Tack för era frågor som jag alltid läser. Det är mycket ledsamt att inte kunna besvara dem alla men dessvärre går det inte.

Tack för ert förtroende – jag känner med er och de svårigheter ni lever med. Ofta vet vi nog innerst inne vad vi ska göra i svåra lägen men vi hindras och låter oss hindras av en rad omständigheter; både yttre och inre sådana. Livet är inte så lätt men ibland tänker jag att vi inte får göra det alltför svårt för oss.

Under vår uppväxt lär vi oss så mycket som är till skada för oss. Vi lär oss att vi inte är bra nog, att vi inte räcker till, att vi aldrig duger som vi är, att vi aldrig kan bli riktigt älskade, att någon annan alltid är bättre, snällare, duktigare, snyggare, mer kärleksfull och så vidare i all oändlighet.

Vi lär oss att prestera lite mer och lite till, vi blir prestationen och utan den är vi ingenting alls. Vi upplever ofta att vi inte är någon alls och kämpar för vårt liv för att känna oss som någon. Vi lär oss att se oss själva med andras kritiska ögon och ack så sällan vi då duger. Vi blir våra egna främsta kritiker med de strängaste glasögonen som finns.

Det är så mycket vi släpar på i vårt bagage och det försvårar mötet med andra människor. Det är lätt hänt att våra försvarsmekanismer går igång och då ser dansen mycket komplicerad ut. Mitt tilltufsade inre barn möter ditt tilltufsade inre barn och båda kämpar de för en plats i solen där kärlek och ljus finns. Så svårt det blir när allt det omedvetna slår till och vi omedvetna om gamla mönster försöker leva våra liv. Som om då vore nu.

Då gäller det att försöka leva medvetet – det vill säga bli medveten om vad vi egentligen styrs av och att prestigelöst försöka vara här och nu. I det ljus som finns just nu, i den kärlek som faktiskt finns runt omkring oss bara vi förmår lyfta blick och hjärta. I detta finns glädjen och befrielsen från det gamla som vi inte längre vill. De gamla krafterna är dock starka och försöker ofta hålla oss tillbaka i det vi redan så väl känner till och egentligen det enda vi har levt i. Men för att kunna leva i lycka måste vi vara starkare än dessa motståndskrafter. Svinga oss upp, över horisonten och vidare mot ljuset där det hjärtat vill finns.

När vi kan se att vi är fina fullkomliga individer som är precis som vi ska kan vi också se att vi bär ansvar för våra liv och hur de gestaltar sig. Vi behöver då inte längre skylla på andra och annat utan kan se att just jag bär ansvaret för mig och mina känslor. Det är oftast en lättnad att sluta skylla på andra människor och härligt att känna hur mycket jag själv styr och påverkar.

Mitt liv – regisserat för och av mig själv! Egoistiskt säger då någon. Inte alls! Lever man i enlighet med sitt inre är man i fred och i harmoni med sig. Man tar fullt ansvar för sitt liv. Det avspeglar sig på ens relationer och det blir allt annat än egoistiskt. Tvärtom blir det faktiskt mycket mer kärlek över för andra om man är på det klara med sig själv.

Man är fri att vara den man är och inte längre arg, bitter, besviken, ledsen, sur och så vidare på andra för olika saker. Det svåra är nog att bestämma sig för att bryta sina mönster och välja liv och lycka, glädje och kärlek. Det finns hjälp att få om man inte klarar det själv: terapi och meditation är två möjliga vägar. Så lev i nuet det är faktiskt det enda vi har - och välj kärlek och ljus för dig och din familj. Allt gott!