Nu när han är frilans trodde jag först att problemet var de slarviga och jobbiga kunderna. Men kunderna som levererar halvfärdigt material som måste bearbetas är bara en del av mönstret. Varenda gång ett större jobb landar hos min man är han så utmattad efter förra ”jobbruschen” med jobb dygnet runt strax innan deadline, att han inte kommer igång med det nya jobbet ordentligt och inte orkar planera eller strukturera. I stället börjar han med någon småsak i projektet, lämnar gärna större avgöranden och helhetsplanering till en senare tidpunkt och ändrar och filar på smådetaljer i det oändliga, tills det igen är dags för deadline.
Då ”dårjobbar” han och sitter vid datorn till småtimmarna, ofta utan att komma ihåg att äta eller dricka. Tidigare höll jag på och tjatade på honom att äta och komma och lägga sig, men numera har jag tröttnat och märker ofta att sängen stått tom hela natten. Karln har igen somnat framför datorn och dyker upp glåmig, blek och mager, med det smutsiga håret på ända, gammal skäggstubb och skrynkliga kläder och är färdig för sängen när resten av familjen håller på att stiga upp.
Arbetsrummet är förstås ett kaos med pappershögar från golv till tak, och Gud nåde den som försöker röja, för han vet ju precis var allting finns. Ändå går massor av tid åt till att leta efter försvunna viktiga papper, för att inte tala om personliga tillbehör som nycklar, telefon, glasögon osv... Dessutom är han snäll och har svårt att ta ordentligt betalt, fast han gör ett otroligt noggrant jobb.
Någon riktig ostörd semester har vi inte haft på flera år och samlivet börjar torka ut. Dessutom ringer/mejlar kunderna ofta på kvällar och veckoslut och förväntar sig omedelbar reaktion, eller bosätter sig i vårt hemmakontor i timmar. Jag älskar min man, men situationen börjar bli verkliigt ohälsosam för honom och ohållbar för mig och våra barn. Finns det någonting jag kan göra för att få honom att få lite bättre struktur på jobbet och få tid över för fritid med familjen? Kan man ”lära en gammal hund” sitta fast han fyllt 50? Det här dårjobbandet tär ju inte bara på kärleks- och familjelivet, det är i högsta grad skadligt för hans egen hälsa!
FRUSTRERAD FRILANSFRU
SVAR: Hej! Det låter som att din make fastnat i ett destruktivt leverne med svårighet att ta sig ur det. Du från din horisont upplever hans beteende som besvärligt på olika sätt för er alla. Det är högst förståeligt eftersom det oftast är plågsamt att se sina närmaste i en svår situation.
Vi kan aldrig ändra på någon annan än oss själva. Vi kan vara hur frustrerade, arga och ledsna som helst över en partners beteende men så länge han/hon inte själv är motiverad och intresserad av förändring finns det ingenting vi kan göra. Jag förmodar att du har försökt allt du kunnat komma på för att förmå din man att hitta andra sätt att arbeta på - sätt som skulle kunna hjälpa honom med andra rutiner.
Ändå fortsätter han och hans vilja till förändring är möjligen inte stor. Kanske är han ständigt så pressad att han aldrig hinner tänka på hur en eventuell förändring skulle kunna se ut och hur han skulle kunna genomföra den. En tanke jag får är att han kanske använder sin strukturlöshet för att fly från något annat i sitt liv som han upplever som ännu svårare att ta itu med. Han gömmer sig kanske i arbete och det dygnetruntarbete han har eftersom han inte planerar.
Våra beteenden fyller en funktion och även om det utifrån kan te sig ickekonstruktivt ibland med saker vi har för oss fyller de icke desto mindre en funktion för oss. Om sedan funktionen det fyller är bra eller inte bra för oss spelar ingen roll så länge funktionen fylls. Om det är flykt det syftar till har det inte så stor betydelse hur denna flykt ser ut och vad den kostar i övrigt.
