FRÅGA: Jag har ett förhållande med en man sedan snart flera år och har under denna period fastnat i en dålig vana - mitt kontrollbehov har gått överstyr. Jag kommer från en familj där alla har starkt kontrollbehov och detta har gjort det svårt för mig när jag ska hantera ett förhållande. Tanken på att jag ska bli lämnad utan att vara förberedd på det är fruktansvärt skrämmande för mig. Det har gått så långt att jag i tidigare förhållanden varit otrogen i förebyggande syfte, dels för att stoltheten inte ska såras, dels för att få distans till den jag är tillsammans med. Mitt nuvarande förhållande värdesätter jag otroligt högt och har inte en tanke på att vara otrogen. Däremot är jag livrädd att min pojkvän ska avsluta förhållandet fast jag inte vill. Jag har mycket svårt att acceptera att jag inte kan ha kontroll. Jag har kontroll över allt annat - min ekonomi, mitt hem, min kropp, mina studier, till och med mina vänskapsförhållanden - men inte mitt kärleksförhållande.
Efter år av kontrollerande av hans mobiltelefon och mejlbox, utfrågningar och förhör tröttnade min pojkvän och förklarade att han ville flytta ifrån mig. Så nu är vi särbos och vårt förhållande är tillbaka på rätt spår igen. Jag vill poängtera att det inte handlar om svartsjuka, jag litar på honom, däremot vill jag bara veta vad som försiggår i hans liv. Jag har alltså förstått mitt problem och börjat hantera det, tränar mig i att våga släppa taget. Det är dock otroligt svårt, jag får ångest och mår dåligt över att inte ha kontroll. Med ångest menar jag hjärtklappningar och tryck över bröstet över blotta tanken av att jag inte vet vad han gör. Hur kan jag träna bort kontrollbehovet? Vore tacksam för svar. /Kontrollfreak
SVAR: Kära kontrollfreak! Ja du har det onekligen mycket besvärligt med ditt kontrollbehov. Men så positivt att du har mod och kraft att vilja ändra på det. Livet är ett stort äventyr utan vare sig skyddsnät eller garantier. Vissa säger tack och lov för det och andra menar hu, så hemskt. Känns det okontrollerbara livet alltför stort, hotande och oroligt skaffar vi oss tidigt ett sätt att bemästra oro och ångest som annars plågar oss till vår bristningsgräns och så orkar vi inte leva. Du har, tidigt och på ett omedvetet plan, valt kontroll som strategi att försöka hålla saker och ting i schack.
Du beskiver att det funnits starka kontrollmekanismer i din familj; vet du vad det är ni/de har försökt stävja/undanhålla/hålla stången? Det kunde nog vara bra att komma på vad det är för gigantiskt spöke som just ni i er familj är så rädda för.
Genom dina kontrollförsök som yttrar sig i koll av sms, mail, telefon försöker du hela tiden ligga ett steg före - före katastrofen som för dig tycks heta övergivenheten och som likt ett mörkt moln ligger hotfullt över dig. Så oerhört plågsamt och tröttsamt det måste vara för dig att leva så här. Du missar spontanitet, livsglädje och själva livets flöde som kommer när man lever fritt och utsätter sig för möjligheter bortom vår egen kontroll. Det är svårt att själv bryta de starka mekanismer som du beskriver. Det har du fått erfara - du får hjärtklappning och blir orolig när du försöker att inte utöva den kontroll du upplever dig behöva. Du har vant dig vid att hantera din oro med kontroll. Utan ditt kontrollerande kommer själva grundoron i dagen; den som kontrollen skulle hålla borta.
Jag tycker det är mycket modigt och starkt av dig att våga vilja bryta och byta spår.Det kommer garanterat att vara värt allt besvär.
Det du kan göra på egen hand är till exempel att föra en oros-/kontrolldagbok för att kartlägga och komma digsjälv väldigt konkret på spåret. Du skriver upp dag för dag och i vilka situationer du känner av oron. Börja med att medvetandegöra dig själv kring detta. I detta skede ska du inte ändra på något alls utan bara observera dig själv. Nästa steg är att bryta en situation/ett beteende. Det gör du genom att avstå från kontroll i ett visst läge. Du kommer då troligen att uppleva ökad oro. Då behöver du stå ut och påminna dig om att det handlar om att bryta en gammal vana. Försök ta hjälp av den del av dig som vill förändring och som är kraftfull och modig.
En hel del kan du göra själv men känns det övermäktigt och alltför plågsamt tycker jag du ska anlita professionell hjälp på vägen. Lycka till på vägen mot frihet! /Madeleine Gauffin Rahme
