FRÅGA: Jag är en ensamstående kvinna 50+ som älskar liv och gnista. Jag har tre barn i tonåren som jag mestadels är själv med. De träffar sina respektive pappor då och då och vi har det fint tillsammans jag och barnen. Mitt bekymmer är att jag alltid gått mina egna vägar och följt mitt hjärta. Än har jag levt bohemiskt och lite galet och än mer ordnat och traditionellt.

Sedan fem år lever jag själv med barnen och tycker att jag har ett mycket bra liv. Mitt intresse för dans är stort och tack och lov bor jag i en större stad där det finns dans även för oss över 20 år! Tango dansar jag sedan tio år och det har blivit något av en livsstil för mig. Mitt bekymmer är att de vänner jag har tycker att jag lever för yvigt och att jag måste samla ihop mig och anpassa mig till konventionen.

Jag har en del vänner som lever i par och det funkar inte riktigt att umgås med dem. Mina singelväninnor letar bara ny man och det är jag inte alls intresserad av. Det känns som att det är jag och ingen annan som gäller nu när barnen nästan är stora. Jag vill inte ingå en ny relation med alla kompromisser det innebär.

Hur kan man tänka kring detta? Jag vill absolut inte rätta in mig i ledet men märker att andra omkring mig störs av mitt fria sätt att leva. Vissa har till och med sagt att jag måste skärpa mig nu vid min ålder.

FRI, 50+

SVAR: Lev som du vill och som du känner är rätt för dig. Välj ditt livsinnehåll själv och odla det du trivs med. Alltför många människor anpassar sig alltför mycket till vad andra vill ha av dem och på så vis missar man sitt eget liv. Man lever då livet genom andras ögon och blir ingenting alls längre. Som barn tvingas vi ofta anpassa oss till vad föräldrarna vill med våra liv, vad lärare i skolan vill och så småningom är det en partner som vi böjer oss inför. Kanske anpassar vi oss till och med till våra vuxna barn när den tiden kommer. Vad blir kvar av oss – av det som är vårt innersta med vår längtan och våra djupare behov? Inte mycket när vi passerat alla anpassningar i livet.

Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

SKRIV
DU OCKSÅ

Har du också en fråga till Madeleine Gauffin Rahme? Mejla den till psykologen@svd.se

Det är glädjande att läsa dina rader eftersom jag förstår att du inte sålt din själ till att behaga andra. Det är starkt av dig att hålla fast vid dig och det du tycker ger dig livsglädje. Det finns ingen som helst anledning att du ska inrätta dig i något som helst led – för vem blir du då? En anpassad person som suddas ut och blir formlös. Du har modet att leva ditt liv som det behagar dig och kanske retar sig andra på just det. Saknar man själv mod kan det vara provocerande att se andra våga det man själv gärna skulle vilja.

Dina väninnor som söker ny partner får göra det som de anser bäst för dem och du följer din egen väg. Livet är ändå till för att fyllas med det som ger just dig glädje och lycka. Alldeles oavsett vad andra tycker och anser. Sök dig till det som fyller dig och som gör att ditt inre känner livspulsen. Gör det som skänker lust och gnista. Snegla inte på andras reaktioner utan fortsätt att vara modig och strålande.

MADELEINE GAUFFIN RAHME

psykologen@svd.se