Fråga: Jag har just gått ut gymnasiet och har en sådan vånda inför framtiden. Jag mår egentligen bra men tycker att livet ter sig som en stor svårighet på så många sätt.

Min uppväxt har varit bra på det stora hela. Jag har en fin familj där vi bryr oss mycket om varandra. Mina föräldrar skildes när jag var fem men jag har alltid haft en bra kontakt med min pappa även om jag mestadels bott hos min mamma. Jag har bra betyg, trevliga kompisar och vad jag själv tycker meningsfulla intressen.

Nu återstår att välja livsbana. Men hur ska jag kunna välja över huvud taget? Allt är på något sätt möjligt och hur gör man för att inte välja fel? Jag har ingen aning om vad jag vill syssla med eller göra och känner mig allmänt vilsen. På sistone har jag haft svårt att sova och jag känner av ångest när jag tänker på Livet. Vart tar man vägen?

Tilde

– – –

Svar: Det är förståeligt att du känner som du gör. Livet i din ålder är som en stor bok som är oskriven. Att drabbas av skrivkramp är vanligt – hur ska man fylla sidorna som ännu är blanka? Tänk om det man skriver blir dåligt och fel? Tänk om man inte ens själv vill läsa sin bok? Hur mycket kan man bestämma själv och finns något förutbestämt?

Ingen vet hur det förhåller sig med detta men klart är ändå att var och en mår bäst av att hitta en livsform som skänker tillfredsställelse och viss lycka. Vägen dit är ofta snårig och vissa måste leta mer än andra. Är man duktig på mycket och har många intressen kan det vara svårare att välja än om det är tvärtom.

Man skulle kunna förhålla sig annorlunda kring din känsla. Om du tänkte på det som ligger framför dig som något som inte kan bli fel – hur skulle det bli då? Om du tänkte kring din vånda som ett slags positiv spänning i  stället? Är du pressad av att prestera? Har du fångats i görandets garn och har svårt att vara i ett inre läge där det är stilla? Oavsett vad du väljer är det egentligen rätt, så länge som det är konstruktivt för dig. Så länge som det du väljer är meningsfullt i något avseende är det bra.

Att veta vad man vill ägna sitt liv åt när man bara är 18 år kanske inte ens är det rätta. Framför dig har du nu en tid att pröva sig fram allt medan du lär känna dig själv. Det finns en praktisk verklighet som handlar om pengar och bostad. Har du detta löst, kanske om du kan bo hemma ett tag till, öppnar sig fler horisonter för dig. Ta god tid på dig och gå på upptäcktsfärd genom livet. Njut av dina olika vägar, släpp rädslan och så småningom hittar du fram till den du är bortom förväntningar och anpassning.

Madeleine Gauffin Rahme