille som tycker jag har ett sådant usel liv. Jag har inga kompisar, pluggar något jag halvhjärtat vill, har ingen tjej sedan flera år och har ingen kontakt med min familj. Jag bor inneboende och det är obekvämt.

Enda ljuspunkten är min hund och mina katter. I övrigt ter sig det mesta dystert. Jag har aldrig provat medicin och tycker det känns skrämmande. Min uppväxt var ledsam med alkoholiserade våldsamma föräldrar och många syskon. Vi drev mest runt i tillvaron utan någon som tog hand om oss. Några gånger var vi i fosterfamiljer men det var heller inget vidare.

Vad ska jag ta mig till? Jag tänker ibland på att ta livet av mig men har ändå hopp oftast. Vet bara inte vart jag ska ta vägen.

HJÄLP

SVAR: Så här ska du inte behöva ha det. Jag förstår att du haft det mycket svårt under din uppväxt och det har satt djupa spår i dig. Det går inte att vrida klockan tillbaka nu – det önskar jag ofta när jag tar del av plågade människors tragiska livsöden. Tänk om vi kunnat gå tillbaka och göra om förloppet.Det är ändå positivt att du har hopp kvar och att du har dina djur som skänker dig glädje och närhet.

Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

FRÅGA
DU OCKSÅ

Har du också en fråga till Madeleine Gauffin Rahme? Mejla den till psykologen@svd.se

Du känner dig ledsen, ensam och utanför, vilsen i tillvaron och har svårt med vänkontakter. Jag tror att de flesta av dina problem kan hänföras till din uppväxt då det inte fanns någon egentlig omsorg eller kärlek kring dig och dina syskon.

Att tidigt uppleva omfattande övergivenhet leder oftast till en djup problematik. För det barn du en gång var blev upplevelsen av ensamhet, rädsla och skräck i våldets spår samt övergivenhet mer än vad det kunde bära. Att du placerats i familjehem har även det inneburit separationer och övergivenhet. Jag skulle vilja råda dig att ta kontakt med din husläkare så att han/hon kan rekommendera en psykolog som du kan gå till för psykoterapi.

Du behöver hjälp så tveka inte att söka den. Kanske bedömer din husläkare att det är lämpligt att under en tid äta antidepressiv medicin för att du ska må lite bättre. Lycka till.

MADELEINE GAUFFIN RAHME

psykologen@svd.se