FRÅGA: Jag har ett bekymmer som genomsyrar min vardag och faktiskt skapar verkliga problem för mig. Jag kan inte hålla i pengar. Så fort jag har pengar så drivs jag av ett begär så starkt att jag inte kan stå emot. Jag måste handla. Det spelar egentligen ingen roll vad det är: mat, skor, kläder, heminredning, presenter – det är själva köpandet som är viktigt.

Jag hittar alltid massor med grejer som jag känner att jag bara måste ha – det blir som ett starkt sug inom mig och jag måste ha det där. Förnuftet hänger inte alls med utan jag blir helt känslostyrd och går på ­suget som alltid vinner.

Än så länge har jag inga lån på grund av mitt problem men jag känner att det är svårt att hålla det under kontroll. Jag får en enorm kick av mitt handlande och mår bra ...tills ångesten kommer och knockar mig.

/Köpsugen

SVAR: Ditt problem handlar troligen om ett tomrum inom dig som du upplever fylls ut när du handlar. Ungefär som när man är hungrig och äter. Du känner ett sug efter något som ska fylla ut dig – för dig har det blivit köpandet av saker som blivit ett sätt att fylla ut dig. Det är ingen konstruktiv eller meningsfull lösning.

Det beteende du beskriver brukar ha tendens att accelerera och du behöver handla alltmer för att få den önskvärda effekten; nämligen mättnad, utfyllnad och att vara förnöjd. Man kan jämföra det med att använda sig av alkohol, mat, sex och droger för att känna sig uppfylld. Det är vad man brukar kalla ett missbrukarbeteende. Man har då ofta stora svårigheter att stå emot och känner en stor oro, liknande ångest, när man inte kan få sin ”drog”.

Den tomrumskänsla som du bär på har säkert grundlagts tidigt i livet. Ett litet barn behöver mycket respons när det uttrycker känslor. Responsen bör vara god spegling från föräldrarna, det vill säga att man bemöter barnet kärleksfullt och ger tillbaka adekvata känslor som ett svar på det barnet uttrycker. Uteblir detta upplever barnet ett allt större tomrum inombords och konsekvensen blir att barnet stänger av sig eller på annat sätt stoppar kontakten med sitt inre. Det blir helt enkelt för plågsamt för barnet att söka den respons och det känslosvar som det aldrig får och omedvetet söker barnet då andra lösningar än den ständiga smärtan i besvikelsen. Detta fortgår inom barnet som under uppväxten söker och hittar nya vägar, ibland dåliga och ibland bättre, för att slippa undan det som gör ont.

Missbruksbeteendet, det vill säga att fylla upp sig och ut sig med annat än med känslor, är både ett försvar och en lösning för att kompensera den djupa inre bristen och täcka över det som fattas. Man kan förstås försöka komma tillrätta med detta själv. Du kan iaktta hur du upplever sug och hur du styrs av begäret.

Nästa steg är att se vad som händer när du inte handlar. Lösningen för att det ska vara möjligt är att inte ha pengar på ditt konto. Detta måste du planera. Du kan inte lita på dig själv att du inte handlar när du har tillgång till pengar. Du kan vara rätt säker på att du kommer att uppleva abstinens när du ska försöka upphöra med handlandet. Stå emot ändå och se hur det sakta klingar av.

Den mer bestående lösningen heter dock terapi som ger dig möjlighet att på djupet komma tillrätta med det som orsakar ditt bekymmer. Det är möjligt att upphöra med detta, så ge dig en chans.

/Madeleine Gauffin Rahme