FRÅGA: Jag träffade en tjej på nätet för cirka ett år sedan. Hon är bosatt i England. Jag har träffat henne ett par gånger i England och bodde hos henne ett par veckor vid sista besöket. Hon har besökt mig en gång i Göteborg. Hon har presenterat mig för sin familj, det vill säga sina två barn, som bor hos henne, sina syskon och föräldrar.

Jag brukar prata med henne över nätet dagligen, oftast via msn och webbkamera. Jag är otrolig kär i henne och känner starka känslor från henne. För övrigt har hon haft ett besvärligt äktenskap med en sadistisk man som både söp och använde droger.

Men jag har en känsla att varje gång jag avslutar samtalet med henne på msn går hon snabbt över till annat msn-konto och chattar med andra män. Jag upptäckte senast jag var i England att hon hade minst ett par andra msn-konton. Då hon var hos mig i Göteborg brukade hon kolla på sina mejl men öppnade aldrig alla mejl. Jag är ingen svartsjuk man men livet har visat mig att det är svårt att lita på folk nuförtiden och folk kan överraska. Vi har planerat att hyra en stuga i England och tillbringa hela vår semester tillsammans. Ska jag verkligen tro på henne och satsa på henne?

/Niklas

SVAR: Kan du lita på henne undrar du. Det är nog bara tiden som kan utvisa det. Redan nu känns det som att du får signaler på att hon söker andra kontakter förutom dig. Det är inte ett gott tecken för er relation.

Jag tror det vore bra om du kunde prata med henne om det du känner, det vill säga din undran inför hennes msn-konton och huruvida du kan lita på henne.

Ett år av en relation är inte lång tid men ofta tillräckligt för att man ska veta om det är en relation man vill förjdupa och gå vidare med. Hennes intentioner kring detta bör du kunna få vetskap kring. Är det så att hon säger sig vilja fortsätta ert förhållande är det förstås självklart att hon då även lämnar nätet och det partnersökande hon (kanske) ägnar sig åt där.

Du bör nog själv fundera på om du vill fortsätta relationen med en kvinna som även träffar andra män än dig – om det nu är så det är.

/Madeleine Gauffin Rahme