FRÅGA: Jag har ett tag nu iakttagit min sambo, och ser en del saker som dels oroar och dels stör mig. Sedan ett tag tillbaka tycker jag att han inte tar hand om sig själv. Han har gått ner en del i vikt. Jag tror att det beror på att han ofta hoppar över både frukost och lunch, för att han inte hinner. Enligt mig missköter han också sin hygien, ibland märker jag att han inte duschat på flera dagar. Jag har kommenterat det då och då, men försöker att inte tjata. Jag har någon gång uttryckt att jag oroar mig för honom och att han inte tar hand om sin kropp. Jag har frågat om det beror på att han känner sig stressad och orolig. Men han verkar helt oförstående och säger att det inte är sant och att jag inte ska oroa mig.

Det påverkar också vårt sexliv. När han ignorerar sig själv så känner jag mig mindre attraherad av honom. Jag tycker inte heller om att ha sex med honom när jag vet att han inte duschat på länge. Han tycker vi borde ha mer sex, och jag vågar inte säga till honom att det beror på det. Det känns elakt. Om man älskar en person så borde sånt inte vara viktigt... eller? Jag vill inte tala om för honom hur han ska ta hand om sig själv. Tycker han är vuxen och borde ta hand om sig själv. Jag är rädd att känna mig som hans morsa. Han kan också bli sur, nästan som en tonåring, när jag påpekar sådana saker. Ibland funderar jag på om det är en sorts depression. Att inte ta hand om sin kropp och sitt yttre visar på nåt sätt att han inte bryr sig. För mig är det jätteviktigt att känna mig fräsch och ren. Jag är absolut ingen hygienpolis, men det är viktigt att känna sig bekväm i sin egen kropp.

I övrigt så är vårt förhållande bra. Vi har varit tillsammans i åtta år. Ibland kan vi ha lite svårt att öppna oss för varandra och vi kan båda vara dåliga på att ta itu med konflikter. Kanske har vi också börjat ta varandra för givet. Det gör mig också orolig eftersom jag sett mina föräldrar skiljas. Jag vill ha ett förhållande där vi inte slutar anstränga oss för varandra och visar att den andre är viktig. Vad tror du är bästa sättet att berätta för honom om mina tankar? Jag förstår att jag inte bör hålla detta inom mig längre. /Oroad flickvän

SVAR: Hej kära orolig flickvän! Ja, hur förstående ska man vara när man känner att det inkräktar på en själv och ens känsla inför en person? Du beskriver att du är oroad över hans ändrade hållning till sig själv i olika avseenden och att du känner dig mindre attraherad av honom när han missköter sin hygien. Så är det och oavsett vad någon annan tycker så är det så du känner. Det du upplever är det du måste ta på allvar. Att din sambo nu är annorlunda beror förstås på någonting. Vad det är är höljt i dunkel. Kanske vet han inte själv heller. Det kan vara stress, nedstämdhet eller något annat. Möjligtvis är det övergående men om inte så kan du göra så här:

Det du behöver göra är att inför dig själv göra klart vad det är du har observerat och hur du reagerar på det. Fundera även över varför du reagerar som du gör på just detta. Vad betyder hans beteende för dig? Är det laddat för dig att göra/inte göra vissa saker? Var kommer det ifrån?

Sedan är det dags att prata med honom. Beskriv vad du sett och beskriv din känsla inför det observerade. Var konkret, neutral och icke anklagande. Kan vara svårt men värt att prova! Säg så rakt och tydligt som du kan utan att be om ursäkt för det du tycker.

Var intresserad av hans egen beskrivning. Om han viftar bort det med att du inbillar dig eller att så är det inte alls så får du säga att jo, så här tycker jag och då känner jag så. Då blir det hans val att ta sig och dig på allvar eller inte. Det får då konsekvenser för ert förhållande om han förnekar något som kanske är uppenbart och är i sig ett observandum att han inte vill kännas vid det som sker inom honom. /Madeleine Gauffin Rahme