FRÅGA: Hej Madeleine, jag skriver till dig för jag är sa förtvivlad och vet inte längre vad jag ska göra. Min syster är sa fruktansvärt elak mot speciellt min mamma som är tyvärr för svag att sätta ner foten.

Problemet är att det blir som en ond spiral och jag ser min mamma brytas ner dag för dag. Dessutom är det jag som far plocka upp henne när hon är nedbruten. Jag har flertalet gånger sagt åt henne att inte acceptera min systers beteende och hon haller med men gör sedan ända tvärtemot. Varför vet jag inte. Hon skulle aldrig acceptera ett sadant beteende av nagon annan och min systers elekhet är mental misshandel.

Hur ska jag fa min mamma att första att hon maste sätta gränser och även om det är hennes dotter (och barnbarn) sa kan hon inte umgas med min syster sa länge det är en sadan respektlös och nedbrytande relation som det är. Jag orkar snart inte själv längre att alltid behöva vara den som maste plocka upp min mentalt nedbrutna mamma.

ANONYM

SVAR: Hej! Det är ofta och på olika sätt svårt med familjerelationer. Det vi aldrig skulle acceptera i beteendeväg av andra kan vi med lätthet stå ut med från våra närmaste. Vi skulle inte gå med på att en vän lånar pengar utan att lämna tillbaka dem, är ohjälpsam och självisk eller på annat sätt har ett sätt som vi ogillar starkt. När det gäller nära familjemedlemmar kan vi ofta sträcka oss mycket långt i vad vi står ut med innan vi sätter ner foten och säger stopp. Det är som att vi är rädda att såra, kränka eller på annat sätt orsaka negativa känslor hos våra närmaste. Vi är rädda att bli övergivna och att kontakten bryts om vi säger ifrån. Vi kan till och med tänka oss att själva utstå mycket lidande. Detta kan liknas vid medberoende då man liksom hakar i varandras psykiska dans och inte kan se klart var gränsen går mellan de olika familjemedlemmarna. Detta är förstås något som inte gagnar någon alls men just detta är svårt att se klart när man befinner sig i stormens öga.

Du beskriver hur din syster utövar psykisk misshandel gentemot din mamma och att hon inte kan stå emot och säga stopp för detta. Det finns säkert en hake och en förklaring. Din mamma är troligen rädd att mista kontakten med din syster och barnbarnen om hon säger något som stoppar systerns framfart. Just detta vet förstås din syster och därför kan det hela fortsätta. Tragiskt, javisst är det. Speciellt som det oftast är tvärtom dvs att det enda sättet att få en bättre relation byggd på respekt och vänlighet är att säga stopp för det dåliga som pågår. Din syster hyser knappast respekt för din mamma utan kör på av egna skäl. För systern finns säkert en slags logik i varför hon gör som hon gör.

För en utomstående är det förstås svårt att förstå vad som pågår bakom kulisserna men säkert rör det sig om mönster som skapats lång bakåt i tiden. Kanske upplever din syster att hon av anledning vi inte känner till har rätt att vara otrevlig mot din mamma. Hon kanske anser att hon blivit illa behandlad av din mamma och detta är hennes hämnd som hon då anser helt legitim. Möjligen vet din mamma detta och har skuldkänslor för det som hände och därför låter hon systern hållas. Detta är enbart spekulationer och ett tänkbart scenario. Oftast finns en logik i det som sker om man undersöker omedvetna drivkrafter som gärna styr oss åt håll vi inte har kontroll över.

Så vad kan du göra? Du har pratat med din mamma och ni är överens om att det som pågår är dåligt. Men din mamma klarar inte av att säga nej. Du kan prata med henne om varför hon inte klarar det, om varför hon tror att din syster är så elak och vad hon är rädd för om hon säger stopp. Fråga mamma vad hon behöver för att säga nej.

Jag förmodar att du talat med din syster om vad som pågår. Det kan vara värt ett nytt försök utifrån ovanstående. Fråga henne intresserat varför hon beter sig så här och lyssna till henne utan att från början säga så mycket. Säkert är hennes berättelse annorlunda än den din mamma ger dig. Din syster bör rimligtvis veta varför hon behandlar din mamma illa. Om hon inte tycker att hon gör det så intressera dig för hur hennes syn på det hela är.

Kommer du ingen vart med något av dessa spår så får du säga till din mamma att du tycker det är så plågsamt det som pågår att du drar dig tillbaka ett tag. Att du inte längre kan medverka på det sätt du gör. Det är ett sätt att bryta ditt eget medberoende. Möjligen är då det en vändpunkt som får din mamma att våga sätta ner foten.

Lycka till!

MADELEINE GAUFFIN RAHME

Madeleine Gauffin Rahme är psykodynamiskt utbildad psykolog och psykoterapeut.

Foto: Jurek Holzer