Jag flera mejl från min fd där de stod att barnen varit jätteledsna och inte ville träffa min nya kvinna igen, och att de heller inte ville komma till mig.

FRÅGA: På senaste tiden har jag tappat mig själv och min personlighet mer och mer och jag vet inte vad jag ska göra. Jag är en ung kvinna som har levt ett innehållsrikt liv, jag är väldigt berest och har många intressen. Jag ser bra ut, är en väldigt ambitiös människa och har många vänner. Jag har helt enkelt ett bra liv.

När jag var yngre var jag väldigt social och pratglad, sedan träffade jag en kille som var min första riktiga kärlek. När han gjorde slut blev jag förkrossad och tappade både självförtroendet och min sociala förmåga. Självförtroendet kom tillbaka men jag har aldrig sedan dess känt mig riktigt bekväm i att kallprata med folk.

För något år sedan var jag med om en stor förändring i mitt liv och ovanpå det slutade en av mina närmaste vänner plötsligt umgås med mig helt utan förklaring, precis när jag behövde henne som mest. Jag har kommit över saknaden över vänskapen men självförtroendet försvann och har inte återvänt. När jag för första gången under vår vänskap hade en tuff period och behövde stöd drog hon bort mattan under mina fötter, det har gjort mig introvert och jag har svårt att öppna mig för människor då jag är rädd att de ska lämna mig.

Att prata om mig själv tycker jag är väldigt jobbigt eftersom jag är rädd för att framstå som egocentrerad, trots att jag vet att jag faktiskt är en intressant person och har intressanta saker att komma med. Jag beundrar människor som kan berätta små historier om vad som hände dem i dag eller något roligt de har sett, det är något jag önskar att jag kunde göra men jag vet helt enkelt inte hur man gör. Jag har blivit den som lyssnar.

När jag träffar nya människor försöker jag vara social och öppen, men jag känner mig ofta lite obekväm och mina frågor känns så formella och krystade.

Allt det här gör att jag känner mig precis som den jag alltid fruktat att bli: en tråkig människa utan djup. Ett tomt skal. Samtidigt vet jag att jag inte framstår som så stel och trist som det känns som att jag gör, ibland reflekterar jag över det när jag är ute bland människor och inser att jag visst är pratglad och får folk att skratta. Men så fort jag är ensam glömmer jag bort det och undrar vad folk ser hos mig.

Jag är trött på min självkritiska inställning och att känna mig som en skugga av mitt forna jag. Tror du att en psykolog kan hjälpa mig? I så fall, finns det något sätt för mig att få psykologhjälp utan att det kostar skjortan? Jag har en tajt budget då jag är student.

– – –

SVAR: Kära du! Tydligen har din sjävlkänsla blivit ordentligt tilltufsad efter de ledsamma upplevelser du beskriver. En skör självkänsla gör att man känner som du gör – man tycker sig inte duga i andras ögon.

Jag undrar hur det var från början i ditt liv och vilka signaler du fck under uppväxten. Tycker du att din självkänsla var god och stabil innan detta hände med relationen och din väninna? Eller var den skör även dessförinnan?

Oavsett vilket tycks du spegla dig i andras ögon och det du ser där blir värdet på dig. Det är alltid olyckligt, för på så sätt blir man helt beroende av andra människors reaktioner på en själv. Det gör att man bara kan bete sig på ett visst begränsat sätt och sneglar ängslgt på andra reaktioner. För att man ska känna sig bra och värdefull måste spegeln vara god.

Å ena sidan vet du att du är intressant, rolig och härlig att umgås med. Men en annan sida av dig, den sida som blivit övergiven och lämnad och som är så livrädd att det ska hända igen, säger dig att du är tråkig, tom och grund. Du pendlar mellan dessa två och de turas om att ta över i ditt liv.

Det skulle säkert vara mycket bra med psykoterapi för din del. Privat psykoterapi är kostsam men vissa landsting har nu fritt psykoterapival vilket innebär att man via sin husläkare kan få remiss till privat psykolog för ett antal sessioner i terapi hos en terapeut som har avtal med landstinget. Hör dig för om detta och välj sedan vilken psykolog/psykoterapeut du önskar gå hos. Det är viktigt att det känns bra i kontakten - gör det inte det så prova hos en annan terapeut.

Ett annat alternativ är via unviersitetets psykologiska institutioner där studenter på psykologprogrammet ger terapi under handledning. Lycka till!

Madeleine Gauffin Rahme