FRÅGA: Jag är en kille som är 18 år gammal och går min sista termin på gymnasiet. Min familj kan på ytan ses som att vi lever det ”perfekta” livet. Vi bor i en stor villa i ett förnämt område här i vår hemstad. Jag har två småsyskon, mamma och pappa. Min pappa som nyss fyllde 59 är en framgångsrik företagare och har flera uppdrag i olika styrelser för diverse föreningar. Han är väldigt duktig på att charmera alla människor runt sig. Han är väl den klassiska framgången på det sättet.

Dock har han ett enormt alkoholproblem. Han dricker alkohol i princip varje dag och han gör allt för att gömma det. Han fyller flaskor med vin som han druckit upp med vatten, gömmer ölburkar och allt annat som är klassiskt för en ”smygare”. Han blir som en tidsinställd bomb när han är full. Han kan explodera när som helst, börja skrika och skälla ut en när som helst och var som helst. Det spelar ingen roll om det är en restaurang som är fullsatt.

Han har själv sagt att det finns arv för alkoholism på farfars sida. Men, Det verkar inte påverka hans inställning ett dugg. Han har inte heller några närmare vänner då alla relationer är affärer i hans ögon. Vilket ofta slutar illa. Det känns som han byter vänskapskrets vartannat år.

Min mamma har helt stängt av när det gäller att bry sig om detta. Hon har fått så mycket skit av honom när han har varit full så hon bryr sig helt enkelt inte längre. Hon dricker själv inget. Jag har själv flera minnen från när jag var yngre att han har totalt exploderat på mig från ingenstans. Men, jag har alltid tagit smällen och trott att det varit mitt fel. Det är nu när samma saker sker mot mina småsyskon som jag känner att jag måste agera.

Han är dock mästare på att hitta svagheter hos människor. Ingen kan knäcka mig så snabbt som han. På en sekund kan han göra mig till ett vrak. Jag bor ju fortfarande hemma. Jag är livrädd för att han ska bli arg. Men samtidigt kan inte detta fortgå. Hans alkoholkonsumtion har varit urspårad tillräckligt länge.

Var börjar man?

/Sliten

SVAR: Du är i ett läge som inget barn eller ungdom skulle behöva vara. Att ha en förälder som är explosiv, som tappar kontrollen och som inte drar sig för att krossa en är förfärligt. Man vet aldrig när det kan slå till och man kan därför aldrig riktigt skydda sig. Du har varit med om mycket tråkigheter och jag förstår av ditt brev att din mamma inte på något sätt skyddat er barn. Det borde hon gjort - men uppenbarligen har hon blundat för allt det uppenbara för att slippa konflikter och kanske råka än värre ut själv. Hennes motiv att förneka och förminska det som händer och sker i familjen är höljda i dunkel. Konsekvenserna av hennes agerande är förstås att ni barn lämnats känslomässigt ensamma med en svår verklighet.

Hur det än varit tidigare så är detta en situation som är oacceptabel och skadlig.

Du har tagit mycket ansvar och tar fortfarande ansvar på det sätt att du ser, förstår och oroar dig för de uppenbara konsekvenserna för dina mindre syskon. Det är mycket starkt och klokt av dig men ändå borde du inte belastas av detta - du är inte vuxen än.

Själv får du försöka komma bort från detta hem så fort du kan men din oro handlar ju också om vad som händer med dina syskon.

Jag tycker du ska prata mycket rakt ut med din mamma. Säg exakt vad du ser och hur det är. Fråga henne varför hon inte agerar och säg att du är mycket bekymrad för dina syskon. Säg att så här kan det inte fortsätta. Fråga vad hon ska göra och säg att du tänker söka hjälp för dina syskon.

Du behöver själv hjälp med att ta hand om hur det varit och är för dig att växa upp under dessa omständigheter. Du kan vända dig till Al-anon (anhöriga till alkoholister). På många ställen finns det grupper för barn till alkoholister. Hör med dem om hur du kan göra.

På många ställen har även kommunen verksamhet för barn och ungdomar som växer upp med alkoholism. Ring kommunen och hör efter.

Du kan prata med dina syskons klassföreståndare alternativt skolsköterska/kurator och berätta hur det är ställt och sedan låta skolan agera. Du bör då vara tydlig med att du vill att skolan ska agera och att syskonen behöver hjälp. Berätta precis hur det är.

En annan möjlighet är att kontakta socialförvaltningen och be om en tid för att komma dit och berätta hur det är ställt för er.

Oavsett vad du gör och vart du vänder dig, för hjälp behöver du/ni, så bör du se till att det inte kommer fram att det är du som avslöjat familjehemligheten - det är onödigt att det kommer fram eftersom du fortfarande är beroende av att kunna bo hemma.

Det finns böcker du kan läsa, exempelvis ”Vuxna barn till alkoholister”. Du kommer att känna igen dig i beskrivningar av hur man har det och hur det blir när man växer upp med en alkoholist som toppstyr familjen. Det är ibland en lättnad att känna igen sig.

Jag tycker du är mycket modig och stark som skriver till mig i denna situation. Kom ihåg att du inte ska behöva vara bara det, stark alltså, utan även du behöver stöd och hjälp.

/Madeleine Gauffin Rahme