FRÅGA: Jag har varit med om en del jobbiga saker de senaste åren och nu är jag så väldigt trött, värjer mig inför omgivningens krav och förväntningar, vill helst bara vara ifred i lugn och ro.
Jag tycker inte jag borde ha agerat annorlunda, men det har uppenbarligen kostat mig rätt mycket, och jag är inte purung längre, fyllde 60 nyss.
Sommaren 2008 dog min mamma efter en längre plågsam sjukdomstid, också två nära vänner till mig dog oväntat samma sommar.
Under samma tid började min dotter få det jobbigt med sin make, det utvecklades så småningom till en fullständig mardröm. Jag gjorde akututryckningar (på min dotters initiativ) hem till dem otaliga gånger och var alltid tilgänglig per telefon. Så småningom flyttade dottern och barnen in hos mig och bodde där en längre period.
Jag orkar inte se det positivt – vilket jag normalt sett definitivt hade gjort. Har inte heller hunnit med att sörja "mina" döda.
Trött och sliten
Efter skilsmässa och vårdnadsutredningar var vi alla, även barnen, rejält känslomässigt påverkade och utmattade. Jag fick i mycket fungera som ”mamma” både för min dotter och för barnbarnen och fick hjälpa till med allt det praktiska.
Läget blev efterhand mer stabilt för henne och barnen, en stor lättnad att deras liv (och mitt!) var på väg att börja fungera normalt.
Då började min åldriga pappa bli dålig, och han och jag har alltid stått varandra väldigt nära. Det blev många sittningar på akuten med honom och mycket andra omsorger också under hans sista år, och jag fick fördela tid och kraft mellan min dotters och pappas behov så gott det gick. Han dog för snart ett år sen i sitt hem, jag bodde hemma hos honom den allra sista tiden med bistånd av hemsjukvården.
Under första halvåret efter hans död ägnade jag i princip all fritid åt att antingen hjälpa min dotter eller röja ur och sälja mitt stora föräldrahem. Inte förrän efter sommaren i år har mitt liv normaliserats. Min dotter står nu på egna ben – behöver bara ”normal” barnvaktshjälp ibland.
Det känns bra att jag kunde medverka till att hon och barnen har det bra och att pappa fick god omvårdnad sista tiden i livet, men nu är jag väldigt trött....och orkar inte uppamma någon entusiasm eller kreativitet inför mitt arbete, som jag upprätthållit under heltid hela den här tiden utom cirka en månad precis då min dotter med barn flydde hem till mig, då arbetade jag deltid, och veckorna hos pappa.
Ja, egentligen har jag svårt känna riktig entusiasm för någonting. Nu pågår det en stor omorganisation på mitt arbete, och det finns väldigt mycket framåtriktade och intressanta idéer om hur vi ska utvecklas, men jag orkar inte se det positivt – vilket jag normalt sett definitivt hade gjort. Har inte heller hunnit med att sörja ”mina” döda.
Hur ska jag komma på fötter igen och ta itu med saker och ting med energi och entusiasm? Hur tar jag hand om mig själv på bästa sätt?
TRÖTT OCH SLITEN
SVAR: Nu är det din tur att ta hand om dig och återhämta dig efter de enorma insatser du gjort för din dotter, barnbarnen och dina andra närmaste. Medan man på ett självklart sätt hjälper sina käraste när de är i nöd och svårigheter märker man ofta inte så mycket av egen trötthet och utmattning. Man är oftast så upptagen med att rädda situationer och människor att de egna behoven av vila, återhämtning och egna intressen helt kommer av sig.
Det är inte förrän omständigheterna ordnat upp sig och när det är tryggt som man själv kan tillåta sig att reagera på det som varit. Då kan det komma symptom som nedstämdhet, sömnbesvär, enorm trötthet och håglöshet. Man har tagit slut av allt engagemang i andra och orken, lusten och gnistan finns inte där som förut innan allt hände.
Du beskriver många stora svårigheter du levt med. Det har pågått under en hel del år och då blir det förstås ännu mer tärande än vid svårigheter som har ett snabbt förlopp. Ditt engagemang är beundransvärt och för många självklart. Du har på grund av vissa situationer tvingats vara stark och orubblig, trygg och omhändertagande.
