Det hela känns helt meningslöst, omoget och farligt.

FRÅGA: Jag är 23 år och precis i början av min universitetsutbildning. Tycker att mitt liv artar sig rätt bra och har bra kontakt med mina föräldrar och syskon. Det som stör mig är att jag inte trivs längre med det studentliv som de flesta av mina kursare lever. Det var kul ett tag, men nu är jag äcklad av de mängder alkohol som används på helgerna.

Det hela känns helt meningslöst, omoget och farligt eftersom så mycket faktiskt både kan hända och händer. Man hamnar lätt i bråk och jag har sett så många exempel på knäppa grejer. Om jag drar mig tillbaka från detta blir jag ensam. Är också rädd för att få stämpel som trist och torr. Helst vill jag lägga ner allt vad alkohol heter. Det är helt fel och avslutat för min del. Men vart tar jag då vägen?

Trött på alkohol

– – –

SVAR: Din reaktion är sund och insiktsfull. Ett regelbundet alkoholdrickande i unga år är riskabelt och du gör klokt i att distansera dig. Det är ledsamt att så stor del av det sociala umgänget bland både yngre och äldre ska ha alkohol som en viktig ingrediens.

Alkohol är för många ett hjälpmedel för avslappning, att komma ur blygsel och annat som vi kan uppleva som besvärande i mötet med andra. Grupptrycket är starkt och viljan att vara som alla andra (vilka de nu är) kan göra att man går in i beteenden som man inte står för.

Du behöver vara sann mot dig själv och inte gå in i umgängesformer som du vantrivs med. Det är förstås omöjligt att förändra andras vanor, men kanske kan du ändå luska lite bland dina kompisar om hur de ser på festandet. Alldeles säkert finns det fler än du som tänker så här.

Du skriver att de flesta kursare festar. De andra då? Är de personer du kan umgås med? Har du andra kontakter där du studerar? Under en övergångstid kan det bli besvärligt, men du kommer att hitta personer som tänker som du och få ett annat sätt att umgås. Vänskapsbanden till dina kursare kan säkert bestå om ni kan göra saker tillsammans utanför festandet.

Om någon skulle ha synpunkter på att du inte längre vill dricka, får du säga: Att du inte längre tycker det känns bra och att du är klar med det. Säkert kan du med din öppenhet så frön i andra som haft samma funderingar som du, men som inte vågar ta avstånd av rädsla för att bli ensam. Stå upp för dig själv och dina värderingar!

Madeleine Gauffin Rahme