FRÅGA: Efter en mycket turbulent och smärtsam relation med för mycket alkohol och otrohet från hans sida, blev jag med barn, precis när jag kände att nu var det nog. Ganska typiskt och jag undrade och undrar än i dag om jag var riktigt klok. Pappan uppförde sig oftast inte speciellt bra under graviditeten och när barnet var fött, men vi gjorde ett försök. När barnet var lite över halvåret, orkade han inte mer och ville vara fri. Efteråt har egentligen samarbetet fungerat bra, han är en bra och villig pappa.

Barnet är nu över tre år och en mycket glad och kärleksfull liten person, som är det bästa som finns. Är förstås strålande nöjd med det jag har. Saken är att jag önskar mig, om möjligt, ett barn till, men jag är inte i någon relation och är över 40 år gammal. När man är en ”gammal” förälder tänker man ju också på att barnet blir ensamt tidigt och att det hade varit fint med ett syskon. Jag hör att det finns de som skaffar barn med sina ex, men jag har ingen i min närhet som har försökt detta. Klart att det hade varit underbart att få vara gravid med någon som älskar en, men tiden är inte på min sida. Vissa fördelar och nackdelar kan jag ju tänka ut själv. Men vad säger du?/ Carro

SVAR: Om man bara hade facit i sin hand tänker jag ibland. Jag förstår att du tycker det vore roligt med ett barn till. Barnen är livets salt och det bästa vi har. De skänker så mycket glädje och liv - bara vi förmår vara här och nu. Visst är det roligt för barn med syskon men å andra sidan kan livet vara lika bra utan syskon - om det är så det är. Vilken oerhörd tur att ditt barns pappa hade förmåga att bryta alkoholvanor och ta hand om sitt barn. Hur du ska göra? Ingen kan ge dig ett svar på det. Som du skriver så har du själv räknat ut för- och nackdelar med de olika scenarion som står till buds. Så vad gör man då? Kanske kan du ändå sätta tilltro, tillförsikt och hopp till att hitta en man du älskar och få uppleva graviditet, förlossning och gemenskap kring ett litet barn. Det vore förstås härligt för dig. Vågar du vänta ett par år och hoppas på det?

En del kvinnor skaffar eget barn via insemination på klinik – då är du helt själv med barnet från första graviditetsdag men kanske bättre det än med en pappa som inte finns ändå? Du slipper besvikelse och ledsenhet och du vet vad som gäller. Det blir på dina villkor. Du får lyssna till både hjärta och huvud och sätta det eventuella barnets behov och möjligheter i centrum. För det är det som det handlar om: att det barn som kanske kommer måste ha rätt till allt gott och tryggt. Det bör inte redan på det här stadiet finnas tveksamheter kring det. /Madeleine Gauffin Rahme