FRÅGA: Jag är gift sedan 14 år. Min man var redan i början kontrollerande och svartsjuk, men jag förstod inte det direkt. Han har under dessa år utvecklat ett massivt kontrollerande som yttrar sig genom att han kollar min mobil, min plånbok, min kilometermätare på bilen, soporna, tvätten och gräver i väskor och fickor på mina kläder. Han smyger på mig i hemmet, frågar ut mina arbetskamrater om var jag är och vad jag gör, vilken tid jag kom och när jag åkte. Han manipulerar också barnen att ringa och fråga var jag är och när jag kommer. Han kan också smyga utanför huset och kolla in genom fönstren vad jag gör, eller lyssna under fönstret om jag pratar i telefon. Han kontrollerar nummerpresentatören direkt när han kommer hem och är det okända nummer ringer han upp och lyssnar vem som svarar.
Han pratar illa om och kritiserar alla jag känner. Han är svartsjuk på barnen, mina syskon, vänner, arbetskamrater. Han gör dessutom allt för att förhindra att jag kan ha något umgängemed andra. Vid ett flertal tillfällen har han stuckit från hemmet när jag varit på väg till något, till exempel gå ut med jobbet eller träffa en kompis. Då har jag inte kunnat gå iväg då det finns barn utan måste hitta på en förklaring varför jag inte kommer. Han har tagit kontrollen över ekonomin och ser till att jag knappt har några pengar. Han anklagar mig för otrohet och försöker få mig att gå i försvar så att han får rätt, vilket jag inte gör och då blir han otroligt frustrerad och arg. Jag kan absolut inte förmå mig att ha sex med honom och då tycker han att han har starka belägg för att jag är otrogen. Han vill inte fatta att lusten försvinner med kontrollerandet. Ibland gömmer han saker för mig, talar inte om när någon har ringt, påstår att jag bara är intresserad av pengar med mera. När jag konfronterar honom blir han helt hysterisk, nästan hyperventilerar, och bara går från rum till rum och häver ur sig anklagelser i det oändliga. Han har också under årens lopp ofta uttryckt sig hatiskt mot sina före detta kvinnor. Han har ofta samma tonläge när han anklagar mig för allt möjligt. Det är mycket obehagligt.
Jag förstår ju naturligtvis att jag måste ur detta förhållande. Jag är mycket orolig för vad han kan hitta på om det blir definitivt att det är över eftersom han uttalar dolda hot. Det jag undrar över är hur långt detta beteende kan gå, varför en människa beter sig så här, och hur jag på bästa sätt avslutar det hela? Är det psykisk sjukdom eller andra orsaker? Är han så labil att han kan ta till våld? /Inger
SVAR: Kära Inger! Det du lever i har ett namn och det är psykisk misshandel. Att du har levt i detta i hela 14 år låter förfärligt tragiskt, svårt och förvirrande. Som så ofta i misshandelsrelationer skäms kvinnan och mörkar för sin omgivning. Hon vill inte avslöja vad som sker bakom kulisserna för då känner hon att hon blir dömd. Du hittar på för dina vänner när maken saboterar för dig. Du undrar varför han gör så här och hur du ska få slut på det. Du undrar också om han kan bli våldsam.
Din man är sjukligt svartsjuk och sjukligt kontrollerande. Så här beter sig inte en frisk människa. Det kommer knappast att gå över, och att prata med honom tycks helt omöjligt och gör honom snarast aggressiv. Om du ska leva med honom fortsättningsvis får du räkna med att detta fortsätter och om möjligt trappas upp än mer. Jag skulle förmoda att det är så att om du säger emot, slår dig fri, visar ditt motstånd mot att bli fånge i hans fängelse så kommer han försöka dra åt tumskruvarna än mer. Jag vill inte spekulera i graden av psykisk obalans eller diagnos utan konstaterar att han inte är psykiskt frisk och det vet du ju redan.
Om han kan bli våldsam? Ja, det är inte alls omöjligt att han kan bli det om du plötsligt och ofta börjar hävda dig och det friska. När du vägrar att gå med i hans sjuka bild av verkligheten ifrågasätter du den på ett sätt som troligen gör honom arg och upprörd.
Du bör ta hjälp för att lämna denna relation. Jag vill råda dig att göra det i ett snabbt förlopp. Börja prata med förtrogna vänner och eventuell familj som du litar helt och fullt på. Berätta precis hur det ligger till. Du har ingenting att skämmas för. Skaffa dig mentalt, psykologiskt och praktiskt stöd. Be om hjälp att göra en konkret plan för att lämna honom. Skaffa ett ställe att bo på - så du är trygg med det - det kan vara hemma hos en vän. Ta för allt i världen barnen med dig när du går. Risken finns annars att han kommer att använda dem emot dig. Du bör också vända dig till Kvinnojouren där du bor eller i närmaste stad. Där kan du få mycket konkret och professionell rådgivning av kompetent personal som förstår din belägenhet och har hört berättelser som din förut. Tveka inte - lämna ditt fängelse. /Madeleine Gauffin Rahme
