FRÅGA: Min mamma gick bort i september 2007 efter en lång tids sjukdom. Även om jag visste att det skulle sluta så blev det så tomt och konstigt. Jag har en del frågor som jag funderar på om jag skall kontakta sjukhuset för att få en del svar. Min mamma dog fyra minuter innan jag kom fram och det känns som om jag svek henne. Hon finns ständigt i mina tankar. Finns det något sätt att må lite bättre? Vi hann prata en del och det känns bra i dag. Det kommer alltid att finnas frågor som jag inte kommer att få svar på, hur gör jag för att kunna acceptera det? Hoppas att jag kan få lite rådgivning så jag kan gå vidare med mitt liv. /Ann-Sofie
SVAR: Sorg tar tid. Hur smärtsamt det än är så finns det inga genvägar i sorgprocessen. Försöker vi fly från den så kommer den tillbaka i någon, ibland förvanskad, form. Sorgen efter din mamma är intensiv nu. Din mamma dog för bara några månader sedan - att känna sorgen stark och påtaglig i nuet är helt normalt. Innan sorgen sakta drar sig tillbaka måste den få finnas helt och fullt. Den behöver tid att läka ut och då börjar du så sakteliga hitta tillbaka till livskrafterna igen.
Ju närmare vi stått den som går bort desto mer smärtsamt är det och desto längre tid kan vi behöva i vårt sorgearbete. Har du möjlighet så ge dig just tid, för stillhet och reflektion, för känslor och tankar. Det finns ingenting du kan göra för att skynda på förloppet, sorgen tar den tid den behöver och ju mer närvarande du kan vara i den desto bättre läker den. Ibland kan vi behöva frikoppla oss helt från till exempel arbete och bara vara i stillhet och tystnad med våra känslor.
Känslor av självanklagelser (att du upplever att du kom för sent) bottnar måhända i skuld - känner/kände du skuld i förhållande till din mamma? I vilket avseende? Kan du sluta fred med det nu? Känner du ett behov av att ställa frågor till sjukhuset så ska du kontakta dem.
Skulle du uppleva, efter ytterligare några månader, att sorgen inte förändras så kan det finnas anledning att söka hjälp i sorgeprocessen. Ibland är vi snabba att medicinera bort helt normal sorg - vi står inte ut med att det tar tid och vi står inte ut/vet inte hur vi ska göra med smärta. Normal sorg ska inte medicineras bort - den ska få ha sitt naturliga förlopp och hjälpa oss att utvecklas och fördjupas som människor som lever ett levande liv. Vid låst och blockerad sorg kan vi behöva hjälp av olika slag. /Madeleine Gauffin Rahme
