Fråga: Jag är mamma till två barn men min fråga gäller min styvson – eller snarare hans dominanta mamma som ständigt gör allt för att försvåra umgänget med min make och våra barn.
Nu är det jul och det är min makes tur att få ha sin son här över julen. De har varit i rätten och fått delad vårdnad, men under åtta år tycks hon ha trott att hon har ensam vårdnad och tyvärr har hon kommit undan med det alldeles för länge.
Min make är ständigt rädd för att bli anmäld för egenmäktigt förfarande, så han lägger sig oftast när hon sätter igång. Min make jobbar som sjöman så han är inte hemma varje jul och det är nu tre år sedan senast, vilket innebär att hon haft sonen varje år. Förra året ställde hon dessutom till det så att vi inte såg honom på åtta månader för att ”han är så orolig”. Min make är så klart nu helt knäckt och vet inte vad han ska göra och vår familjs julfrid har blivit förstörd ännu en gång.
Vad gör man när mamman ständigt gör allt för att försvåra umgänge? Vem vänder man sig till utan att barnet i fråga kommer i kläm mer än han redan gjort? Han är snart tio år och säger att han vill fira jul med oss och sina syskon. Hos mamman finns inga fler barn och inga kusiner, så allt kretsar kring honom.
Jag har full förståelse för att hon inte vill fira jul utan sin son, men det vill inte min man göra heller, vilket vi inte lyckas få henne förstå. Inte en gång nämns sonens bästa och hans rättigheter, det handlar bara om vad som passar henne bäst. Kan hon anmälas på något sätt eller måste vi dra henne inför rätta en gång till och om så är fallet: vad är det som säger att hon kommer följa det domslutet mer än hon gör nu?
En irriterad och trött styvmor
_ _ _
Svar: Man bör ha sonens bästa för ögonen, men det är oftast just det man är oense om. Vad innebär sonens bästa?
Att han inte blir manipulerad, att han får träffa båda sina föräldrar och eventuella syskon och att de vuxna lyssnar till honom och det han känner och vill.
Ibland kan det vara så att barn säger olika till mamma respektive pappa. Av lojalitet, rädsla att göra besviken och annat läser barnet av förälderns behov och svarar på dessa genom att säga det han eller hon tror den vuxne vill höra. Så slänger de vuxna barnets ord i huvudet på varandra och konflikten är ett faktum. Mitt emellan sitter ett plågat barn och vet inte vart det ska ta vägen.
Om inte sonen far illa hos sin mamma är det knappast lämpligt att anmäla något. Juldagarna är tre – med kompromisser kan man komma långt men med anmälningar och tingsrätt blir det nog mest en upptrappad konflikt. Vem gagnar det? Man får som vuxen stå tillbaka och tänka framåt och kanske skriva avtal om hur det ska vara nästa jul, nästa påsk och så vidare.
Framförhållning och en god vilja att hålla fred kan vara lösningen. Konflikter mellan föräldrar som skilt sig avspeglas så gott som alltid i barnet och det bör man verkligen försöka undvika. Så fira er jul med pojken dagen innan, dagen efter eller några dagar efter julafton. Allt kan få gå i repris då och bli som ytterligare en härlig julafton.
Lycka till!
Madeleine Gauffin Rahme
