FRÅGA: Vore tacksam för lite råd i en sak som rör våra barn. Vi är båda, det vill säga min man och jag, yrkesarbetande akademiker med två små barn som är 1,5 och 4,5 år gamla. Den äldsta flickan kräver att vi ska ligga hos henne tills hon somnar – hon blir arg, ledsen och skriker om vi inte gör det.

Men jag har en del att stå i på kvällarna och behöver min egen tid så nu har vi infört belöningssystem med stjärnor för varje kväll hon kan lägga sig själv.

Tio stjärnor leder till en belöning typ åka och bada. Hon är bra på detta men någon sa till mig att det inte är bra. Utan stjärnorna har vi haft mycket stök kring läggningen. Innan lillasyster föddes gick det bra med att ligga lite hos henne men sedan barn två kom är hon väldigt krävande. Vad tycker du?

MAMMA

SVAR: Det är mycket att göra när man jobbar båda och har två små barn. Helst har man lust till eget liv också men det brukar sällan bli så mycket av det under några år då barnen är som yngst. Och det kanske är ok att det är så? När barnen är små har de stora behov av oss vuxna, av oss föräldrar och då får man räkna med att de egna behoven måste stå tillbaka. Vi som vuxna har ju överblick framåt och bakåt på en tidslinje. Vi vet att om några år lätttar trycket på oss, det vill säga, om inte så länge har barnet lite större förmåga att klara saker själv. Däremot har barnet inte alls denna överblick utan har behov som måste fyllas nu precis och om fem minuter igen. Det som blir lättare genom åren är det praktiska. Nattmålen försvinner, barnet kan sova natten igenom, dags att slänga blöjan, barnet kan klä på sig själv och äta själv. Barnet går mot allt större egna förmågor och behöver vår praktiska hjälp allt mindre genom åren. Men de emotionella behoven är stora under många, många år. Det kan upplevas som tröttsamt att känslomässigt stå till tjänst för barnet om man inte har orken och förmågan som vuxen att ge och ge och låta de egna behoven stå tillbaka.

Din dotter kan förstås praktiskt gå till sängs själv, ta på sig pyjamas och krypa ner i sängen själv. Det klarar hon. Det som nattningen handlar om är däremot barnets behov av en nära kontakt med den vuxne, att ligga tillsammans och småprata, läsa lite, kanske sjunga och skapa en tät sfär av trygghet, närhet och kärlek. En stund av totalt lugn och ro då ingen vuxen har bråttom. Utan detta blir det relativt tomt i barnets värld. De flesta barn är på dagis många långa timmar och kvällstiden är den enda de har med sina föräldrar.

Troligen är det så att sedan lillayster föddes har din äldsta dotter fått lite mindre av er vuxnas omsorg och uppmärksamhet. Så blir det lätt när barn nummer två anländer. För barnet blir det helt obegripligt att det ska stå tillbaka med sina behov, det försöker på alla sätt få vad det behöver. Det är sannolikt det som händer med din dotter; att hon signalerar att hon behöver er närvaro och vill att ni ska finnas nära henne den stund som hon ska lägga sig. Att i det läget börja med belöningsystem blir fel. Då signalerar man att det hon uttrycker att hon behöver – er närvaro, kärlek och värme – är något fel som ska tränas och belönas bort. Hon tvingas på så vis trycka tillbaka sina naturliga behov och anpassa sig till den värld som ni vuxna vill ha. Priset blir att hon inte får det hon behöver och hamnar i läget att hennes helt naturliga och friska behov inte tillgodoses.

Istället för belöningssystem tycker jag ni ska prova en helt annan metod. Prova under en månad att helt finnas där för henne vid läggningen. Låt det ta 1-1,5 timmar eller så mycket som behövs. Gör den stunden tilll den bästa på dagen då ni har tid för att stanna upp och lyssna, känna och finnas där. Turas om att natta dottern och låt hennes behov styra.

Hitta en bra och mysig rutin som ni följer varje kväll. Det kan till exempel se ut så här: en liten smörgås innan tandborstningen, sedan lägger man sig i sängen tillsammans och låter henne välja bok, läser, småpratar lite om dagen som varit och om hur man mår och kanske avsluta med en sång tills barnet somnar. Har barnet svårt att slappna av kan det bero på att det fortfarande är uppvarvat efter dagen. Man kan prova lite fotmassage, fler sånger eller bara ligga tillsammans och invänta ett lugn som säkert kommer.

För en stressad vuxen blir detta en stund då man själv kan slappna av om och när man väl släpper rastlöshet och irritation över att barnet inte somnar. Ju mer man själv slappnar av och tar det lugnt desto lättare kommer barnet till ro.

Försök också att aktivt hitta tid för barnen på helger och vid andra möjliga tidpunkter. Stunder då barnens behov tillgodoses tydligt. Efter denna månad av närvarande nattning är dottern säkert lugn och rofylld vid läggningen. Då kan ni fortsätta med de nya vanorna och låta nattningen bli en stunds vila för den vuxne som får förmånen att ligga där en stund innan kvällens bestyr tar vid.

Stressade vuxna får se upp, Det är inte rimligt att små och lite större barn hela tiden ska behöva anpassa sig till vuxnas höga tempo och behov av aktiviteter. Barn har inget att sätta emot och är inte rustade att möta den stress som genomsyrar många vuxnas tillvaro.

Så prova ett helt annat förhållningssätt, se över era vanor och fundera över hur ni har det med tempot i familjen!

Lycka till!

MADELEINE GAUFFIN RAHME

psykologen@svd.se