FRÅGA: Min man har varit otrogen. Jag fick reda på det för tre dagar sedan men har haft mina misstankar och befarat detta under 1,5 års tid (lika lång tid som han varit otrogen). Jag vet vem kvinnan ifråga är, har träffat henne några gånger men känner henne inte.

Däremot har min man känt henne sedan tonåren (vi är nu alla tre i 40-årsåldern). De har aldrig varit tillsammans tidigare men han har varit kär i henne under hela tonårstiden och en bit in i 20-årsåldern. Jag vet att de ”strulat” och att han legat med henne tidigare men aldrig under vår tid. Tills nu.

Jag och min man har nu pratat om det här och jag förstår hans förklaring delvis och jag vet att jag kommer att förlåta honom. Men för att kunna gå vidare just nu känner jag att jag vill prata med henne också. Jag vill inte ringa själv, utan jag vill att hon ringer mig för att be om ursäkt och ge en förklaring. Kan jag be min man att han ger henne mitt nummer och ber henne ringa upp mig? Jag tycker att jag kan ha rätt till det.

En annan fråga är hur jag ska göra för att få bort alla dessa bilder som finns i mitt huvud och kommer att finnas varje gång vi har sex. Det känns som en omöjlighet.

LEDSEN MAMMA

SVAR: Otrohet känns ofta som ett stort svek där tilliten får sig en rejäl törn. Många kan känna att de inte vet hur de ska orka och kunna gå vidare med en person som ljugit och spelat dubbelspel under en kortare eller längre tid. Man kan undra vart den där personen man gifte sig med tog vägen och man kan uppleva att man inte längre känner den som varit otrogen. Vem är han/hon som ljugit varje dag?

Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

FRÅGA
DU OCKSÅ

Har du också en fråga till Madeleine Gauffin Rahme? Mejla den till psykologen@svd.se

Att vara otrogen innebär för det mesta att man lever parallella liv. Ett liv med sin partner där vardagsliv med barn ser ut som det gjort för det mesta, och ett helt annat liv med den nya passionen. Otrohet medför att man måste ljuga om väldigt mycket. Tills den dag bubblan spricker och allt kommer upp i dagen.

Man avslöjas och kan få impulser att vilja ljuga om att det inte alls varit så som den andra tror. Man kan vilja ge utfästelser om att det inte varit allvarligt, att det bara pågått en kort tid och att man just var på väg att bryta.

Du skriver att du nog ska kunna gå vidare men att du vill ha en ursäkt från den andra kvinnan. Varför förväntar du dig det och varför behöver du det? Är det ett slags upprättelse för din självkänsla? Du kan inte förvänta dig något alls av henne. Du har ingen aning om vilka hennes bevekelsegrunder varit för att gå in i en relation med din man. Kanske älskar hon honom och hoppades han skulle lämna dig?

Denna kvinna har sin egen agenda och hon står inte i skuld till dig. Om hon själv kommer på att hon vill prata med dig och berätta kan du välja om du vill det eller inte. Men att du kräver en ursäkt leder knappast till något bra. En framtvingad ursäkt är väl inte så mycket värd? Ordet ”förlåt” kan betyda mycket men bara om det kommer självmant och från hjärtat.

Det viktiga är ändå att du och din man på allvar kommer till tals med varandra. Vad drev honom att vara otrogen? Hur har er relation sett ut innan otroheten? Har han/du saknat något? Hur har han tänkt och känt under denna tid? Kan ni komma varandra nära och hitta era innersta känslor och öppna er för varandra? Det handlar om att bygga upp tillit och förtroende igen.

Jag kan förstå att du får de bilder du beskriver och det är naturligtvis plågsamt att de tvingar sig på. Kanske ska ni avvakta lite med sex tills du känner att du inte är så plågad av otroheten och av den närhet din man haft med en annan kvinna. Bilderna bleknar troligen bort med tiden och under tiden är mitt förslag till dig att ha många framåtsyftande samtal med din man och se hur ni vill ha er relation framöver.

Tycker du att du inte kommer ur bilderna så är det säkert klokt att söka psykoterapeutisk hjälp; antingen själv eller parterapi med din man. En upptäckt otrohet innebär så gott som alltid en kris i relationen och en kris för de inblandade. Krisen kan man ibland ta sig ur själv och andra gånger behövs lite hjälp utifrån av professionella krafter. Ur en kris kommer ändå för det mesta en rörelse framåt. Kris är oftast utveckling. Lycka till!

MADELEINE GAUFFIN RAHME

psykologen@svd.se