FRÅGA: Jag är en kvinna på 50 år med två tonårsbarn som bor med mig. Sedan snart fyra år tillbaka har jag en relation med en man som är jämngammal med mig. Han har två vuxna barn varav den ena bor hemma hos honom. Mitt problem är att vi aldrig flyttar ihop. Vi lever parallella liv men träffas på helgerna. Våra barn har aldrig träffas alla tillsammans. Hans barn vägrar ofta komma till oss och med mina barn är det samma sak. De är beroende av kompisar och vill vara i närområdet. Vi bor båda en bra bit utanför Stockholm på olika sidor av stan. Eftersom han har äldre barn är det mer självklart att han kommer till oss.

Jag har hela tiden längtat efter en livskamrat och vill att vi ska ha ett gemensamt hem. Vi trivs bra tillsammans och har många gemensamma intressen. Det som dock är besvärligt är att han sätter sina barn på piedestal, de är alltid mest begåvade. Jag har ”jobbat” på att vi ska ha ett gemensamt synsätt på alla barnen men det har gått sisådär. När jag konfronterar honom med att jag vill att vi ska flytta ihop är det som om jag inte får något svar. Det är som om han vill men inte törs. Han har levt ensam i elva år. /Hjälp, vad ska jag göra?

SVAR: Du vill flytta ihop och längtar efter ett gemensamt hem. Din särbo tycks tveka. Han ger dig inte heller ett tydligt svar, vilket ju förstås lämnar öppet för dina spekulationer om vad han vill/inte vill. Visst kan det vara rädsla för en mängd olika saker som hindrar honom, till exempel att det ska misslyckas, att hans barn ska misstycka, att han ska känna sig invaderad eller något annat. Något håller honom tillbaka, kanske också något som han antingen har svårt att greppa själv och/eller att prata om. Hans, som du upplever det, idealiserande förhållningssätt till sina barn kan du nog inte påverka utan måste acceptera utan att för den skull tycka om det.

Det om honom och nu till dig! Efter fyra år bör man nog kunna säga att man känner varandra så pass väl att man ska våga flytta ihop. Din längtan är helt begriplig och rimlig. Jag tror att du ska klargöra för dig själv hur du vill ha det. Hur länge kan du/vill du vänta på gemensam bostad och liv? Du bör definitivt se till att få ett utförligt svar av din särbo om vad som hindrar honom, vad han tänker göra åt det - om han nu tänker göra något åt det- och hur han tänker sig att er gemnsamma framtid ska se ut. Du beskriver för honom vad du vill och när, du beskriver din upplevelse av hans tvekan och ber om ett svar.

Vi är alla värda tydlighet, ärlighet och respekt. Om man inte får det av den man har en relation med ska man nog fråga sig vad relationen handlar om - och se till att man är ärlig och tydlig mot och med sig själv. /Madeleine Gauffin Rahme