Jag är en 19-årig tjej som inser att jag knappt har några vänner. Jag har sammanlagt fem stycken personer jag umgås med, dock är det bara en av dem som söker kontakt till mig annars är det jag som söker kontakt till de andra. Jag har insett senaste tiden att trots att jag älskar mina vänner så tror jag inte de tycker om mig lika mycket tillbaka. De vill aldrig umgås med mig utan någon annan, aldrig. Två av mina närmsta har jag känt i tre år och en av dem gick jag i samma klass med under gymnasietiden. I alla fall jag kände att vi var väldigt nära men nu känns det bara skumt att de vägrar träffa mig om ingen annan är med.
Ibland tror jag att de flesta av mina vänner bara har mig med ibland för att ha något att skratta åt senare. Jag har varit med i flera samtal där jag faktiskt har blivit hånad för mina vilda ideér och jag har känt att jag bara får skit. Oftast då så går jag iväg och försöker strunta i det, men som man märker så kan jag ju inte strunta i det eftersom jag skriver om detta till dig pågrund av att jag ständigt tänker på det. Det har hänt vissa gånger att alla umgås utan mig, jag har inga problem med det för övrigt. Men när de pratar om det så säger alla olika anledningar till att de inte bjöd med mig. Det får en ju att fundera för det känns ju ganska tydligt som att de döljer något för mig.
Grejen är den att jag har ett väldigt dåligt sjävförtroende och jag tror det kommer ifrån att jag har levt ett liv med en familjemedlem som behandlat mig ganska illa samt att jag under sex års tid inte hade en enda vän eftersom jag var mobbad i högstadiet (någonting som jag fortfarande inte kommit över). Min största rädsla är att vara ensam och jag är ständigt rädd över att bli av med någon. Små saker i vardagen som att det blir tyst kan göra att jag blir väldigt rädd att jag har gjort något fel och folk är tysta av den anledningen.
Jag är inte precis feg av mig om jag oroar mig över något. Tycker jag att något känns konstigt så frågar jag om det är något som har hänt eller om jag har gjort något. Med tanke på att jag har en ganska stor personlighet och är väldigt högljud så har det skett att jag ibland skojjat lite för hårt med folk. Dock när jag frågar så får man bara svaret ”nej, inget har hänt, nej du har inte gjort något”. Men då undrar man ju ändå varför de inte vill umgås med mig, eller varför när jag väl umgås med dem att jag hånas och får skit. Det sista jag vill är att förlora mina vänner, men jag vill heller inte ha vänner som får en att ibland må dåligt. Jag vill dock inte säga att det endast är mina vänners fel i det hela. Jag har en stark känsla att det är jag som är felet pågrund av att jag är väldigt självkritisk och ständigt oroar mig. Vem vill umgås med en sån person?
Frågan är ju då vad ska jag göra åt detta? Umgås jag med fel vänner, överreagerar jag eller är jag en jobbig person? Vad kan jag göra för att inte må dåligt över allt?
ANONYM
SVAR: Hej kära du! Jag förstår att du har det svårt med dina undringar. De vänner som du beskriver låter inte lojala och pålitliga men kanske bidrar de ändå till att du känner någon slags gemenskap? Å andra sidan kan det vara så att deras delvis svekfulla sätt att vara mot dig gör att det känns ensamt och tomt?
Du skriver att du vuxit upp med en familjemedlem som behandlat dig illa och att du upplevt många års mobbing. Detta som hänt dig har säkert satt djupa spår i dig som gör att du har svårt med tillit till människor i allmänhet och till närstående i synnerhet. En annan konsekvens av dessa svårigheter du upplevt är troligen en svag självkänsla, det vill säga att du upplever att du inte duger, att du är fel och att du inte räcker till som den du är. Sanningen är den att du duger precis exakt som den du är. Du är fin, bra och precis som du ska vara. Bakom rädsla att inte duga, rädsla att vara fel och annorlunda och bortom känslan av att behöva spela roller för att duga finns du som den du är.
Du skriver om hårda skämt du säger om/till andra. Varför gör du så? Är det ett sätt att göra sig lite viktig och rolig, att synas och att plocka poäng för att duga inför vissa? Detta kan du sluta med och istället vara dig själv dvs inte spela pajas eller tuffing för att kompensera för en svag självkänsla. Du kan våga vara som den du är. Ibland är det säkert bra att fråga om du gjort fel och om det är något. Men egentligen behöver du inte göra det. Så länge du vet med dig att du själv beter dig juste och bra så vet du att det inte är något från dig som är fel. Men kanske du ängsligt avläser andra och letar fel hos dig i din rädsla att inte duga och har under många år upplevt att det är fel på dig?
Jag tycker du ska kontakta en psykolog/psykoterapeut för att komma tillrätta med mobbingåren och spåren efter dessa. Likaså att du blivit illa behandlad av en familjemedlem är allvarligt och har säkert skadat dig. Du kan kontakta husläkaren och se om denna känner till någon du kan kontakta. Du kan bli hänvisad till en psykolog som hjälper dig. Det är en god sak att börja i terapi även om det tar tid att komma framåt så brukar det kännas bra att ha tagit tag i sina bekymmer. Lycka till!
MADELEINE GAUFFIN RAHME
Madeleine Gauffin Rahme är psykodynamiskt utbildad psykolog och psykoterapeut.
Foto: Jurek Holzer
Mer i ämnet
- STÄLL DIN FRÅGA TILL PSYKOLOGEN HÄR
- FLER frågor & svar
- 2 aug 2012 ”Pappa lider av sömnbrist”
- 2 aug 2012 ”Mina döttrar har ingen kontakt”
- 27 jul 2012 ”Är jag dålig och snål?”
