FRÅGA: Hej. Jag känner mig så missnöjd med allt och vet inte vad jag ska göra åt saken. Jag känner mig väldigt ofta ledsen, och ännu oftare mår jag bara dåligt utan att riktigt kunna förklara varför.

Jag är 35 år och har inga barn eller egen familj. Jag har inte känt att jag vill skaffa det heller, det känns sorgligt på ett sätt men ändå är det inte aktuellt för mig. Jag har varit i några omgångar hos psykologer, det har känts ganska bra att få prata ut men det känns som att grundproblemen ändå kvarstår. Jag har aldrig riktigt förstått varför jag mår så dåligt, jag hade en helt normal uppväxt under ordnade förhållanden och med helt vanliga föräldrar.

Jag jobbar deltid med ett jobb som är helt okej. Jag känner mig ofta ensam, men har ändå en del vänner som jag kan umgås med ibland. Jag känner mest att jag inte har någon riktig mening med mitt liv, och inte får det trots att jag har en massa intressanta fritidsintressen och är engagerad i olika saker. Det är alltid något som fattas och ingenting riktigt hjälper. Ska jag alltid må så här dåligt eller finns det något jag kan göra?

Anonym

– – –

SVAR: Hej! Så bra att du hör av dig med dina funderingar. Att du gör det innebär att du har hopp och visshet om att det inte ska vara och kännas så här genom livet. Du är ledsen, mår dåligt och känner dig missnöjd. Utan uppenbar anledning anser du och beskriver att dina livsomständigheter i det yttre är goda. Det är lätt att förledas av dessa yttre betingelser och tro att det är detsamma som att man mår bra bara de finns på plats. För dig är det ju så tydligt att så inte är fallet.

Du menar också att din bakgrund och uppväxt har varit vad du kallar normal. Här är det nog på sin plats att påpeka att även en till synes normal barndom och uppväxt kan ha haft stora brister i den nära omvårdnaden. Det kan ha varit kärlekslöst på olika vis och det kan i sin tur ha lämnat djupa spår av ledsamhet och tyst inre gråt. Det kan ha funnits separationer som du som litet barn farit illa av. Det kan ha funnits annat som satt spår i dig och som du kanske inte ens känner till. Alla dessa till synes små och tyvärr alldeles för vanliga brister kan ha lett till känslor av meningslöshet, tomhet och inre missnöje. Detta blir, som du märker, spekulationer, för att beskriva för dig att saker kan ha förekommit och ändå betraktar man barndomen som ganska så bra på det stora hela. Man märker inte att det kan ha funnits stora brister eftersom de inte kommit i dager.

En del skulle mena att du behöver antidepressiv medicin för att återställa en obalans i kroppen och på så sätt höja din grundstämning. Det kan fungera i vissa fall och i andra hjälper det inte alls. Här får man prova sig fram. Vissa mediciner av antidepressivt slag passar bättre och andra sämre. Är du intresserad av att prova detta så kontakta din husläkare.

Du har redan gått till psykologer för hjälp men du har inte märkt någon påtaglig förbättring eller grundläggande förändring. Kanske kan du prova en annan slags terapi än det du gått i tidigare? Det finns en rad olika inriktningar och tyvärr behöver man ibland vara lite insatt för att kunna välja bra åt sig själv. Sammanfattningsvis är mitt råd till dig att prata med din husläkare och diskutera medicinering och psykoterapi. Det går att ha det mycket bättre än det du lever i nu!

Madeleine Gauffin Rahme