FRÅGA: Jag är en kvinna i sena 50-årsåldern som har det bra på alla sätt och vis. Är lyckligt gift sedan 20 år (förutom att min man inte vill ha sex sen 15 år, vilket jag slutligen accepterat), har ett jobb jag älskar, har en dotter som jag har en jättebra relation till (hon bor dessvärre långt härifrån, men vi skypar och pratar i telefon ofta), har fyra härliga barnbarn, har gått i psykoanalys och andra terapier och går nu i gruppterapi. Bara att gå till dessa gruppmöten känns jobbigt för att jag skäms så över att jag är gammal.

Mitt problem är att jag har så svårt för att acceptera mitt åldrande. Framför allt att mitt utseende förändras. Jag ansågs som rätt snygg i ungdomen och var en söt liten prinsessa som barn. Numera blir jag ledsen varje gång jag ser mig i spegeln. Jag känner inte igen mig och ser bara fel på mitt utseende. Jag vet att jag inte borde vara så fixerad vid hur jag ser ut, men jag vet inte hur jag ska göra för att inte vara så missnöjd.

Jag sköter om min hälsa, röker inte, äter måttligt och sunt och motionerar för att hålla mig i trim och se bra ut. Men det duger inte. Jag använder en massa krämer, går på ansiktsmassage två gånger i veckan, byter frisyr och hårfärg stup i kvarten, men det blir bara värre. Jag blir bara fulare ju mer jag håller på.

Inte nog med det: Dessutom skäms jag enormt för att jag är så ytlig och utseendefixerad.

Jag har som sagt gått i många terapier eftersom jag haft en ovanligt trasslig barndom, men det har tyvärr inte hjälpt för det här problemet.

Sara

SVAR: Du tar upp några olika trådar i ditt brev. Det första är att din man inte velat ha sex på 15 år. Du skriver att du slutligen accpeterat detta. Dock undrar jag vad detta handlar om. Vet du varför din man inte har lust? Har ni kunnat reda ut detta? Känner du dig avvisad och bortstött? Att leva i en relation helt utan sex är förstås möjligt men inte att rekommendera om man som i ert fall inte alls är överens om att relationen enbart ska vara kamratlig. Är detta något du skulle kunna gå till botten med och inte bara motvilligt och uppgivet acceptera?

Det andra du beskriver är dina svårigheter kring kroppens förändring i takt med åldern. Förvisso är detta mycket svårt för många människor. Speciellt svårt är det naturligtvis för kvinnor som tidigt får lära sig att vara till lags med sitt utseende. Vi kvinnor lär oss också att det är fult och fel att åldras och väldigt mycket i samhället visar oss på att ett åldrande som syns i kroppen inte är önskvärt. Vi erbjuds hårfärgning, rynkmedel, fettsugning och så vidare i all oändlighet. Det kan verkligen vara mycket svårt att acceptera att naturen och livet har sin gång och också sätter sina spår. Klandra dig inte för detta. Se om du kan ha en försonande och kärleksfull attityd istället till den del av dig som sörjer och beklagar svunnen ungdom i kroppen. Var vänlig och mjuk mot dig i dina svårigheter att komma tillrätta med din kropp och ditt utseende.

Om du vill kan du prova att låta ditt hår vara som det är; låt det växa och få den form och färg som det vill. Ett försök kanske det kan vara värt? Låt dig även på annat sätt få ta din naturliga form och känn hur befriande det faktiskt kan vara att inte vara slav under alla medel och förbättringskurer.

Att känna att man är bra och tillräcklig med det man är inombords är svårt för många. Men det du skulle behöva få uppleva är just det; att du duger med hela dig oavsett hårfärg, rynkor och annat som du upplever som fel och fult.

Kan du orientera dig mot de djupare lagren inom dig och på så sätt komma ifrån ytan? Jag tänker på meditation, existentiella sammanhang och liknande.

Det tredje du tar upp är att du känner dig gammal i terapisammanhanget. Bekymra dig verkligen inte för detta. Alla som går i terapi – grupp- eller annan – utgår från sig själva just precis där man står just nu. Det spelar alltså ingen som helst roll om man är 20 eller 60 år. Jag tycker det är mycket postivit att du fortsätter att vilja komma vidare med ditt liv med hjälp av terapi av olika slag. Är detta något du kan ta upp i gruppen och resonera kring där och få respons på? Har du provat?

Madeleine Gauffin Rahme