FRÅGA: Jag har i flera år haft ett förhållande med en upptagen man. Vi har upplevt mycket tillsammans – resor, helger och vardagsliv. Han har hjälpt mig mycket med praktiska saker och när vi inte träffats har vi ringt till varandra flera gånger om dagen. Allt har rullat på enligt klassiskt manér. Mannen har sagt att han älskar mig, att han vill lämna sin relation och jag har väntat och väntat. Han förstår inte själv varför han stannar i en relation med en kvinna han inte älskar och har även gått i terapi för att få hjälp att våga bryta upp.

Hans sambo vet om oss, men låtsas som det regnar. Hon vill uppenbarligen till varje pris behålla mannen, och eftersom han inte orkar ljuga och jag inte orkar vänta så har vi nu gjort slut ordentligt, efter flera misslyckade försök. Han ska fundera över sitt liv och det sista han sa var ”det blir nog vi till slut”. Men jag grubblar över om han sa så bara för att hålla mig kvar? Jag tänker på denne man hela dagarna, han är min största kärlek i livet och det känns oerhört svårt att inte få vara med honom, särskilt när han säger att det är mig han älskar och inte henne.

Ska jag fortsätta hoppas att det blir vi? Eller ska jag krasst konstatera att om mannen inte tagit steget på över fyra år kommer han aldrig att göra det. Vi är båda drygt 50 år så det finns inga små barn med i bilden som hindrar. Till saken hör kanske att jag själv blev lämnad, för en annan kvinna, några år innan jag träffade denne man. Den här upplevelsen spökar givetvis för mig och får väl mig att tro att om min make kunde lämna mig, så kan väl andra! Jag känner mig ledsen och sårad och att jag förspillt flera år på att vänta. Hur ger jag en ny man en chans och hur ska jag våga? /Kär o galen

SVAR: Förklaringarna till mannens beteende är säkert många, till exempel rädsla för klivet ut i det okända. Han känner säkert en rädsla för att du inte ska finnas kvar och en stor trygghet i det som är även om det inte är optimalt. Du kan ingenting göra för att påverka och jag tycker därför att det låter klokt och klarsynt att bryta denna relation. Du får se tiden an och ta väl hand om dig. Vänner kan vara extra betydelsefulla nu.

Däremot är det säkert för ¬tidigt att försöka hitta en ny ¬kärlek – du är fortfarande starkt känslomässigt engagerad i den här mannen. Att då försöka hitta en ny kärlek just nu är däremot säkert dömt att misslyckas och är inte heller juste mot en eventuell annan. Det är självklart smärtsamt och sorgligt att det blivit så här men som betraktare utifrån kan man ändå se att något förs framåt i och med att ni ändrat på något, det vill säga brutit. Ta en dag i taget, planera ditt liv utifrån här och nu, det du tycker om och det som gör dig glad.

Kanske blir det ni – kanske inte. I väntan på besked pågår ditt liv till fullo. Ta ansvar för detta det enda liv du troligen har. Så småningom ljusnar det vidhorisonten och livet ter sig från sina allt bättre sidor. Var så säker! /Madeleine Gauffin Rahme