Du kan be din man om ett samtal när det är bara ni två närvarande. Då kan du lägga fram alla dina känslor inför den situation som du upplever att du lever i. Du kan beskriva hur du tycker att ni alla har det svårt på grund av hans oförmåga till struktur och planering. Du kan be honom om en ärlig förklaring till varför han inte får ordning på sina uppgifter och uppdrag. Hur ser han på ert äktenskap, på familjen och på er framtid. Detta är ett gemensamt problem för er och det är viktigt att din man förstår hur detta påverkar er andra i familjen. Är han beredd att söka hjälp? Om inte - hur tänker han sig då att det ska bli framvöver? Ni skulle säkert ha hjälp av parterapi. Där har ni utrymme för er båda att med en tredje person uttrycka innersta känslor och tankar.
Om det inte går att prata med din man, och ni inte förmår er att ta hjälp av en utomstående återstår alternativen fortsätta som ni har det eller att du är den som medvetet ändrar ditt förhållningssätt. Du kan upphöra med att ha synpunkter på hans beteende och sköta ditt liv och barnen. Din man kommer kanske då att själv bli varse hur hans beteende ställer honom utanför familjen och möjligen blir han då motiverad att få en förändring till stånd. Det är förstås inte så du vill ha det - att du tar hand om allt - men risken att bli medberoende i din mans problematik är stor om du inte håller på gränserna mellan ditt liv och hans. Du kan vara fortsatt kärleksfull om du känner att det är sant för dig men ändå inte hamna i det förlamande medberoendet.
MADELEINE GAUFFIN RAHME
Madeleine Gauffin Rahme är psykodynamiskt utbildad psykolog och psykoterapeut.
Foto: Jurek Holzer
Mer i ämnet
- STÄLL DIN FRÅGA TILL PSYKOLOGEN HÄR
- FLER frågor & svar
- 10 aug 2012 ”Jag har knappt några vänner”
- 2 aug 2012 ”Pappa lider av sömnbrist”
- 2 aug 2012 ”Mina döttrar har ingen kontakt”
- 27 jul 2012 ”Är jag dålig och snål?”
- 26 jul 2012 ”Helt tyst i vår familj”
- 18 jul 2012 ”Jag har aldrig haft en relation”
- 13 jul 2012 ”Min manliga sexualitet ett objekt”
- 12 jul 2012 ”Rätt att bestämma över mamma?”
- 5 jul 2012 ”Hon hinner inte leka med mig”
- 5 jul 2012 ”Belöningssystem vid potträning?”
- 26 jun 2012 ”Vi har dispyt om uppfostran”
- 29 jun 2012 ”Mamma bryts ner dag för dag”
- 17 jun 2012 ”Varför tar folk inte ställning?”
- 15 jun 2012 ”Kan inte ha långa relationer”
- 7 jun 2012 ”Mamma har svikit mig hela livet”
- 8 jun 2012 ”Hon hämmar barnens utveckling”
- 25 maj 2012 ”Min syster är nedlåtande mot mig”
- 11 maj 2012 ”Kan ett framtida barn påverkas?”
- 4 maj 2012 ”Har min dotter tappat taget?”
- 4 maj 2012 ”Spelar han för mycket dator?”
- 27 apr 2012 ”Jag saknar henne varje dag”
- 20 apr 2012 ”Orkeslös på grund av jobbet”
- 20 apr 2012 ”Min sambo behandlar mig illa”
- 13 apr 2012 ”Vill få en bättre sista tid i livet”
- 1 apr 2012 ”Får dåligt samvete av barnen”
- 30 mar 2012 ”Han vill ha sex med andra”
- 18 mar 2012 ”Jag känner mig annorlunda”
-
15 mar 2012
”Saknar inte min döde man”
Änka njuter av nyvunnen frihet – Madeleine Gauffin Rahme svarar.