Foto: Pontus Lundahl/Scanpix
FRÅGA
DU OCKSÅ
Har du också en fråga till Madeleine Gauffin Rahme? Mejla den till psykologen@svd.se
Nu kommer dina egna reaktioner i form av det du skriver om. Lusten och orken fattas dig. Engagemanget likaså. Kreativiteten finns inte där som kanske innan. Tröttheten omfamnar dig.
Därför är det nu definitivt din tur att få vila, återhämta dig och så småningom se hur du ska fortsätta. En tids frikoppling från arbete och plikter vore säkert det mest välgörande för dig. En tid kan vara några månader eller ännu längre. Det kan tyckas som lång tid men i jämförelse med hur länge du varit under stora påfrestningar och ändå upprätthållit ditt arbete är det försvinnande kort.
Försök att verkligen ge dig tid för återhämtning. Till en början i återhämtningsfasen bör du göra mycket lite. Vila, göra långsamma saker och ta hand om dig på det sätt du mår bäst av. Har du möjlighet kanske du kan åka bort ett tag för att se till att du får vara ifred. Sakta men säkert kommer lust, ork och glädje tillbaka igen om du låter återhämtningen få ta den tid som behövs.
Kontakta din husläkare för att diskutera sjukskrivning och eventuellt samtalskontakt. Kanske vore det skönt för dig att kunna bearbeta det som varit så svårt under så lång tid. Du får känna efter vad du nu behöver och tillåta dig att förverkliga dina behov. Det är din tur nu.
MADELEINE GAUFFIN RAHME
Mer i ämnet
- 28 okt 2012 ”Jag känner mig otroligt värdelös”
- 26 okt 2012 ”Jag vill ha ursäkt av makens älskarinna”
- 21 okt 2012 ”Jag har slutat svara när hon ringer nu”
- 19 okt 2012 ”Jag vet inte vart jag ska ta vägen”
- 14 okt 2012 ”Måste jag skärpa mig vid min ålder?”
- 12 okt 2012 ”Hur hanterar jag dotterns nya sätt?”
- 5 okt 2012 ”Nu drabbas jag av barnens anklagelser”
- 30 sep 2012 ”Min man och jag har så tråkigt”
- 4 okt 2012 Hur hinna med om barnen inte somnar?
- 28 sep 2012 Fel att belöna 4-åringen?
- 23 sep 2012 ”Kan jag kasta bort 25 års äktenskap?”
- 21 sep 2012 ”Hur ska jag välja när jag vill så mycket?”
- 14 sep 2012 ”Ska jag byta jobb?”
- 10 aug 2012 ”Jag har knappt några vänner”
- 2 aug 2012 ”Pappa lider av sömnbrist”
- 2 aug 2012 ”Mina döttrar har ingen kontakt”
- 27 jul 2012 ”Är jag dålig och snål?”
- 26 jul 2012 ”Helt tyst i vår familj”
- 18 jul 2012 ”Jag har aldrig haft en relation”
- 13 jul 2012 ”Min manliga sexualitet ett objekt”
- 12 jul 2012 ”Rätt att bestämma över mamma?”
- 5 jul 2012 ”Hon hinner inte leka med mig”
- 5 jul 2012 ”Belöningssystem vid potträning?”
- 26 jun 2012 ”Vi har dispyt om uppfostran”
- 29 jun 2012 ”Mamma bryts ner dag för dag”
- 17 jun 2012 ”Varför tar folk inte ställning?”
- 15 jun 2012 ”Kan inte ha långa relationer”
- 7 jun 2012 ”Mamma har svikit mig hela livet”
- 8 jun 2012 ”Hon hämmar barnens utveckling”
- 25 maj 2012 ”Min syster är nedlåtande mot mig”
- 11 maj 2012 ”Kan ett framtida barn påverkas?”
- 4 maj 2012 ”Har min dotter tappat taget?”
- 4 maj 2012 ”Spelar han för mycket dator?”
- 27 apr 2012 ”Jag saknar henne varje dag”
- 20 apr 2012 ”Orkeslös på grund av jobbet”
- 20 apr 2012 ”Min sambo behandlar mig illa”
- 13 apr 2012 ”Vill få en bättre sista tid i livet”
- 1 apr 2012 ”Får dåligt samvete av barnen”
- 30 mar 2012 ”Han vill ha sex med andra”
- 18 mar 2012 ”Jag känner mig annorlunda”
-
15 mar 2012
”Saknar inte min döde man”
Änka njuter av nyvunnen frihet – Madeleine Gauffin Rahme svarar.
