FRÅGA: Jag är man och därför är det fel av mig att inte ställa upp på sex när min kvinnliga sambo önskar det, enligt henne. Det finns en rad omständigheter till min bristande sexlust: barn, jobb, mycket gräl etc, men jag tycker inte att det är så viktigt. Jag tänker tillbaka på mig själv och alla mina killkompisar som fått acceptera detta under perioder från flickvänner och fått höra att det är fullkomligt oacceptabelt att ställa på om detta, att vara krävande etc. Vilket jag tycker stämmer, även om man så klart kan prata om det.

Men min sambo säger att det får henne att känna sig oattraktiv, oälskad (pressar) och menar att det bara är att köra igång (bagatelliserar), sen att hon ska söka upp det på annat sätt (utpressar), prata om sina ex som alltid låg med henne hela tiden (nedvärderar) etc. Jag tycker att detta är helt fel. Min kropp är min, jag ska inte behöva bjuda ut mig mot min vilja likt ingen kvinna någonsin ska behöva göra det, i eller utan relation. Men här kommer den där skillnaden mellan man och kvinna, kvinnans sexualitet är i denna situation (i medelklassens Stockholm i alla fall) helig, ska förstås, accepteras som ett emotionellt centrum, medan min sexualitet, den hos mannen, är ett objekt, ett verktyg som det ska snickras med. En hammare som om den inte vill hamra inte är en riktig hammare.

Jag är desperat, jag når inte fram och detta problem växer då konflikten gör det hela än värre.

MVH TRÖTTA HAMMAREN

SVAR: Kära du! Oavsett om man är man eller kvinna har man naturligvis rätt att helt och hållet själv bestämma när och om man vill ha sex. Dvs man har rätt att säga nej när man inte har lust och man har ingen skyldighet att ställa upp om man inte vill. Ej heller kan man förvänta sig sex av sin partner bara för att man själv vid ett visst tillfälle har lust. Så enkelt är det.

Det som kan komplicera det hela är de förväntningar många har på mannen och på kvinnan utifrån de givna och ytterst stereotypa könsrollerna. Det är detta du skriver om och att du utifrån det perspektivet känner att du måste ställa upp på sex och alltid vara beredd för att du är man. Det är ditt perspektiv och det är inget som du behöver hålla fast vid på något sätt. I dina tankar ser det ut så och det leder till irritation, frustration och kanske ilska. Du vet precis hur du vill ha det och du vet när det blir på ett sätt som du inte trivs med. Bortse från könsrollernas förväntningar och se enbart till dig själv utifrån den du är bortom den av samhället pådyvlade könsrollsidentiteten. Vet du då vad du vill? Vet du vad som egentligen gör dig upprörd? Handlar det om sex eller är det något annat som ligger bakom din irritation? Vad handlar era bråk om? Svikna förväntningar? Besvikelser på varandra? Vill din sambo reparera och trösta sig/dig med sex?

Om du istället kan se att du, precis som din partner, fastnat i detta perspektiv och denna cirkel så kommer det att bli annorlunda. Du har lust - kanske har din sambo lust samtidigt - kanske inte. Du har inte lust - då kanske din sambo har lust. Kanske är detta ett sätt för er båda att undvika att ha sex? Din sambo vill när du inte vill - du vill inte när/om hon vill. Är det en slags makt ni båda två har att utöva mot den andra?

Det du beskriver är ett symptom på något djupare som finns mellan er och som uttrycker sig så här. Du behöver ta reda på vad det är och lyfta det till en talbar nivå. Ni skulle behöva kunna prata om det hela utan ilska, anklagelser och kritik. Ni skulle båda två behöva våga ta av er försvarsrustningen och mötas på riktigt. Vad är ni för varandra? Vad tänker ni båda om era liv och ert gemensamma liv? Kan det sägas ut? I en längre relation är det så emellanåt att man inte har lust samtidigt. Det kan vara och bli ett problem men egentligen inte förrän någon av de båda lider av situationen. Lider (blir stressad, arg, sur, besviken, irriterad) gör man när något inte blir som man tänkt sig eller när något inte blev som man ville. Det kan ha varit för mycket av något man inte ville ha mycket av, för lite av något man ville ha mycket av eller fel på annat sätt. Reaktionen står ofta inte i paritet till det som det egentligen handlar om men som man ofta inte vill se.

Kan du försöka på egen hand och utifrån dig, förutsättningslöst, försöka få fatt i varför denna ilska väcks i dig? Påminner situationen med din sambo dig om något som varit tidigare i ditt liv? Det är, som bekant, svårt att ändra andra och i det här fallet din sambo. Däremot kan du hitta ett annat sätt att förhålla dig inom dig själv. Din ilska kommer säkert ur flera inre källor. Du känner dig nedvärderad och blir arg. Du upplever att din sambo bagatelliserar dina reaktioner och du blir arg. Du känner att din sambo hotar med att söka upp andra män om du inte har sex och du blir arg och frustrerad. Kan du se att du har enbart makt över DINA reaktioner men inte över vad din sambo ska säga, göra eller känna? Du kan se hur du reagerar med likartat sätt på hennes beteende och hur ni kör detta varv på varv. Det blir till ett slags beroende mellan er och det kan pågå hur länge som helst - tills en av er tröttnar och vill något annat.

Alltså; närma dig dig själv inifrån och se hur det blir då. Ställ dig de viktiga frågorna ovan och var ärlig - det är bara du själv som hör svaren! Ta makt över dina reaktioner och prata med din sambo rakt, tydligt och utan försvar, utan kritik och utan anklagelser. Du kan enbart se till att du själv mår bättre och hoppas på att din sambo vill detsamma så att relationen får kraft och kan utvecklas ur detta status quoläge ni hamnat i.

MADELEINE GAUFFIN RAHME

Madeleine Gauffin Rahme är psykodynamiskt utbildad psykolog och psykoterapeut.

Madeleine Gauffin Rahme är psykodynamiskt utbildad psykolog och psykoterapeut.

Foto: Jurek Holzer