FRÅGA: Jag har läst lite angående mytomani de senaste månaderna eftersom jag själv har ljugit om allt och ingenting, sen tidig barndom. Hur kan jag veta om jag är sjuk i mina egna lögner, om jag är mytoman?
Min senaste lögn var att säga att min biologiska mamma avlidit och att jag gjorde en lång resa för att vara med på begravningen. Men egentligen hälsade jag på min mormor och syster. Ingen har kommit på min lögn och eftersom den är så allvarlig, vågar jag inte berätta för folk att jag ljugit om detta.
Jag har i hela mitt liv förlorat en massa värdefulla vänner genom att jag alltid ljuger och inte tänker mig för om vad exakt som slinker ur min mun. Jag är 23 år i dag och har försökt bearbeta mig själv utan någon hjälp.
Så är jag en av flera människor som har denna “sjukdom”?
M
SVAR: Troligen lider du av mytomani, det vill säga behovet att förvanska verkligheten på ett mer eller mindre allvarligt vis. Den som är mytoman kan inte riktigt kontrollera det han/hon säger utan lögnerna kommer automatiskt, ja, ljugandet blir nästan tvångsmässigt.
Ofta finns ingen egentlig orsak till en viss lögn – själva lögnen kan te sig meningslös. Syftet med ljugandet är på ett ytligare plan att dra uppmärksamhet till sig, vara i centrum, få medlidande och annat som känns positivt för personen. Bekräftelse är något som lögnen medför och som känns bra.
Mytomani är inte i sig en sjukdom utan snarare ett symtom och ett tecken på att man inte mår bra. Det rutinartade ljugandet finns som en del i bland annat personlighetsstörningar. Man menar att det ofta finns en bakgrund med allvarliga trauman som gör att man utvecklar mytomani som en strategi för att till exempel hålla undan ångest. Man skulle nästan kunna säga att det blir som att det finns två personer i den som ljuger. En som är den påhittade varianten och en som är den sanna. Problemet blir att veta vem som är vem och ibland vet inte mytomanen det heller. Då är besvären av psyotisk art.
De flesta som lider av mytomani har troligen inte insikt kring sin problematik och därmed är det svårt att behandla.
Dina lögner är allvarliga på det sätt att de medför svåra konsekvenser för dig. Ditt ljugande verkar vara rutinmsässigt och tvångsmässigt. Skulle du kunna svara på varför du ljuger?
Det positiva är dock att du är medveten om att du ljuger, att det inte är bra för dig och att du vill ha hjälp. Jag tycker du ska söka hjälp hos en psykolog/psykoterapeut. Detta lär inte gå över av sig själv utan du bör bearbeta orsakerna till varför du har så stort behov av att helt göra om verkligheten. Det är värt allt besvär det kan innebära att ta itu med ditt bekymmer.
Jag önskar dig all lycka i ditt arbete med detta.
Madeleine Gauffin Rahme