- 2 mar 2012 ”Min dotter skäms över mig”
- 26 feb 2012 ”Jag har för lätt för att bli förälskad”
- 24 feb 2012 ”Han får inte träffa mina vänner”
- 12 feb 2012 ”Är alla år med honom förgäves?”
- 10 feb 2012 ”Jag kan inte glömma honom”
- 3 feb 2012 ”Allt är bra - men för lite sex”
- 29 jan 2012 ”Ska jag alltid må så här dåligt?”
- 27 jan 2012 ”Min sambo tycker inte om min dotter”
- 22 jan 2012 ”Oroad för att världen ska gå under”
- 20 jan 2012 ”Jag känner knappt igen min syster”
- 12 jan 2012 ”Jag kan inte stå upp för mig själv”
- 13 jan 2012 ”Min son saknar ambition”
- 8 jan 2012 ”Jag sexchattar och onanerar”
- 6 jan 2012 ”Jag är trött på allt det gamla”
- 16 dec 2011 Ska jag bryta med min pappa?
- 14 dec 2011 ”När min bror kom blev jag glömd”
- 11 dec 2011 ”Min dotter känner ansvar för sin pappa”
- 9 dec 2011 ”Min fyraåring fastnar i sin ilska”
- 7 dec 2011 ”Passiv mobbning av exmake i bokcirkel”
- 4 dec 2011 ”Har jag rätt att vara arg på min man?”
- 27 nov 2011 ”Mina drömmar är på väg att krossas”
- 25 nov 2011 ”Jag är rädd för nya relationer”
- 23 nov 2011 ”Min ilska tar för mycket energi”
- 20 nov 2011 ”Jag upplever en kärleksdepression”
- 18 nov 2011 ”Hur kan jag stötta min oroliga dotter?”
- 11 nov 2011 ”Hur hjälper jag min förtryckta mamma?”
- 9 nov 2011 ”Är jag på väg åt fel håll i livet?”
- 6 nov 2011 ”Min rädsla att bli lämnad hämmar mig”
- 4 nov 2011 ”Mamma svek sitt löfte om stugan”
- 30 okt 2011 ”Hur lista ut vad jag verkligen vill?”
- 28 okt 2011 ”Jag har blivit som min mormor”
- 26 okt 2011 ”Min son missbrukar”
- 23 okt 2011 ”Min syster vägrar tala med mig”
- 21 okt 2011 ”Jag orkar inte med tio år till”
- 16 okt 2011 ”Jag får utbrott mot min man”
- 14 okt 2011 ”Ska jag ta hänsyn till systerdöttrarna?”
- 12 okt 2011 ”Jag har förlorat min gamla personlighet”
- 9 okt 2011 ”Hur få barnen att acceptera min nya?”
- 7 okt 2011 ”Vad ska jag säga till min kyrkliga familj?”
- 2 okt 2011 ”Min svåra barndom förföljer mig”
- 30 sep 2011 ”Jag tror att allt ont ska drabba mig”
- 28 sep 2011 ”Min son använder droger”
- 25 sep 2011 ”Vår relation går på sparlåga”
- 23 sep 2011 ”Jag är förälskad i min exfru”
- 21 sep 2011 ”Köpandet mitt berusningsmedel”
- 18 sep 2011 ”Jag känner mig så trög och korkad”
- 16 sep 2011 ”Dottern upprepar mina misstag”
- 14 sep 2011 ”Jag har inte orken att lämna henne”
- 11 sep 2011 ”Min exmans sambo dikterar villkoren”
- 9 sep 2011 ”Jag är orolig för min dotterdotter”
- 7 sep 2011 ”De vuxna barnen vill inte träffa oss”
- 4 sep 2011 ”Sambons dotter vill aldrig gå”
- 2 sep 2011 ”Mitt ex förtalar mig”
- 31 aug 2011 ”Min vän lyssnar inte på mig”
- 28 aug 2011 ”Han far med osanning och skryter”
- 26 aug 2011 ”Jag har inga vänner längre”
- FLER frågor & svar
