Fråga: Jag har ”allt”: ett bra jobb med god inkomst och social status, en vacker hustru och två fina barn. Jag har ett trevligt umgänge och flera fritidsintressen samt en god relation till mina föräldrar och syskon. Ändå är det något som skaver! Är detta allt som är? Fin bil och bra boende, helt ok sex tillräckligt ofta, trevliga tillställningar och spännande semestrar.

I min ungdom hade jag en del nedstämdheter och som barn var jag blyg men duktig. Jag är en mycket lyckad person – det tycker alla. Men är detta allt som livet har att erbjuda? Är det så här det ska vara? Någonting känns fel, tomt. Eller är det bara jag som är omåttlig och kräsen?

Tom

– – –

Svar: Det ska inte kännas som att något fattas en och att man inte är nöjd med livet. Du skriver om din yta; om hur lyckat ditt liv är med framgångar på det planet. Vi lär oss ofta att fungera på just det yttre planet – prestationer av olika slag premieras alltför ofta högt av föräldrar, lärare och andra personer som är viktiga för ett barn.

Denna programmering är i sig ingenting konstigt eller ovanligt. Mycket i vårt samhälle – kanske det mesta? – handlar om att bli en lyckad person och då menar jag en högpresterande människa med bra jobb, god inkomst och allt det som du beskriver att du lever i. Vi lär ut detta, som om det vore självklart, till våra barn – ­eftersom det är så vi själva blivit ­bemötta.

Många får enbart uppleva bekräftelse för sina prestationer. Då utvecklas en tomhet inombords som handlar om att det som är jag, allt det andra som inte kan kopplas till prestationerna, inte får utrymme eller får synas och höras.

Denna del av ens inre krymps ihop och förnekas till slut av en själv. Man är helt obekant med denna del av sig och har ingen kontakt alls med annat än det som hör ihop med att bli en lyckad person i andras och därmed sina egna ögon.

Ofta är man inte medveten om denna problematik utan det är först när symtom visar sig som man undrar vad som händer i ens liv. Man förstår då ofta inget alls utan man frågar sig, som du, vad som sker. Konsekvensen av denna avskärmning av annat än de presterande delarna kan bli just nedstämdhet och depression.

De känslorna kan inte botas varaktigt med sådant som spännande och exotiska semestrar, senaste bilmodellen eller ett uppgraderat hem, vilket du ju redan insett.

Och du är verkligen inte ”omåttlig och kräsen”. Du har i stället insett något viktigt – att livet inte ska kännas som ett lyckat duktighetsprojekt som man ska få högsta betyg för. Du skulle säkert ha glädje av att komma i kontakt med de existentiella frågorna; de som rör vår tillvaro här på jorden. Frågorna handlar om liv och död och tiden däremellan som vi ska få uppleva som djupt meningsfull.

Det låter som om du behöver finna en djupare mening med att du lever och finns. Jag skulle vilja rekommendera dig att söka existentiell terapi eller någon annan terapiform som intresserar sig för våra djupare vrår och skrymslen.

Madeleine Gauffin Rahme