FRÅGA: Min chef kommer från en kultur där kvinnan försörjs mest vid spisen och mannen bestämmer. I Sverige är han tvungen att samarbeta med kvinnor som är kunniga och starka. I samtal med oss anställda använder han härskarteknik: avbryter, överröstar och förlöjligar gärna framför andra. Vi har svårt att ta honom på allvar.
Vid ett tillfälle har jag på ett diskret och skämtsamt sätt markerat att han inte alltid måste klampa in och avbryta oss andra. Senare läxades jag upp: ”Vi skall respektera varandra på denna arbetsplats” (läs: chefen bör respekteras). Då bad jag honom att tänka på sina egna formuleringar ibland och hänvisade till en färsk incident där han gjort sig lustig över mig framför nya kolleger på ett korkat, pubertalt sätt – helt omotiverat.
”Jag tänker inte gå runt och tänka på nånting” svarade han. Jaha, tänkte jag, en lättkränkt pojke som har råd att kränka andra men för stolt att erkänna egna tillkortakommanden och be om ursäkt.
När jag skulle hålla ett föredrag på jobbet avbröt min chef flera gånger för att skoja, fult och oprofessionellt. Så brukar han inte göra när hans manliga kolleger håller föredrag. ”Jag skulle pigga upp dig då du var nervös” förklarade han efteråt. I själva verket var jag varken nervös eller osäker utan välbekant med ämnet och välförberedd. Jag är van att göra presentationer.
Jag har varit med för länge för att inte se ett mönster. Vår kära chef är osäker, gillar att sätta sig själv i fokus samt saknar social polish. Han kommer helst med färdiga förslag, inte alltid de bästa. Han vill till och med bestämma över vattenkannan, den får inte stå i fönstret då den påminner honom om vattenkannor i hans hemland där dessa fyller samma funktion som toapapper för oss.
Min chef försöker mästra oss andra, trycker ner, lägger sig i småsaker, tar energi. Det går aldrig att föra ett intellektuellt samtal med honom, varken vid fikabordet, på möten eller enskilt. Sånt tar energi och påverkar hela företaget och arbetsflödet negativt.
Hur hitta balansen mellan ”gilla läget” och bromsa hans framfart och behålla någorlunda arbetsglädje?
HJ
SVAR: Härligt att du har ett jobb du trivs med men ack så svårt med det du beskriver. Förmodligen har du väl provat alla tänkbara sätt att få din chef att lyssna. Om din chef inte har förmåga/vilja att inse sitt olämpliga beteende återstår två vägar. Antingen får du stå ut med hur det är och hitta ett sätt att skaka av dig det och aldrig ta det som sker personligt utan enbart som ett uttryck för din chefs otrevliga och förtryckande sätt.
Det andra som återstår är att börja se dig om efter ett annat arbete. Det kan ta tid så om du börjar nu kan du ge dig tid att hitta något som verkligen känns bra för dig.
Kanske tänker du att inget av dessa två sätt är tillräckligt bra för dig och att du verkligen skulle vilja att chefen ändrade på sig. Men det kommer han troligen inte alls att göra och du måste alltså förhålla dig till det faktum att just han kommer att fortsätta med sitt.
Överväg alltså någon av ovanstående möjligheter och kom ihåg att oavsett hur otrevligt och obehagligt det än är så handlar det inte om dig personligen utan om chefens behov av att på olika sätt utöva makt med ojusta metoder som innebär kränkningar av olika slag. Håll det alltså ifrån dig och se om det finns andra på ditt jobb som du kan tala med om detta.
På sikt skulle jag dock ändå vilja råda dig att söka dig till andra arbetsmöjligheter – det är inte hållbart och lämpligt att bli så utsatt som du beskriver.
Madeleine Gauffin Rahme
