Av erfarenhet vet vi att vår son tappar motivation så här på våren. Det har nu varit likadant varje vår i något års tid.

FRÅGA: Jag och min man har ett nytt problem som vi inte vet hur vi handskas med. Det gäller inte bara oss utan vår son. Vår son är snart 17 år. I vårvinter sökte han in på en skola i södra Sverige, långt hemifrån. Det är samma linje som han går men med en annan inriktning.

Vad som fick vår son att söka var att statistiken för hur många som fortsatte att studera efter gymnasiet var hög, 90 procent av studenterna går vidare till universitetsstudier. På hans skola är det inte många som går vidare till högskola. Helst inte killar. Linjen han går på har få elever och ibland är de färre än sju i vissa ämnen. Det är lite trist tycker han.

Nu har vi tittat på skolan. Jag var inte så imponerad. Jag hade närmast en olustig känsla när jag var där. Och den bottnar i att alla var överpositiva. Allt var fantastiskt, det bästa som hänt studenterna, de var så duktiga. Ja det fanns nästan en kultkänsla över stället. Och sånt har jag svårt för. När barnen var små bodde vi i en större stad och hade barnen på en friskola. Samma känsla fanns på den skolan. Det var inte alltid av godo.

Vår son vet inte vad han ska välja. Direkt efter besöket ville han inte alls börja. De saker han funderade på då var att det var långt hemifrån, naturen är helt olik den vi är van vid. Han var tveksam, det var inte det självklara valet. Det som är till fördel för vår son är att fler kommer att ha samma mål som honom att ha bra betyg för att ta sig vidare. De kompisar han har här hemma är inte så taggade att plugga.

Av erfarenhet vet vi att vår son tappar motivation så här på våren. Det har nu varit likadant varje vår i något års tid. Han blir så trött på allt och alla. Helst av allt skulle sommarlovet komma i mitten av maj för att passa hans lynne. Vi, jag och min man, har försökt hitta olika sätt att hjälpa honom. I år är eget ansvar vår strategi. Det kanske inte är det bästa men vi har för mycket att göra.

Vi har inte riktigt hjälpt vår son att tänka för tillfället. Både jag och min man är i slutspurten på två stora projekt. Tyvärr sammanföll dessa jobb med varandra och ingen av oss har vare tid eller ork för medverka till ett bra beslut för vår son. Vi har lagt beslutet på is och kommer att ta tag i frågan i slutet av juni men vi vet inte heller hur vi ska tänka. För vår del handlar det ju också om ekonomi.

Vi har i alla fall diskuterat med vår son om motivation. Det är inte så att det är andra som ger den, den måste komma inifrån. På den skolan han går nu är det ett generationsskifte av lärare. Många roliga lärare har börjat på skolan. Skolan är liten, möjligheten finns att få extra hjälp av lärarna. Nackdelen är få studenter som gör att studietakten inte dras upp. Det finns ingen att matcha sig mot. Vi ser ju fördelen med den andra skolan. Det finns elever som vet vad de vill. Jag tror också att många av elevernas föräldrar är högutbildade och då finns det ju ett oerhört stöd hemifrån. Här är ju inte utbildningsnivån så hög hos oss föräldrar. Jag tror det påverkar.

Hur fortsätter vi att fundera? Hur hjälper man en (nästan) nyvuxen grabb att ta beslut?

Föräldrar

– – –

SVAR: Det som trots allt måste vara vägledande i valet av skola är sonens känsla av trygghet och gott bemötande från andra elever och personal samt att han trivs med det han ska studera. Oavsett hur många som läser vidare eller inte har säkert er son sin egen utveckling som inte låter sig påverkas av om andra omkring läser vidare eller ej.

Frågan man bör ställa är vad han själv kommer att ha lust med så småningom. Det vet säkert ingen i nuläget. Det låter som att det stora avståndet mellan hemmet och skolan långt söderut är en stor nackdel, liksom andra saker du tar upp som negativa med den skolan. Han kännner sig trygg med sin miljö där ni bor och han har säkert en del kompisar.

Att gå över ån efter vatten ter sig inte så befogat utfirån det du beskriver. Vinsten, det vill säga, att han ska motiveras och stiumuleras att läsa vidare, kanske kan komma att bli väl dyrköpt om sonen mår dåligt på grund av att han inte trivs. Du har helt rätt i att motivation måste komma inifrån. Andras motivation är sällan tillräcklig drivkraft när man ska ge sig på något omfattande.

Vems ambitioner är det sonen vill uppfylla i detta med att resonera kring hur många som läser vidare? Är det viktigt för er att han gör det? Han kanske vill ha en period av annat än studerande när han är klar med gymnasiet.

För många unga är det svårt med vägval. Så många möjligheter finns och hur ska man kunna välja? Hur ska man som 18-åring kunna veta vad man tror man vill syssla med under sitt liv? Det kan vara klokt med en paus från studier i syfte att växa till sig och lära känna sig bättre för att sedan kunna göra ett yrkesval som är mer övertänkt och som har fått mogna fram. Livet räcker till även för det!

Du beskriver också att han har haft en del nedstämdhet på våren. Detta kan signalera en känslighet inom honom som man bör ta hänsyn till vid exempelvis skolval. Man kan fråga sig vad som orsakar dessa perioder av dysterhet. Om han mår bättre nu kanske det inte finns anledning att ta itu med det. Däremot om det upprepas skulle jag vilja råda er att söka hjälp för att se vad som ligger bakom denna nedstämdhet som kan vara plågsam för en ung människa att bära på.

Sist men inte minst vill jag föreslå er att ägna mycket tid åt er son för samtal, diskussioner och resonemang kring studier, livet och annat som man kan tycka känns meningsfullt att prata med en ung man kring

Denna prattid bör man ta sig tid med när möjligheten uppstår.

Madeleine Gauffin Rahme