FRÅGA: Vore bra med lite synpunkter och kanske råd kring min situation. Jag lever i ett äktenskap sedan 20 år. Vi har två barn i övre tonåren som är på väg ut i livet. Vi jobbar båda en hel del eftersom vi gillar våra jobb. En gång i tiden var vi väldigt förälskade och fortfarande tycker vi om varandra. Kruxet är att vi har utvecklats så olika och har knappt något gemensamt intresse alls.

Jag tycker vi har stentrist. Jobbar, åker hem, ut med hunden och sedan äter vi. Sedan sitter vi framför varsin tv och tittar. Han gillar sport (och jag hatar ljudet av Sportspegeln) och jag gillar filmer och dokumentärer. Jag gillar superhälsosam mat, han gillar biff, pommes frites och sås. Jag gillar opera och klassisk musik, latinamerikanskt och han gillar svensk pop och country. Jag tycker om bohemstilen och han är ordentlig och försiktig. Jag vill resa till spännande ställen och han helst till Nordeuropa. Vi har tråkigt som det nu är men jag tror inte min man tycker det. Själv förgås jag av tristess nu och längtar efter ett eget liv.

Hur kan detta ordnas? Så här vill jag verkligen inte leva längre. Fast leva vill jag och det fullt ut!

FRUSTRERAD

SVAR: Vad har hänt som gjort att ni båda hamnar i tv-soffan på var sitt håll? När gick ni olika vägar? Har ni pratat om hur ni har det utifrån hur du känner? Har ni alls försökt komma varandra närmre? Du beskriver hur olika ni är/blivit men finns det ändå inga gemensamma nämnare mellan er? Har ni tappat bort varandra genom åren och hur gick det i så fall till?

Det finns flera olika möjligheter utifrån det du beskriver. Prata med din man om hur du känner och var öppen med din längtan efter ett aktivt liv med intressant innehåll. Fråga honom hur han vill ha det. Se om ni kan hitta några trådar att spinna vidare på tillsammans – kanske ett nytt intresse för er båda som ni kan utveckla ihop. Börja intressera er igen för vem den andra är och tillbringa tid ihop för att lära känna varandra igen. En gång fanns passionen där – kanske kan den väckas igen om ni kommer varandra närmre. Båda måste vilja för att det ska lyckas. Halvhjärtade försök är dömda att misslyckas. Man får satsa allt man har för att se om man kan fortsätta tillsammans efter att ha varit åtskilda om än i samma bostad.

Går det inte att hitta meningsfulla gemensamma plattformar får du tänka vidare. Kanske blir lösningen då att du lever ditt eget liv som du vill ha det och ni fortsätter leva tillsammans men ändå inte. Väljer du detta spår bör det vara medvetet för båda att man lever parallellt. En sista lösning är skilsmässa med allt uppslitande det kan innebära.

Viktigt är att inleda en kärleksfull dialog med varandra, att vara så öppna ni förmår med var ni står, hur ni känner och vad ni vill samt hur ni ska nå dit. Det finns alltid möjlighet med parterapi. Du tycks dock medveten om vad du vill så försök på egen hand först och tveka inte att söka hjälp om ni hamnar i låsningar. Lycka till!

MADELEINE GAUFFIN RAHME

psykologen@svd.se