Han har ingen respekt för mig längre.

FRÅGA: Hej! Jag har någonting som gnager och gnager i mig. Min syster har en som som är sju år i dag.

Det är något i hennes sätt mot honom som oroar mig starkt. Hon är mycket kärleksfull och omhändertagande och tar hand om honom på det allra bästa sätt förutom ett - och jag undrar hur ”farligt” det är för honom. Hon kan inte ”säga åt” honom alls utan har en mycket flat ton mot honom vad han än gör. Det kan handla om att han förstör saker och gör sådant som han inte får. Hon är aldrig konsekvent utan ”ger upp” efter ett tag.

Hon hamnar hela tiden i situationer där andra säger åt hennes son - för mig skulle det vara mycket pinsamt och kännas jättekonstigt. Hon liksom drar sig undan och beter sig jättekonstigt. Ja, jag känner knappt igen min egen syster måste jag säga. Hur hon blivit. Jag känner inte igen att jag själv skulle haft det så svårt med mina barn i den åldern heller. Prata med henne om det känns oerhört jobbigt - helt omöjligt egentligen.

Förutom att det är irriterande att se på undrar jag mycket vad detta gör med honom som person. Det har alltid varit så här men när han var mindre blev det inte så märkligt som det är nu. Jag oroar mig mycket för hur det kommer att gå för honom i skolan.Vad ska jag göra? Bör jag göra något?

Orolig moster

– – –

SVAR: Du beskriver att din syster är kärleksfull och omhändertagande. Det är mycket bra och gör hennes son mycket gott.

Din oro tycks handla om att du upplever att hon är undfallande, svag och icke-gränssättande och hur det påverkar din systerson. Hur denna svårighet hos din syster mer precist påvekar sonen har även med hennes övriga förhållningssätt att göra.

Om man tänker allmänt kring barn som inte får uppleva tydliga gränser så kan det leda till att barnet bara kör på i tron att allt är okej, bristande insikt kring hur det är lämpligt att bete sig i förhållande till andra, bristande empati och respekt, otrygghet i vissa avseenden och egocentricitet. Så kan man allmänt säga men hur det blir för just pojken du oroar dig för är omöjligt att säga eftersom det har med en rad övriga variabler att göra.

Nog skulle du väl ändå kunna prata med din syster? Oftast kan man prata om det mesta med sina nära om man bara hittar rätt infallsvinkel, pratar utifrån sin egen känsla och undviker nogsamt att vara anklagande. Inte skulle hon väl ta illa upp för att du bryr dig så mycket om hennes pojke? Du kanske kan presentera det som att du är ntresserad av hur hon tänker kring barn uppfostran i allmänhet och att du bekymrar dig lite för hur hon är. Det kan sägas kärleksfullt och omtänksamt. Du kan också höra med henne hur hon tycker det känns att du sätter gränser och hur hon tror att hennes son reagerar på dig.

Kanske har din syster en problematik kring hur hon ska hantera kombinationen av att ta makten över sitt barn och ändå var kärleksfull. Kanske är hon osäker på hur man kan var då och återigen kanske skulle det vara en lättnad för henne att prata med dig om detta. Så länge hon uppfattar dig som ickedömande och intresserad utifrån din sons behov kan ett samtal säkert bli bra.

Skulle du ändå betrakta det som en omöjlighet att prata med henne får du vara gränssättande mot sonen när du möter honom och göra det lilla du kan för att ge honom det. Lycka till!

Madeleine Gauffin Rahme