FRÅGA: Jag har en underbar särbo sedan fyra år tillbaka. När vi träffades var han redan skild. Det var även jag. Min särbo har en vuxen dotter och hon accepterar inte att pappan har ett eget vuxenliv. Hon kräver att pappan endast är pappa och inget annat. Detta hindrar oss att flytta ihop. Dottern kräver att pappan ställer upp med kort varsel när hon plötsligt dyker upp. Hon kräver att han lägger allt åt sidan och bara ägnar sig åt henne. Oavsett vad pappan och jag planerat tillsammans kräver hon hans fulla närvaro. Sedan tonåren har dottern vid upprepade tillfällen skurit sig i handlederna. Hon och pappan har tillsammans gått hos psykolog för att komma vidare i sin relation. Pappan tar det med ro, men det kan inte jag. Pappan har dåligt samvete för att dottern har mått dåligt som tonåring. Jag tycker bara att hon utövar sin makt och använder ett förtäckt hot för att få sin vilja fram. Hur ska denna dotter kunna bli vuxen? Hur ska jag tänka för att inte hamna snett? Jag vill ha en framtid med pappan, men befarar att det kan dröja innan han blir fri. Finns det hopp? Hur kan hjälpa pappan? Hur kan jag hjälpa dottern? Jag är rädd om dem båda. /Rådvill.
SVAR: Du har problem med hur två vuxna människor relaterar till varandra. De gör det på ett sätt som du inte tycker är sunt, vuxet och bra. Du känner att det drabbar dig eftersom din särbo blir som en marionettdocka inför dottern. Du har på så sätt inte en relation med en vuxen man som är självständig, rak och vuxen. Det kan mycket väl vara så att de har problem i sin relation och att du i din klarsynthet som utomstående ser detta skarpt och tydligt. Tyvärr förändrar inte din klarsynthet någonting alls. Så länge de utför sin dans och sitt mönster, sin spiral av beroende och osjälvständighet, skuld, otillräcklighet och dåligt samvete - för att nämna några troliga ingredienser - ser de inte bortom det de gör. Inte förrän någon av dem känner sig motiverad att bryta denna dans kommer det att upphöra. Du kan inte göra mycket åt deras sätt att vara.
Däremot bör du vara tydlig med vad som för din del gäller om han vill ha en varaktig och utvecklande relation med dig. Du kan säga till din särbo hur du ser på deras förhållande, beskriva vad du förväntar dig av honom (som den vuxne man du träffar) och erbjuda dig att vara stöttande om han vill byta förhållningssätt mot dottern. Har han klart för sig att han beter sig illa och svekfullt mot dig emellanåt till följd av dotterns förväntningar på omedelbar behovstillfredsställelse? Förhåll dig till det du ser och har och förvänta dig inte något annat. Är relationen tillräckligt bra ändå kanske du kan överse med vissa av inslagen du nämner. Eller så kan du inte det. Väljer du att vara kvar i förhållandet - ja, sluta då att hoppas på den stora förändringen för det gör dig bara frustrerad. /Madeleine Gauffin Rahme