- 26 jul 2012 ”Helt tyst i vår familj”
- 18 jul 2012 ”Jag har aldrig haft en relation”
- 13 jul 2012 ”Min manliga sexualitet ett objekt”
- 12 jul 2012 ”Rätt att bestämma över mamma?”
- 5 jul 2012 ”Hon hinner inte leka med mig”
- 5 jul 2012 ”Belöningssystem vid potträning?”
- 26 jun 2012 ”Vi har dispyt om uppfostran”
- 29 jun 2012 ”Mamma bryts ner dag för dag”
- 17 jun 2012 ”Varför tar folk inte ställning?”
- 15 jun 2012 ”Kan inte ha långa relationer”
- 7 jun 2012 ”Mamma har svikit mig hela livet”
- 8 jun 2012 ”Hon hämmar barnens utveckling”
- 25 maj 2012 ”Min syster är nedlåtande mot mig”
- 11 maj 2012 ”Kan ett framtida barn påverkas?”
- 4 maj 2012 ”Har min dotter tappat taget?”
- 4 maj 2012 ”Spelar han för mycket dator?”
- 27 apr 2012 ”Jag saknar henne varje dag”
- 20 apr 2012 ”Orkeslös på grund av jobbet”
- 20 apr 2012 ”Min sambo behandlar mig illa”
- 13 apr 2012 ”Vill få en bättre sista tid i livet”
- 1 apr 2012 ”Får dåligt samvete av barnen”
- 30 mar 2012 ”Han vill ha sex med andra”
- 18 mar 2012 ”Jag känner mig annorlunda”
-
15 mar 2012
”Saknar inte min döde man”
Änka njuter av nyvunnen frihet – Madeleine Gauffin Rahme svarar.
- 2 mar 2012 ”Min dotter skäms över mig”
- 26 feb 2012 ”Jag har för lätt för att bli förälskad”
- 24 feb 2012 ”Han får inte träffa mina vänner”
- 12 feb 2012 ”Är alla år med honom förgäves?”
- 10 feb 2012 ”Jag kan inte glömma honom”
- 3 feb 2012 ”Allt är bra - men för lite sex”
- 29 jan 2012 ”Ska jag alltid må så här dåligt?”
- 27 jan 2012 ”Min sambo tycker inte om min dotter”
- 22 jan 2012 ”Oroad för att världen ska gå under”
- 20 jan 2012 ”Jag känner knappt igen min syster”
- 12 jan 2012 ”Jag kan inte stå upp för mig själv”
- 13 jan 2012 ”Min son saknar ambition”
- 8 jan 2012 ”Jag sexchattar och onanerar”
- 6 jan 2012 ”Jag är trött på allt det gamla”
- 16 dec 2011 Ska jag bryta med min pappa?
- 14 dec 2011 ”När min bror kom blev jag glömd”
- 11 dec 2011 ”Min dotter känner ansvar för sin pappa”
- 9 dec 2011 ”Min fyraåring fastnar i sin ilska”
- 7 dec 2011 ”Passiv mobbning av exmake i bokcirkel”
- 4 dec 2011 ”Har jag rätt att vara arg på min man?”
- 27 nov 2011 ”Mina drömmar är på väg att krossas”
- 25 nov 2011 ”Jag är rädd för nya relationer”
- 23 nov 2011 ”Min ilska tar för mycket energi”
- 20 nov 2011 ”Jag upplever en kärleksdepression”
- 18 nov 2011 ”Hur kan jag stötta min oroliga dotter?”
- 11 nov 2011 ”Hur hjälper jag min förtryckta mamma?”
- 9 nov 2011 ”Är jag på väg åt fel håll i livet?”
- 6 nov 2011 ”Min rädsla att bli lämnad hämmar mig”
- 4 nov 2011 ”Mamma svek sitt löfte om stugan”
- 30 okt 2011 ”Hur lista ut vad jag verkligen vill?”
- 28 okt 2011 ”Jag har blivit som min mormor”
- 26 okt 2011 ”Min son missbrukar”
- 23 okt 2011 ”Min syster vägrar tala med mig”
- 21 okt 2011 ”Jag orkar inte med tio år till”
- 16 okt 2011 ”Jag får utbrott mot min man”
- 14 okt 2011 ”Ska jag ta hänsyn till systerdöttrarna?”
- 12 okt 2011 ”Jag har förlorat min gamla personlighet”
- 9 okt 2011 ”Hur få barnen att acceptera min nya?”
- 7 okt 2011 ”Vad ska jag säga till min kyrkliga familj?”
- 2 okt 2011 ”Min svåra barndom förföljer mig”
- 30 sep 2011 ”Jag tror att allt ont ska drabba mig”
- 28 sep 2011 ”Min son använder droger”
- 25 sep 2011 ”Vår relation går på sparlåga”
- 23 sep 2011 ”Jag är förälskad i min exfru”
- 21 sep 2011 ”Köpandet mitt berusningsmedel”
- 18 sep 2011 ”Jag känner mig så trög och korkad”
- 16 sep 2011 ”Dottern upprepar mina misstag”
- 14 sep 2011 ”Jag har inte orken att lämna henne”
- 11 sep 2011 ”Min exmans sambo dikterar villkoren”
- 9 sep 2011 ”Jag är orolig för min dotterdotter”
- 7 sep 2011 ”De vuxna barnen vill inte träffa oss”
- 4 sep 2011 ”Sambons dotter vill aldrig gå”
- 2 sep 2011 ”Mitt ex förtalar mig”
- 31 aug 2011 ”Min vän lyssnar inte på mig”
- 28 aug 2011 ”Han far med osanning och skryter”
- 26 aug 2011 ”Jag har inga vänner längre”
- FLER frågor & svar
