Jag tog avstånd från alla under ett par månader, men sedan gled jag långsamt tillbaka.

FRÅGA: Jag lever i en sorg. När jag var barn var jag mycket med min pappa. Cirka tio år innan han dog bestämde vi att hans papper skulle lämnas över till ett arkiv. Han var samlare, hade ett specialintresse som var hans yrke. Mina föräldrar flyttade från mitt föräldrahem. Det var i särklass den värsta flytt jag har varit med om. Allt kastades i lådor och fraktades till min källare. Jag har under årens lopp spenderat en stor del åt att sortera, ge bort, arkivera och avsluta. Eftersom min far hade ett speciellt yrke kan jag inte bara köra allt till soporna. Därför blir det också så svårt att kasta en del ting. Ska jag ha dem kvar eller inte?

Och med allt det här känns det som om döden och sorgen är så nära mig. Jag vet inte hur jag ska bli av med den. Jag har ju försökt att kasta, sälja och ge bort gamla saker.

Jag har rensat ut min fars liv med varsam hand. I mitt jobb är det också gamla fenomen som är det intressanta. Jag är trött på allt det gamla. Jag vill helst av allt sälja hela vårt hem, ladda en bomb under huset, riva alla gamla hus, få in nutid och sluta känna ansvaret för kommande generationer.

Hur blir jag fri? Jag kan också nämna att jag har gått i psykoterapi i många år där jag har tagit hand om andra spöken men jag skulle vilja klara mig själv en stund. Använda mina egna verktyg. Frågan är hur jag ska ta mig an detta.

”Samlerskan”

– – –

SVAR: Ditt brev har temat att vara fast i det förflutna och önska sig en rörelse framåt. Du skriver om saker som du har tagit hand om; ting och hus. Sakerna du beskriver har i sig och som de är egentligen inget värde alls. Det värde de får är de känslor som du lägger i dem och då uppstår plötsligt ett värde. Det är dina känslor kring personer och minnen i övrigt som du förflyttar till tingen. Så här gör vi oftast och det är därför som många av oss har så svårt att kasta saker som egentligen inte fyller någon funktion för oss längre. Vi kan också ibland spara ärvda föremålsom vi inte alls tycker om men som vi tror vi måste ta hand om - som att någon skulle ta illa vid sig om vi sålde eller gav bort det vi fått av någon annan och som vi inte valt själva. Till slut kan man uppleva att man nästan drunknar i föreål som man inte vill ha, inte tycker om och inte använder.

Du uttrycker en önskan att flytta dig framåt nu, lämna tingen och delar av ditt förflutna bakom dig. Sorgen finns där och du bör undersöka vad den mer precist handlar om. Rör den din relation till din mamma? Till pappa? Kring något du inte fått men behövt och längtat efter? Eller handlar det om något du fått men som du sedan berövades? Sorg kan vara livslång och förlamande och kanske hänger din sorg ihop med din svårighet att befria dig från de yttre ting som numer tycks belasta och tynga ner dig.

Fri! Du längtar efter att bli fri från det förgångna som kastar långa skuggor in i ditt liv. Börja med sorgen och fundera över den. Förhoppningvis kan du ringa in den mer precist och sörja det som är förlorat. Ta sedan handfast itu med att befria dig från de yttre tingen som möjligen låser fast dig vid det som varit men alls inte längre är. Ta hjälp av en utomstående för att få mod att göra dig av med det du inte behöver för något alls längre. Om kasta är för svårt kan du skänka till behövande organisationer som Myrorna och Röda Korset. Spara ytterst lite till dina barn. Fråga dem vad de verkligen vill ha kvar och spara bara det. Oftast vill de vuxna barnen skaffa sig sitt eget när den dagen kommer medan vi sparar och sparar i våra källare och förråd till dem. Låt nästa generation få skapa sitt eget och förflytta inte arvet till dem; att de ska ta hand om dina sparade ting som du fått ta hand om dina äldre släktningars ägodelar.

Repa mod och gör dig av med dett som du inombords och utanför dig inte längre på något sätt behöver tyngas ner av.Gör dig av med och lämna plats för det du själv väljer och vill ha inombords och även för de ting i det yttre som du verkligen tycker om och gläds åt.

Madeleine Gauffin Rahme