FRÅGA: Jag skulle vilja ställa en fråga om min lillebror som har hamnat i en svacka i livet. Hur ska jag och min familj hjälpa honom ur den? Jag har en känsla av att han befinner sig i en numera ganska omskriven fas i många unga killars liv när de inte riktigt orkar ta itu med något och fastnar i destruktiva tankesätt. Men jag vet samtidigt inte om något annat kan ligga bakom?

Själv är jag 24, min bror fyller 22. Redan i gymnasiet började han sacka efter lite: han hade ingen lust att göra något skolarbete, satt mest framför datorn hela nätterna och betedde sig ganska omoget och osocialt för sin ålder. Mina föräldrar misstänkte att han hade börjat förlora lite av sina kompiskontakter som han hade fått under gymnasiet, eftersom han nästan aldrig gick ut och träffade vänner utan stannade inne på sitt rum.

Under åren efter gymnasiet har det verkat som att han inte har haft någon energi eller vilja att göra någonting med sitt liv. Eftersom han hade ganska bristfälliga gymnasiebetyg har han försökt att plugga in sin gymnasiekompetens på komvux. Men han har ofta inte kommit sig för att plugga det han ska, han har missat prov eller vägrat ta kontakt med lärarna för att försöka ta reda på vad han måste göra för att bli godkänd. Han har jobbat under en kort period och då mådde han lite bättre. Men när jobbet tog slut, hamnade han i samma negativa situation som förut.

När vi var barn och tonåringar var det jag själv som mådde ganska dåligt. Jag hade tvångsföreställningar, var osocial och extremt blyg och gick i en skola på högstadiet för ungdomar som mår dåligt, eftersom jag inte orkade med att gå i vanlig skola. I dag mår jag mycket bättre, och lever ett i princip ganska normalt liv.

Det jag har funderat på är ifall han under denna period på flera år, när våra föräldrar fokuserade på mina problem, kände sig osynlig och inte fick tillräcklig uppmärksamhet för sina känslor och oro. Kanske det är det som visar sig nu i och med att han inte vill prata med mig eller mina föräldrar om vad han känner och varför han mår dåligt. Han säger mest att det är hans personlighet som det är fel på, han är lat och oduglig och lyckas aldrig med någonting. Han är egentligen en mycket intelligent och omtänksam person, men han verkar ha svårt att se det själv.

Vad kan vi göra för att stötta honom? Skulle det kunna hjälpa honom att gå i terapi för att prata om vad han tänker och känner, eller borde vi försöka få honom att öppna sig för oss? Problemet är att det är svårt att övertyga honom att göra något och verkligen få honom att genomföra det, han är fast i passivitet. Han bor inte längre hemma hos mina föräldrar och jag bor i en annan stad, så jag kan inte heller finnas i hans vardag som förut när vi båda bodde hemma.

Orolig syster

SVAR: Det är svårt när våra nära mår dåligt. Det är lätt att känna sig både maktlös och rådlös. Det är problematiskt, eftersom vi inte kan tvinga vuxna mäniskor att ta tag i sina liv och skaffa sig den hjälp de skulle må bra av. Det är också så att den som mår dåligt ofta har svårt för att se klart och förstå vad som behövs göras, för att livet ska bli bättre. Det blir frustrerande för oss som står vid sidan om. Kanske bör du förmedla just det till din bror – att det finns hjälp att få och att han bör söka den.

Det låter, för mig, som att din bror är nedstämd/deprimerad. I vilken grad är svårt att svara på utifrån det du skriver, men onekligen är han ur balans och sänkt i sitt stämningsläge, saknar kraft och energi samt har en negativ självbild och dålig självkänsla. Man ska inte behöva lida på det sätt som din bror gör. Livet försvinner medan han har det svårt.

Jag tycker inte du ska tänka att detta som din bror har det svårt med skulle vara på grund av den plats du tagit under några, för dig, svåra år. Alla har vi våra perioder av svårigheter och förhoppningsvis såg dina föräldrar ändå din brors behov.

Det finns god hjälp att få vid nedstämdhet. Han kan vända sig till sin husläkare och där be om hjälp. Ofta blir det en kombination av medicin och samtalsterapi – det är en god kombination eftersom man då kan få hjälp att förstå vad som ligger bakom de svårmodiga, tunga känslorna.

Kanske kan du prata med honom om detta och eventuellt erbjuda dig att beställa tid samt påminna honom att gå dit.

Lycka till i ditt motivationsarbete; med kärlek, värme och tålamod når du säkert fram till din bror.

Madeleine Gauffin Rahme