- 2 mar 2012 ”Min dotter skäms över mig”
- 26 feb 2012 ”Jag har för lätt för att bli förälskad”
- 24 feb 2012 ”Han får inte träffa mina vänner”
- 12 feb 2012 ”Är alla år med honom förgäves?”
- 10 feb 2012 ”Jag kan inte glömma honom”
- 3 feb 2012 ”Allt är bra - men för lite sex”
- 29 jan 2012 ”Ska jag alltid må så här dåligt?”
- 27 jan 2012 ”Min sambo tycker inte om min dotter”
- 22 jan 2012 ”Oroad för att världen ska gå under”
- 20 jan 2012 ”Jag känner knappt igen min syster”
- 12 jan 2012 ”Jag kan inte stå upp för mig själv”
- 13 jan 2012 ”Min son saknar ambition”
- 8 jan 2012 ”Jag sexchattar och onanerar”
- 6 jan 2012 ”Jag är trött på allt det gamla”
- 16 dec 2011 Ska jag bryta med min pappa?
- 14 dec 2011 ”När min bror kom blev jag glömd”
- 11 dec 2011 ”Min dotter känner ansvar för sin pappa”
- 9 dec 2011 ”Min fyraåring fastnar i sin ilska”
- 7 dec 2011 ”Passiv mobbning av exmake i bokcirkel”
- 4 dec 2011 ”Har jag rätt att vara arg på min man?”
- 27 nov 2011 ”Mina drömmar är på väg att krossas”
- 25 nov 2011 ”Jag är rädd för nya relationer”
- 23 nov 2011 ”Min ilska tar för mycket energi”
- 20 nov 2011 ”Jag upplever en kärleksdepression”
- 18 nov 2011 ”Hur kan jag stötta min oroliga dotter?”
- 11 nov 2011 ”Hur hjälper jag min förtryckta mamma?”
- 9 nov 2011 ”Är jag på väg åt fel håll i livet?”
- 6 nov 2011 ”Min rädsla att bli lämnad hämmar mig”
- 4 nov 2011 ”Mamma svek sitt löfte om stugan”
- 30 okt 2011 ”Hur lista ut vad jag verkligen vill?”
- 28 okt 2011 ”Jag har blivit som min mormor”
- 26 okt 2011 ”Min son missbrukar”
- 23 okt 2011 ”Min syster vägrar tala med mig”
- 21 okt 2011 ”Jag orkar inte med tio år till”
- 16 okt 2011 ”Jag får utbrott mot min man”
- 14 okt 2011 ”Ska jag ta hänsyn till systerdöttrarna?”
- 12 okt 2011 ”Jag har förlorat min gamla personlighet”
- 9 okt 2011 ”Hur få barnen att acceptera min nya?”
- 7 okt 2011 ”Vad ska jag säga till min kyrkliga familj?”
- 2 okt 2011 ”Min svåra barndom förföljer mig”
- 30 sep 2011 ”Jag tror att allt ont ska drabba mig”
- 28 sep 2011 ”Min son använder droger”
- 25 sep 2011 ”Vår relation går på sparlåga”
- 23 sep 2011 ”Jag är förälskad i min exfru”
- 21 sep 2011 ”Köpandet mitt berusningsmedel”
- 18 sep 2011 ”Jag känner mig så trög och korkad”
- 16 sep 2011 ”Dottern upprepar mina misstag”
- 14 sep 2011 ”Jag har inte orken att lämna henne”
- 11 sep 2011 ”Min exmans sambo dikterar villkoren”
- 9 sep 2011 ”Jag är orolig för min dotterdotter”
- 7 sep 2011 ”De vuxna barnen vill inte träffa oss”
- 4 sep 2011 ”Sambons dotter vill aldrig gå”
- 2 sep 2011 ”Mitt ex förtalar mig”
- 31 aug 2011 ”Min vän lyssnar inte på mig”
- 28 aug 2011 ”Han far med osanning och skryter”
- 26 aug 2011 ”Jag har inga vänner längre”
