FRÅGA: Min fyraårige son har fått en besvärande ovana: han biter på alla sina kläder. Tidigare bet han lite ibland, mest på jackan när den stack upp framför munnen. På bara några veckor har det plötsligt blivit till något han gör hela tiden. Hans tröjor är ständigt blöta och trasiga i kragen och på muddarna. När vi tar av tröjan fortsätter han med att gnaga direkt på armen. På skolan tycker de också att det blivit till ett problem. När de säger till honom går han och ställer sig där ingen ser för att få fortsätta att tugga i lugn och ro.
Nu funderar jag på vad det kan bero på, om det bara är en ovana eller om det är en stressreaktion. Vi har nyligen flyttat utomlands och det är förstås en stor omställning för honom med nya rutiner, nya kompisar och nytt språk. Och om det är en stressreaktion, bör jag vara mer försiktig i att säga till honom? Jag tycker att det börjar bli ohållbart med det här bitandet, men om det beror på att han mår dåligt vill jag ju inte göra det värre med mitt tjat. Har du något råd att ge? /Orolig mamma
SVAR: Så plågsamt det måste vara för honom att bita och tugga så där. Jag tror definiitvt det handlar om en stressreaktion. Speciellt som du skriver att det varit stora omställningar för honom. Om vi utgår från detta - att han är utsätt för hög stressnivå och det enda sätt han kan hitta är att tugga på kläderna - så måste han få hjälp att befria sig från stressen. Det bästa och enda sätt är att backa livet och ge honom den trygghet och säkerhet han ordlöst förmedlar att han saknar och behöver.
Han skulle behöva vara hemma ett tag med en av er föräldrar - för att varva ner och känna sig trygg. Han behöver komma till ro med allt de nya och sedan i sakta takt inskolas igen på förskolan. Man får börja om. Det är inte han som har tagit initiativ till att förändra allt i hans lilla värld utan ni föräldrar. Ibland går det bra och ibland går det så här. Då måste man ta konsekvenserna av den stora omställningen och låta barnets behov komma först. Det mesta går att ordna om det handlar om barnens hälsa och välbefinnande. Jag tycker definitivt inte ni ska kommentera hans tuggande på ett negativt bestraffande och irriterat vis. Informera förskolan mycket tydligt om detta. Det gör det ännu värre för honom. Han kan inte hjälpa att han gör så här. Om ni då klagar på honom blir han helt ställd.Ta tag i detta omgående annars finns risk att han utvvecklar andra stressymtpom. Lycka till! /Madeleine Gauffin Rahme
