FRÅGA: Jag är gift sedan 26 år med en kvinna som jag dyrkade när vi träffades. Vi hade bra sex i början men när barnen kom blev det mer sällan. Jag säger inte att det är hennes fel men känner kanske att jag alltid tagit initiativet. Nu är det inte så intressant för mig heller, så det blir inget.
Jag tänker på hur blir det sen, barnen börjar växa upp och den yngsta är runt 16 år. Jag föreslog en resa till USA, men inget intresse, inte heller för andra förslag om äventyrsresor. Jag känner att jag inte vill ha det så här med en partner som hela tiden backar, som inte tar initiativ till sex, som inte ville resa, som kanske ser livet som statiskt och inte vill se att det förändras när åren rullar på. Är det skilsmässa som gäller? Jag vill inte gärna ta steget då jag känner att familjen betyder mycket och att barn, om än nu i nästan vuxen ålder, behöver två föräldrar. /Lars
SVAR: Du svarar själv på dina funderingar: du vill inte ha det som du har det och din fru vill inte ha förändring. Har du pratat med henne, beskrivit hur du känner, vad du längtar efter och frågat vad som sker inom henne? Har du intresserat dig för hennes upplevelse av relationen och livet, hennes drömmar och längtan? Finns det varma känslor kvar för varandra eller är ni inte mer än goda vänner? Visst kan man leva som vänner men oftast vill den ena mer än så och då fungerar det inte.
När du uttömt alla möjligheter till en förändring inom relationen, när du känner att det inte är möjligt med närhet och intimitet då är det dags att du bestämmer hur du vill ha det. Antingen lever du som nu och accepterar det som är eller så skiljer du dig och lever lyckligt med dig och ditt.
Jag tycker dina barn är så stora att man knappast kan hålla ihop för deras skull. Man kan lika gärna vända på resonemanget och säga att det kan vara bra för tonåringar att se att föräldrarna längtar efter känslomässiga relationer och inte nöjer sig med annat. Som förälder är man förebild för barn och ungdomars relationer. Kan vara värt att tänka på i beslutsprocessen. Lycka till – livet är här och nu och ska levas fullt ut och i kärlek och ljus. /Madeleine Gauffin Rahme
