FRÅGA: Vår dotter som är nio år har sedan skolstarten denna termin börjat samla ihop grenar, kottar, barkbitar, tomma förpackningar och annat skräp längs vägen till och från skolan som hon fyller sin ryggsäck och ibland gympapåsen med. Hon drar in det i hallen och ibland i sitt rum.

Vi har blivit arga på henne eftersom hon skräpar ner inomhus och smutsar ner även sin ryggsäck. Vi har gjort klart för henne att det är förbjudet och att konsekvensen om hon fortsätter är indraget lördagsgodis och veckopeng. Konsekvenserna har också verställts, denna helg blev hon utan.

Trots detta fortsätter hon, och när vi frågar henne varför säger hon att hon inte kan låta bli. Det skräp hon inte har fått ta in har hon dumpat på garagegolvet upptäckte vi, och när vi slängde detta blev hon hysterisk och ville ta upp det ur soptunnan igen. Hon har alltid haft svårt att slänga saker, allt ska sparas: teckningar, förpackningar, pyssel från skolan, gamla leksaker, urvuxna kläder med mera. Detta har vi delvis hanterat genom att kasta saker i smyg (hon saknar dem inte när de väl är utom synhåll), men i ljuset av denna utveckling är det kanske ingen bra metod?

Det känns som ett jätteproblem nu, och det är väl bara en tidsfråga innan kompisarna börjar reta henne för att hon samlar skräp. Hur ska vi hantera detta; måste vi söka professionell hjälp?

Orolig mamma

SVAR: Det är svårt att veta hur detta kommer att utvecklas; kanske är det ett övergående beteende som dottern behöver syssla med just nu. Alla våra beteenden har en mening och fyller en funktion på något plan inom oss. Vissa beteenden finns som försvar och andra som något annat. Hur som helst så får man förstå dotterns samlande utifrån perspektivet att det har en mening. Försök verkligen sätta er in i hennes väsen och få syn på varför hon gör så här. Hon upplever att hon måste och att hon inte kan låta bli. Vad tvingar henne och vad händer, upplever hon, om hon inte samlar på sig?

Bli inte arga utan behåll ert lugn. Det finns egentligen ingenting att bli arg över, eller hur? Hon gör något hon kanske inte kan kontrollera, försök därför i stället att få till en kompromiss som kan se ut så här: kottar, barkbitar och grenar mindre än tio centimeter kan få komma in i hennes rum. Allt annat får sparas i sopsäck i garaget. Gå igenom detta noga och var också med vid samlandet ett par gånger så att det blir tydligt för henne vad hon kan ta in och inte. Lägg märke till hur hon verkar reagera när hon måste begränsa sig. Prata med henne om hur det känns och uppmuntra henne att hålla gränserna.

Ibland kan man tillämpa guldstjärnor med för henne rolig belöning efter fem–tio gånger om hon varje dag klarar detta. Men bara om det inte blir alldeles för svårt för henne.

Börja så här och håll det hela i styr. Skulle det trappas upp eller att hon inte kan kontrollera sig och blir mycket uppjagad över att hon inte kan låta bli, finns det nog anledning att söka hjälp.

Madeleine Gauffin Rahme