Han har ingen respekt för mig längre.

FRÅGA: Jag mår dåligt över ett brev som jag skrev till min väninna för två år sedan. Orsaken var att hon några gånger sa saker som jag tog illa vid mig. Jag frågade aldrig rakt av vad hon menade med sina kommentarer och varför hon tillika skrattade åt dessa på ett sätt som gick rakt in i mig.

Vid ett särskilt tillfälle delade hon ut en cynisk kommentar om mitt yttre och det vid ett tillfälle då jag mådde psykiskt mycket dåligt. Det var så hon var i sitt sätt.

Till saken hör att hon å andra sidan var mycket snäll och generös och kunde också sätta sig in i om jag hade det knepigt. Jag var ju också alltid inkännande och empatisk mot henne. Men, så kom det ett nålstick som gjorde ont.

Jag medger att det inte var så ofta men tillräckligt för mig. Jag kunde inte förstå varför hon måste säga som hon gjorde. Okej, jag är kanske lite för känslig och andra människor hade kanske kunnat ”se förbi det”. Jag har aldrig kunnat stå upp för mig själv och svara i rätt tid och det är väl det som är problemet. Allt går inåt och jag blir stum när jag i stället borde svara.

Så hände ytterligare saker som gjorde mig mycket besviken och jag skrev några mail. Mitt sista var verkligen uttömmande och jag skrev allt det jag inte vågat säga och mer därtill. Jag bad henne om att vi skulle försöka reda ut det hela men efter detta brev har det varit tyst.

Jag går nu omkring och känner att jag varit hemsk mot henne även om det var hon som yttrade jobbiga saker som kändes i hjärtat. Hur kan det bli så här? Varför kan jag inte släppa detta och gå vidare. Jag är ganska ensam och har nog valt det om än ofrivilligt. Jag är rädd för att stå för åsikter och anpassar mig till intet för andra. Det är därför som jag väljer ensamhet i stället för att söka vänner. Det blir för jobbigt att inte våga stå upp för sig själv och jag orkar inte heller försöka vara någon annan längre.

Väninnan som jag nu skrivit om var själv lite osäker så ”vi passade för varandra” på något sätt. Tycker du att jag ska skriva till henne än en gång och be om förlåtelse för mailet? Det är som om jag önskar henne tillbaka även om hon sårar mig ibland. Jag förstår mig inte på mig själv…

Jag har gått i terapi i omgångar och har insikter som jag ledsamt nog inte kan handla efter.

Ser fram mot svar från dig och tack på förhand.

Anonym

– – –

SVAR: Det låter som att du blev mycket sårad av din väns kommentarer och synpunkter. Du förmådde inte säga ifrån när det skedde utan samlade på hög tills den dag då bägaren rann över. Då hade det gått så långt att du inte kunde ta emot mer utan du skrev till henne där du förklarade hur du upplevt hennes sätt mot dig och hur du känt dig när hon sårat dig. Detta kunde inte din väninna ta emot utan kontakten upphörde er emellan.

Jag förstår att du saknar din vän vars fina sidor du också kan påminna dig. Hade din väninna kunnat bemöta dig och be om ursäkt för att hon oavsiktligt (får man förmoda) sårat dig vore läget helt annat. Då hade en dialog er emellan kunnat komma till stånd och ni kunde utväxlat tankar och känslor på hur ni reagerar på varandra och det som sägs och inte sägs. Då hade ni båda kunnat växa av vänskapsrelationen som då hade fått vara en källa till rikedom och utveckling. Tyvärr blev det inte så och nu är du ensam och utan denna vän som trots allt betydde en hel del för dig.

Du har inte något att be om ursäkt för. Du kände dig upprepade gånger sårad och tillintetgjord och förmedlade det på ett förhoppningsvis nyanserat vis. Det finns nog inte så mycket mer du kan göra för att återuppliva er kontakt. Det som möjligen återstår är att skriva ett brev där du INTE ber om ursäkt för det du skrev utan bara förmedlar att du, trots att du blev sårad, saknar er vänskapskontakt och höra om hon kan tänka sig att ni träffas igen och känner er för. De människor som finns i din närhet och som du tycker om verkar vara få och det kan vara värt ett försök med denna vän. Om ni skulle ses igen är det förstås viktigt att du inte sopar undan det faktum att du sårades och kände dig illa behandlad. Kanske behöver ni inte prata om detta längre nu utan istället se om ni kan blicka framåt. Skulle så ske får du tänka på att repa mod och vara beredd att säga ifrån i själva stunden om din vän återigen sårar dig med sitt sätt att bete sig.

Du undrar varför det blivit så här. Kanske kan det bero på att du är så ovan vid att säga ifrån och når du väl gjorde det så blev du behandlad precis på det sätt du fruktar mest, nämligen att bli avvisad.

Det blir svårt i kontakter med andra när du inte förmår stå upp för dig och i stället utplånar dig själv och är tillagsinställd. Det finns alltid människor som inte förmår bete sig respektfullt utan kör på och därmed över andra i deras omgivning som ter sig svaga och inte kan stå upp för sig. Det är förstås att utnyttja andras oförmåga i stället för att känna in och stötta den som har en svag självkänsla. Jag tycker du ska överväga att arbeta med din självkänsla. Det lönar sig definitivt och livet ter sig så mycket lättare om din inre känsla kring dig och ditt värde stärks. Sök professionell hjälp. Det tar lite tid men det ger dig så mycket tillbaka. Lycka till!

Madeleine Gauffin Rahme