FRÅGA: Hej, min mamma är 92 år. Hon har blivit lite mer glömsk och deprimerad för varje år i flera år nu, men sedan två månader tillbaka är hennes tillstånd mycket sämre. I en månad var hon på sjukhus/korttidsboende efter att ha ramlat flera gånger. Hon har hemtjänt, men minst var tredje dag har hon glömt det och ringer mig och är upprörd över ”främmande människor i huset”. Varje dag är hon upprörd över att hon inte får ta sina mediciner själv utan får dem av hemtjänsten (jag vet att hon inte längre klarar det, då hon ser dåligt, tappar på golvet eller glömmer att hon redan tagit sin dos).

Hon äter väldigt lite, har gått ner kraftigt men säger att hon inte är hungrig. Vi försökte med att ta hem mat genom kommunen, men hittade sedan förpackningarna oöppnade i kylskåpet.

Hon har fått en rollator som hon bara använder ibland.

Jag anser att hon bör in på ett äldreboende och de från hemtjänsten har kontaktat mig flera gånger och sagt att de också tycker det. Problemet är att hon inte vill.

Har jag rätt att bestämma över henne? Kan jag leva med att ha tvingat henne från sitt hus? Kan jag leva med om jag låter henne bo kvar och hon svälter ihjäl eller ramlar nerför trappan?

Min pappa är död, jag är enda barnet.

M V H LENA

SVAR: Hej! Du beskriver ett mycket stort dilemma. Å ena sidan är din mamma vuxen och har rätt att bestämma över sig själv med allt vad det innebär. Ingen har rätt att fatta stora beslut över någon annans huvud tycker vi. Man får inte köra över någon eller gå emot en annans vilja eller tvinga till något.

Men! Om personen ifråga inte, av skilda anledningar, har kapacitet nog att fatta beslut som är konstruktiva och goda för henne/honom måste de närmaste ingripa och hjälpa till. VI kan inte se på när en nära person tynar bort eller gör sig skada. Då måste vi ingripa och se till att omständigheterna blir sådana att personen får den hjälp som behövs för att få grundläggande behov tillgodosedda. Så är situationen med din mamma. Hon kan inte längre fatta beslut eller klara sig själv så att hon mår bra. Hon tappar alltmer förmågor som gör att hon kan överblicka och planera sitt liv och grundläggande saker som mat, sömn och hygien. Du har försökt mycket för att hon ska kunna bo kvar med hjälp utifrån. Hemtjänst, matlådor och säkert även annat som skulle underlätta. Nu går det inte längre och din mamma tynar bort.

Du behöver rikta din hjälp på ett annat sätt. Jag tror att om du verkligen kan känna att du gör det du måste göra i stor kärlek till din mamma kan det kännas bättre. Det är när vi tror att vi är elaka och själviska som det blir svårt. Om du däremot kan få kontakt med din kärlek till din mamma och vet att du vill henne allt gott i världen blir du övertygad om att du gör rätt. Du gör det för hennes skull och inte för din egen.

Man kanske till och med kan säga att du har skyldighet att hjälpa din mamma till ett äldreboende där hon får adekvat vård, hjälp och stöd. Där finns andra i hennes situation och hon blir inte ensam. Det kan kännas lättare för dig om du kan se det som en skyldghet du har att lotsa din mamma till den hjälp dvs boende hon måste få. Att din mamma protesterar är nog ändå naturligt. Hon känner sig trygg där hon är, trivs med det som är och kan inte överblicka sina svårigheter som är och de som kommer framöver.

Av kärlek till din mamma kan du hjälpa henne till ett bra boende, besöka henne ofta och visa henne din närvaro och omsorg. Du ska se att det känns lättare och helt rätt när du väl tagit tag i detta och hjälper till så att din mamma får det bättre än hur hon har det nu.

MADELEINE GAUFFIN RAHME

Madeleine Gauffin Rahme är psykodynamiskt utbildad psykolog och psykoterapeut.

Madeleine Gauffin Rahme är psykodynamiskt utbildad psykolog och psykoterapeut.

Foto: Jurek Holzer