FRÅGA: Vi har varit gifta i 15 år och har tre barn. Min fru har haft en utmattningsdepression men har återgått till arbetslivet med framgång.

Enligt henne har jag en stor del i det som hänt eftersom jag är av naturen kontrollerande och försökt snärja henne och begränsa hennes handlingsutrymme för att alltid få min vilja igenom. Vi har under de senaste åren alltmer glidit ifrån varandra och sex har inte funnits på agendan.

Under denna period har jag tagit ett större ansvar för barnen och hemmet. Vi har båda under tiden funderat på om vi egentligen har någon framtid tillsammans.

Men vad händer? Som genom ett trollslag blir min fru förbytt. Hon blir inte mer fysiskt närvarande men väl hemma är hon strålande och samlivet börjar blomstra. Det verkade för bra för att vara sant. Det visar sig att frun har en relation som ger henne den passion hon saknar i vårt förhållande.

Jag har konfronterat henne och vi har diskuterat framtiden. Det förbryllande är att tidigare ville jag inte fortsätta men nu vill jag ha en relation igen. Lurar jag mig själv?

Min fru kräver att jag ska bli mindre kontrollerande. Innan hon är säker på att jag verkligen ändrar mitt förhållningssätt vill hon fortsätta som tidigare, det vill säga att jag tar hand om familjen och hon är fri.

Det hör till saken att jag är trött på att ensam dra lasset. När jag tar upp detta till diskussion får jag svaret: ”Det har jag gjort tidigare, nu är det din tur.” Är jag rädd för att ta steget ut ur förhållandet?

Vilsen

SVAR: Det finns ett förhållningssätt som kanske skulle kunna passa dig. Att invänta, vänta och avvakta. Tid är en god vän i svåra lägen när man varken vet ut eller in. Vi försöker ibland fatta beslut innan vi är mogna för det. Att vänta, ge sig tid för reflektion och känsla liksom för processen att gå vidare kan vara det som hjälper.

Plötsligt upplever du er relation som värdefull igen och du upplever lust och intresse. Det är alltid möjligt om än ibland svårt att förändra sig. Vi har vårt sätt att vara på och alltid finns det orsaker till våra beteenden. Om du själv verkligen är starkt motiverad att ändra dig är det möjligt. Många gånger behöver vi då gå till botten med varför vi lagt oss till med ett visst sätt. Våra beteenden är ofta sätt att försvara vår skörhet och känslighet.

Du behöver säkert ställa dig frågor som: vad vill jag med mitt liv? Vad är värt att prioritera? Hur mycket mer tid vill jag ge relationen? Vad känner jag djupt inom mig för min fru?

Älskar du henne? Vill du leva ditt liv med henne? Gör klart för dig själv vad du vill och följ ditt hjärta. Då är du sann mot dig och gör då ditt bästa på ditt håll för att relationen ska vara som du önskar. När du själv gjort detta klart för dig bör du ha ett uppriktigt samtal med din fru där du talar om var du står. Endast du vet om du kan acceptera att hon fortsätter relationen med den andra mannen. Det låter dock som en icke-satsning på er relation om hon vill gå vidare med det.

Vill ni båda försöka hitta en god relation med tillit, liv och glädje krävs mycket från er båda. Oavsett om du dragit dig undan tidigare, och överlämnat allt till din fru, är det rimligt och rätt att man hjälps åt med hemmet och barnen. Där får ni hitta en balans som ni båda utifrån nya premisser tycker är rimlig.

Madeleine Gauffin Rahme