FRÅGA: Jag har problem i mitt liv, problemet är att det är så fruktansvärt tråkigt. Faktum är att det är så tråkigt att jag börjar fundera på om det är värt att leva över huvud taget. Jag känner ingen depression utan mer en uppgivenhet över att livet inte verkar vara mer än så här. Jag är nu 23 år och har tidigare jobbat en del i försvaret vilket jag tyckte var stimulerande, jag längtade dock hem och beslutade mig för att åka hem och vara civil. Jag har funderat på att börja igen men jag vill samtidigt vara hemma i min lägenhet.
Jag bor ensam och jag har allt jag behöver, fin lägenhet, fin bil och inga problem med att betala räkningarna. Jag har en del kompisar som jag träffar nu och då och de är trevliga allihopa. Det känns som om mitt liv har gått på ”repeat” och ska jag göra det här tills jag blir 65 kommer jag att bli tokig, det är helt enkelt för tråkigt! /Tråkmåns
SVAR: Hej kära Tråkmåns. Ja så ska det ju onekligen inte vara i livet - att man vid 23 års ålder tycker att det är jättetråkigt med det mesta. Finns det ingenting som väcker din entusiasm, din nyfikenhet, din livsgnista? Ingenting du längtar efter, drömmer om och brinner för? Hur var det förut? Vad brukade skänka dig glädje och livslust?
Jag undrar hur länge det varit så här för dig? Och om det kommit smygande - denna tunga känsla av att livet varje dag går i en seg repris. En dag till att slå ihjäl, att stå ut med och fråga sig varför. Har det hänt något som du har stängt till om och som därmed gjort dig avtrubbad? Det behöver inte vara något som skett helt nyligen utan kan vara något som kommit ikapp dig först nu eller när detta tillstånd började infinna sig.
Du skriver att du inte upplever dig som deprimerad - men om man känner som du gör så gott som hela tiden skulle jag ändå hålla för troligt att du bär på en nedstämdhet. Ditt stämningsläge tycks symboliskt bestå av ett grått streck - där det varken går upp eller ner. Då känns det förstås ganska tråkigt med det mesta. Du har allt beskriver du - men det gör varken till eller ifrån.
För dagbok över ditt stämningsläge och över vad som eventuellt får igång dig och dina livskrafter. Håller detta i sig ytterligare några månader tycker jag du ska söka hjälp för depression. Då kan man vända sig till husläkare eller psykolog. Livet ska kännas på gott och ont - inte uthärdas! /Madeleine Gauffin Rahme
